Mitt nya jobb

Nu har jag varit två dagar på Oppgården för att lära mig hur rutinerna är. Jag har jobbat med Cissi som jobbar heltid där och i helgen jobbar jag själv. Det känns väldigt bra hittills kan jag säga. Cissi förklarar gärna hur man gör saker enklast och är väldigt säkerhetsmedveten och mån om personalen.
Måste säga att det känns lite konstigt när man leder de största hästarna, de är ju gigantiska! Tur att de snällt står stilla när man tar på täcke, hur skulle det annars gå? Man når ju knappt! Men jag tror jag börjar få lite snits på täckena och nu känner jag igen hästarna och kan nästan namnen på alla. Så det känns bra.

Jag kan inte låta bli att förundras över hur annorlunda det måste vara att ha häst i ett stall som Oppgården jämfört vad man är van vid. Någon som sopar, krattar och håller rent. Hästen inne i boxen när du kommer på kvällen, torr och fin. Det är bara två hästar som har fullskötsel så resten måste i och för sig mocka, fixa i ordning mat och vatten till sin häst men ändå. Ridhuset harvas varje dag, täcken tas av och på. Måste vara väldigt bekvämt. Åker du bort så är det bara att boka fullkötsel till hästen. Det är en helt annan värld jämfört med vad man är van vid.

Den här två-timmars turen...

...den är nog ingen två timmars tur. Idag tog det mig bara en timme att rida den rundan och så fort red jag inte. Så jag måste ha sett fel på klockan men fattar inte riktigt hur jag kan ha gjort det? Men i alla fall... Jag och Birkir var ute och travade en hel del, körde lite trav-halt-trav igen och lite tempoväxlingar för att hålla fokus och samling. Lite högre krav var det helt enkelt den här gången. Vi töltade lite också.

Sen skrittade Dimbrá och jag ut i skogen alldeles själva i solen. Mycket trevligt, hon lunkade på så snällt.

Jag avslutade med att promenera lite med Skardi, riktigt skönt i solen.

Lite lyx att rida två hästar på en dag när man inte ens har en egen...

Ridning i mörkret

Nu är Dimbrá inte längre halt och ska skrittas igång igen, skönt! Så vi var ute på en liten barbacka runda i skogen i kolmörkret tillsammans med Åsa och Birkir. Vi guppade mest med efter Birkirs svans. Dimbrá var inte så himla styrbar så det var lika bra det. Mysigt var det i alla fall. Och hon fick ha stödbandage också, för säkerhets skull, eftersom det troligtvis var en vrickning.
Sen promenerade jag lite med Skardi på volten och tittade på när Åsa red. Såg riktigt trevligt ut. Kan avslöja att vi nu mätt Birkir med snöre runt magen så att vi ska kunna se lätt om han går ner i vikt.

Extrajobb!

Idag var jag på ännu en arbetsintervju, denna gången på Oppgården i Rosersberg. Det gick bra och jag ska dit igen på torsdag för att lära mig rutinerna, jag kommer jobba själv redan i helgen! Oppgården är alltså ett inackorderingsstall och jag kommer jobba extra på helger med att sköta stallet. Dvs fodra, släppa in och ut hästar, på och av med täcken och mocka två boxar. Jag kommer även harva ridhuset och fixa lite sådant. Arbetsdagen börjar klockan sju så det är till att gå upp tidigt. Men å andra sidan så tar det mig bara tio minuter med bil dit. Så då är det ok. Närheten och det faktum att stallet inte är lika stort som Söderby gjorde att jag valde Oppgården. Plus att de verkade lite ivrigare med att jag skulle börja på en gång och lite mer organiserade vad gäller personal.

Dagens ridning och lite om att skänkla

Idag har jag ridit Birkir igen. Vi började med en tur runt Skeppartorp, skogen först och sen grusade ridvägen hem. På vägen hem red vi trav, halt, trav osv för att få honom lite på hugget. Fungerade bra och jag fick lite ordning på mitt skänklande också. Har lite en förmåga att skänkla alldeles för mycket när jag tycker att det inte händer något på en gång. Kan ju säga som så att det inte går fortare för det så jag försöker hålla mig i skinnet. Risken med en lite långsammare häst är ju att man börjar skänkla "rutinmässigt" och på så sätt gör hästen döv för skänkeln. Då blir det ju motsatt resultat mot det man försöker uppnå. Dina hjälper ska alltid börja så lätt som möjligt, lyssnar inte hästen så upprepar du lite kraftigare, igen och igen tills hästen reagerar. Nästa gång du ska ge hjälpen börjar du om igen, på det viset får du hästen att lyssna på mindre och mindre signaler. Och om du konstant skänklar och klämmer med benen så hindrar du hästens rörelser (försök själv röra dig när någon klämmer om sidorna på dig), tänk att du ska släppa fram hästen!
Ja det blev en liten utläggning här. Men sen fortsatte vi i alla fall på volten, voltarbete för att få Birkir att samla sig lite mer. Tänkte först bara ta det i skritt men då gick han och slumrade till så vi tog det i trav istället och jag är nöjd med vår insats.

Skardi och jag tog oss en liten promenad också, det verkade han nöjd med.

Arbetsintervju

Idag har jag varit på arbetsintervju på Söderby gård, ligger i Vallentuna. Det är ett inackorderingsstall och jobbet jag sökt är som stallpersonal. Arbetsuppgifterna består i huvudsak av att släppa in och ut hästar och fodra. Mocka cirka fem boxar. Men eftersom det är 40 hästar och alla ska ut i olika hagar (bara några hästar per hage) så tar det lite tid. De söker både heltidspersonal och helgextra. Det som är intressant för mig är nog helgextra eftersom de vill att man bor på gården om man jobbar heltid. Och visst verkar det smidigt men jag vill inte flytta...
Det såg i alla fall fint och välskött ut och det verkar finnas bra rutiner. Så jag ska tänka lite på saken och höra av mig i början på nästa vecka.

Operation viktminskning

Idag kom jag upp till Stenhugget mitt i morgonvilan. Dimbrá var dock vaken och kom glatt ner till grinden när hon såg mig. Så jag tog ut henne, borstade och mös lite. Hon är bättre nu och ska sättas igång efter hältan nästa vecka.
Sen satt jag och gullade lite med Skardi innan jag gick bort till Birkir som såg helt utslagen ut. Även vi myste en stund innan jag bad honom att resa sig. Det är otroligt avslappnande att sitta och gosa med en häst som ligger och vilar.
Jag longerade Birkir en halvtimme idag, mestadels trav men naturligtvis lite skritt också mellan varven. Birkir är lite rund och behöver gå ner i vikt, alltså är det bra om han rör sig lite mer. Så eftersom jag inte har något bättre för mig nu för tiden så har Åsa och jag kommit överens om att jag ska longera (eller markarbeta på något annat vis) honom på förmiddagen och så kan hon rida på kvällen. Så får vi se om det ger någon effekt.

Stallet idag igen

Men idag var Birkir och jag bara ute en timme. Vi red slalom i skogen, red en hel del "off-road" (eller ja, där det inte fanns någon stig) och red galopp (fort för att vara Birkir) på vägen parallellt med Stenhugget. Lite trav och tölt lyckades vi också klämma in. Vi red också ner till badet och klättrade upp för backen några gånger. Birkir tog en drickpaus vid sjön och plaskade glatt i. Han doppade halva huvudet och verkade väldigt nöjd. Jag tyckte det såg kallt ut. En toppentur helt enkelt.
Naturligtvis var jag ute med Skardi lite också men idag gick vi bara lilla rundan, jag ville hem och äta lunch!