Sitsträning

Igår longerade jag och Åsa varandra sittandes på Birkir. På så sätt har vi möjlighet att koncentrera oss enbart på sitsen. En bra sits är grunden till att rida bra och det finns alltid något att förbättra. Tyvärr måste Åsas sadel lagas så vi fick öva i ridgjord och då blir det lätt lite stolsits.
Den som står i mitten får säga till den som rider vad som behöver bli bättre, oftast är det samma saker hela tiden, man har sina svagheter.
Vi övade även på att känna när de olika benen är i luften. Den som red fick säga nu när ett givet ben var i luften. Höger bak: nu nu nu nu... Den som longerade höll koll på om det var rätt. Det gick faktiskt väldigt bra. Och vi hade väldigt roligt.
Att veta var hästen har sina ben är ett måste om du ska ha full kontroll över hästen. En sidförande skänkelhjälp t ex är endast effektiv om den utförs när bakbenet är i luften. I en skänkelvikning är det optimalt att ge skänkelhjälpen när innerbak (dvs det benet som ska korsa det andra) är luften. Om du inte vet var hästen har sina ben är det dessutom svårt att känna vilken galopp hästen tar.

När det var färdig longerat så red Åsa lite medan jag tittade på. Det såg fint ut och det var första gången jag stod bredvid och såg hur Birkirs snygg-trav ser ut. Den ser väldigt mjuk och smidig ut, som en katt som rör sig.

Ett litet tips: frambenen känner du med knäna och när du känner att hästens högra sida går inåt så är höger bak i luften.

Bara två veckor kvar!

Om två veckor åker jag! Tiden går fort. Har fixat försäkring och allt sådant, utökade bara reseskyddet på min hemförsäkring.

Idag red jag Skardi först, bara några varv i skritt på volten. Han är ju under igångsättning och lite gammal. Hade Skardi fått välja hade tempot varit mycket högre men han verkade nöjd ändå. Han är en rolig häst.

Sen gjorde jag i ordning Birkir och tog en tur ut med mamma och Skardi som sällskap. Hade tänkt prova att rida i grimma men det får bli nästa gång i stället, vill vara på inhägnat område för säkerhets skull.
Birkir är lite ovillig att gå ifrån Skardi så han var segare än vanligt. När han fick lite fart töltade han bitvis finfint och i ett lite högre tempo än vad han brukar. Ja inte direkt någon ökad tölt men han brukar trivas bäst i ett väldigt långsamt tempo och nu har han visat att han har lite mer bredd i tempot än tidigare. Jag tycker inte han har några problem med tölten nu, han tycker bara att det är lite jobbigt och vill hellre trava.

Tömkörning och fölis

Idag var jag med Louise till stallet i det vackra vädret. Först tittade vi på det lilla fölet som hunnit födas sen sist jag var där och han var ju jättesöt! Han var lite lik en liten älg men så är det ju en travare också. Jag tyckte det var jätteroligt att han passade när han sprang. Men så är ju jag en gångarts-tönt.


Sen så tömkörde vi Elfael. Louise har bestämt sig för att rida in på sidepull så vi tömkörde på det, hade grimman över. Tanken bakom att inte rida in på bett är att spara Elfaels mun och behålla så mycket känslighet som möjligt.
Först tömkörde jag och Louise ledde Elfael och sen bytte vi. Vi ledde honom eftersom han inte är van vid att bli tömkörd och inte heller van vid sidepull. Ett säkert sätt att pröva sig fram.
Eftersom det gick utmärkt så tog vi bort grimskaftet och Louise fick styra helt själv. Till en början så försökte Elfael bara vända sig mot Louise och ville inte alls gå framför henne, han förstod nog inte riktigt poängen. Men efter en stund skrittade han på fint. Jag tycker att han var jätteduktig, han verkar lära sig väldigt snabbt. Så vi var nöjda med det.

Det är inte vår överallt...

Nu är det vår på riktigt! Det är riktigt varmt och skönt, så här lagom till påskledigheten.

Jag kollade upp vädret på Island, där jag ska vara, och det var inte alls lika trevligt. Kallt och snö!
Tror att jag packar ner vinterjackan. Det är visserligen ett tag tills jag åker men jag är ganska frusen av mig.

Birkir-dag

Idag körde jag för första gången bil till stallet! Det var jätteskönt att kunna åka hem när man själv ville, utan att behöva anpassa sig till någon annan.

Som vanligt på onsdagar så red jag Birkir. Dimbrá är ju på träning nu och det var faktiskt lite tomt utan henne trots att det var Birkir-dag. Hon brukar ju alltid komma och hälsa.

Birkir har tappat mycket päls nu och han börjar se ut som en häst. Idag red vi på volten och arbetade på volt mest, både i skritt och trav. Han är stelare i höger varv så vi jobbade lite extra i det varvet. Han travar på fint och samlat men vill inte riktigt böja sig i bogen. I vänster varv går det väldigt fint. Vi gjorde lite öppna och sluta också, den här gången gick slutan bättre än sist.
Sen så töltade vi lite på vägen också och det gick bra. Takten är inte klockren men han bjuder framåt mycket bättre nu så det kommer nog.

Shoppingdag!

Idag har jag varit på Hööks och köpt lite grejer jag tror att jag behöver på Island. Till min stora besvikelse hade de inte Swegmarks ridtrosor i min storlek så det blir till att shoppa på nätet.
Men jag hittade ett par väldigt sköna handskar som jag tror ska hålla bra. Jag rider ju alltid med handskar, känner mig helt naken utan.
Så blev det lite strumpor och en softshelljacka också. Funderar på om jag ska köpa nya ridbyxor också men det får bli en annan dag i så fall.

Vårknäpp häst?

Igår var sista dagen med Dimbrá innan hon åker på träning och innan hon kommer tillbaka så åker jag till Island.
Hon verkade pigg och glad och när vi gick från hagen så hoppade vi över ett litet dike och det tyckte han var vansinnigt roligt, hon skuttade runt och bockade. Så vi gjorde om det några gånger med samma resultat varje gång. Om volten hade varit fräsch så hade jag släppt lös henne där och busat runt med henne. Men nu var det ju lervälling så jag red på grusvägen som går till stallet. Till en början gick det bra, hon var pigg och fin, både töltade och travade.
Sen helt plötsligt, när jag skulle vända längst ner på vägen, kastar hon sig runt och drar i väg i världens fart mot stallet. Vägrar lyssna det minsta på mig. När vi drar förbi Åsa och Birkir saktar hon ner lite och jag lyckas få ner henne till skritt. Hinner dock inte många meter innan hon kastar sig iväg igen. Men den har gången var jag snabb, lyckades få stopp så att hon mest taktade runt och slängde mig av. Det låter kanske lite knasigt att kasta sig av en häst i farten så där men jag var fast övertygad att hon skulle vara lättare att kontrollera från marken. Och jag hade rätt, då var hon snäll som ett lamm. Och det är inte första gången jag slänger mig av en häst på det där viset.
Sen så ledde jag henne fram och tillbaka på vägen i en bra stund innan jag satt upp igen. Då blockerade Åsa och Birkir vägen upp till stallet åt oss för säkerhetsskull. Sen skrittade vi gemensamt en stund innan det fick vara nog.

Det var flera faktorer som gjorde att jag valde att hoppa av henne. För det första var jag ytterst osäker på att jag hade kunnat hålla henne i skritt om jag satt kvar och det kändes dumt att chansa. Bättre fly än illa fäkta. För det andra så hade hon faktiskt lyckats skrämma mig. Och för det tredje, och kanske viktigaste, så hade jag blivit rejält arg. Det är aldrig bra att rida när man är arg, man blir elak och orättvis.
Det här var utan tvekan det läskigaste jag varit med om tillsammans med en häst på mycket länge. Jag kan faktiskt inte minnas när jag senast var rädd när jag var med en häst, kan inte minnas en enda gång när jag varit rädd faktiskt. Det som var så otäckt var att det kändes som en situation jag inte klarade av, vilket jag tydligen gjorde.
Dimbrá är ju lite speciell och inte alltid lätt men något liknande har hon aldrig gjort med mig. Jag har alltid kännt att man kan lita på henne.

Mitt tips till andra är att inte utsätta sig för situationer som man själv eller hästen inte klarar av. Tyvärr är det inte alltid glasklart vilka situationer det är man ska undvika och ibland är det svårt att förutsäga när sådana situationer kommer uppstå. Man får helt enkelt använda sin fantasi och vara lite försiktig. Bättre att ta det säkra före det osäkra.

Allt är inte positivt med våren

Igår red jag Birkir som vanligt. Han var väldigt lerig, som tur var hade den hunnit torka.
Började med att rida på volten och den var verkligen inte särskilt rolig. Nu när all snö och is har smält är den bitvis fylld av vatten och bitvis geggig. På en del ställen kändes det som om leran försökte suga ner hästen. Men Birkir travade på så fint ändå. Vi gjorde lite öppna och sluta men slutorna blev inte alls lika bra som sist. Tror att det var jag som inte gjorde lika bra ifrån mig som sist eftersom han surnade till lite. Tror att jag försökte trycka in honom i sluta istället för att bara be honom.
Sen red vi lite på vägen så vi kunde tölta lite. Birkir töltar absolut inte på dåligt underlag, ingen idé att ens försöka. Han var lite motvillig, först ville han trava och sen grisepassa men till slut gick det. Och jag förstår varför han inte vill, det måste vara jättejobbigt! Han töltar så väldigt fint i (som det känns uppifrån i alla fall) en fin form så det är nog riktigt ansträngande. Det blev ju inga långa snuttar men jag kände mig nöjd och det tror jag Birkir var också.