Idag tömkörde jag Birkir i skogen, Skeppartorpsrundan. Det tog kanske 40 minuter, både skritt och trav så även jag fick motion. Vi hade sällskap av Ronja och hennes medryttare (jag är ledsen men jag är usel på namn) och det var trevligt. Birkir var jätteduktig och lyssnade bra.
Imorgon ska jag på arbetsintervju på Stall Sjöberg så håll tummarna vid tolv-tiden. Stallet ligger i Vallentuna och det är halvtid på förmiddagarna. Det är ett inackorderingsstall och arbetsuppgifterna kommer vara liknande de jag har på mitt extrajobb. Så vi får se!
Annars så har jag bestämt mig för att gå på Globen Horse Show med Louise, Vickan och Cenneth. Det var verkligen jättelängesen jag var där så det ska bli jättekul!
torsdag, november 12, 2009
onsdag, november 11, 2009
Mycket idag
Idag var jag uppe och red Birkir på förmiddagen. Red barbacka med läderbettet, utan huvudlag! Innan vi gav oss iväg satte jag i hans broddar igen och jag säger då det! Fy vad jobbigt! Blir aldrig någon hovslagare av mig.
Vi red bort till E4.an via Skeppartorp och sen hem igen samma väg. Det gick bra idag! Så bra att jag tror att jag verkligen kan rida! Ni vet den där känslan av att jaså, var det så man gjorde! Birkir gick fint, samlade sig fint och gick framåt bra. Töltade fint, red lite tempoväxlingar vilket hjälpte honom att behålla takten. Och jag är stolt över att säga att jag satt bra i traven, var inte alls svårt att sitta och det kändes inte en enda gång som om jag skulle skumpa av. Det kändes som om skelettet skumpade men rumpmusklerna (och fettet) satt som limmat. Om någon nu förstår hur jag menar.
Åsa hade varnat mig för att Birkir brukar spotta ut bettet när det verkar som man är färdig så när jag hörde att han började smaska när vi skrittade på långa tyglar på hemvägen kortade jag tyglarna igen. Han spottade inte ut det! Men när jag klev av, vilket jag gjorde i skogen för han hade varit så duktigt, då spottade han ut det. Han vägrade ha det i munnen så jag ledde hem honom hållandes i bettet och med tyglarna runt halsen på honom.
På kvällen var jag ute med Louise och red Roxy igen. Det kändes inte alls lika bra som sist. Han verkade inte vilja något alls idag och vi var inte alls på samma plan. Men det gick bättre mot slutet och han mjuknade upp. Då klev jag av och provade lite övningar från marken. Roxy blev helt plötsligt jätteintresserad och väldigt uppmärksam på mig. Det jag gjorde idag var att lägga grunden till vad som förhoppningsvis kommer bli öppna från marken. Än så länge verkar det lovande!
Väl i stallet kom jag på att sist jag red Roxy så började vi ju med en halvtimme i skogen så det var nog inte så konstigt att det kändes bättre då. Nu red vi ju bara på vägen och volten.
För Louise och Elfael såg det ut att gå bra. Han travar på i ett bra tempo, riktigt fort och han har inga problem att gå iväg någonstans och lämna Roxy kvar.
Vi red bort till E4.an via Skeppartorp och sen hem igen samma väg. Det gick bra idag! Så bra att jag tror att jag verkligen kan rida! Ni vet den där känslan av att jaså, var det så man gjorde! Birkir gick fint, samlade sig fint och gick framåt bra. Töltade fint, red lite tempoväxlingar vilket hjälpte honom att behålla takten. Och jag är stolt över att säga att jag satt bra i traven, var inte alls svårt att sitta och det kändes inte en enda gång som om jag skulle skumpa av. Det kändes som om skelettet skumpade men rumpmusklerna (och fettet) satt som limmat. Om någon nu förstår hur jag menar.
Åsa hade varnat mig för att Birkir brukar spotta ut bettet när det verkar som man är färdig så när jag hörde att han började smaska när vi skrittade på långa tyglar på hemvägen kortade jag tyglarna igen. Han spottade inte ut det! Men när jag klev av, vilket jag gjorde i skogen för han hade varit så duktigt, då spottade han ut det. Han vägrade ha det i munnen så jag ledde hem honom hållandes i bettet och med tyglarna runt halsen på honom.
På kvällen var jag ute med Louise och red Roxy igen. Det kändes inte alls lika bra som sist. Han verkade inte vilja något alls idag och vi var inte alls på samma plan. Men det gick bättre mot slutet och han mjuknade upp. Då klev jag av och provade lite övningar från marken. Roxy blev helt plötsligt jätteintresserad och väldigt uppmärksam på mig. Det jag gjorde idag var att lägga grunden till vad som förhoppningsvis kommer bli öppna från marken. Än så länge verkar det lovande!
Väl i stallet kom jag på att sist jag red Roxy så började vi ju med en halvtimme i skogen så det var nog inte så konstigt att det kändes bättre då. Nu red vi ju bara på vägen och volten.
För Louise och Elfael såg det ut att gå bra. Han travar på i ett bra tempo, riktigt fort och han har inga problem att gå iväg någonstans och lämna Roxy kvar.
söndag, november 08, 2009
Jag har ridit western!
Idag var jag ute och red Roxy igen, naturligtvis var Louise och Elfael med. Vi red i skogen idag, det tog väl nästan en halvtimme så det var tillräckligt för Elfael. Jag och Roxy fortsatte på volten. Vi red volter, slalom och över bommar. Mestadels skritt men trav också. Efter ett tag började Roxy gå i en trevligare form, fortfarande lite snett men det kändes ändå mycket bättre. Han arbetade genom kroppen istället för att gå med huvudet lite högt och ryggen lite sänkt. Han var faktiskt lite svettig efteråt.
Efter det så visade Vickan sin nya häst, Tuffy, en quarter. Han är verkligen ett muskelberg och det såg trevligt ut när hon red. Vickan frågade om jag ville prova och jag är ju inte den som säger nej... Tror faktiskt det är första gången jag suttit i en riktig westernsadel. Efter att ha suttit i dressyrsadeln jag använder på Roxy (som är hur skön som helst) så var det som att sitta på en planka. Tuffy kändes trevlig men han har tydligen humör och kan bocka. Jag fick prova att göra sidepass och det gick väl bra med tanke på att jag aldrig ridit western förut. Tuffy är väldigt välutbildad och har tävlat på hög nivå så han kan sina grejer. Sen fick jag backa mellan bommar utlagda i ett L. Hade det varit tävling så hade vi nog kommit sist. Jag fick honom inte att sluta backa! Han bara fortsatte och fortsatte rakt över bommen. Så jag kunde inte svänga. Så sen fick jag öva på att göra halt också, det var inte lätt. Jag kniper vanligtvis åt lite när jag gör halt men här var det tvärtom som gällde. Men man får nog kläm på det så småningom. Det var lite kul i alla fall.
Efter det så visade Vickan sin nya häst, Tuffy, en quarter. Han är verkligen ett muskelberg och det såg trevligt ut när hon red. Vickan frågade om jag ville prova och jag är ju inte den som säger nej... Tror faktiskt det är första gången jag suttit i en riktig westernsadel. Efter att ha suttit i dressyrsadeln jag använder på Roxy (som är hur skön som helst) så var det som att sitta på en planka. Tuffy kändes trevlig men han har tydligen humör och kan bocka. Jag fick prova att göra sidepass och det gick väl bra med tanke på att jag aldrig ridit western förut. Tuffy är väldigt välutbildad och har tävlat på hög nivå så han kan sina grejer. Sen fick jag backa mellan bommar utlagda i ett L. Hade det varit tävling så hade vi nog kommit sist. Jag fick honom inte att sluta backa! Han bara fortsatte och fortsatte rakt över bommen. Så jag kunde inte svänga. Så sen fick jag öva på att göra halt också, det var inte lätt. Jag kniper vanligtvis åt lite när jag gör halt men här var det tvärtom som gällde. Men man får nog kläm på det så småningom. Det var lite kul i alla fall.
fredag, november 06, 2009
Myshäst!
Idag var jag uppe i stallet tillsammans med Åsa och mamma för första gången på länge, det var trevligt. Jag pysslade med Dimbrá, markarbetade lite, och vad kan man säga? Hon är så himla lätt att tycka om! Visst är hon lite tjofflig ibland men när det gäller så är hon ett charmtroll! Vi tog en paus i våra tricks och stod bara och mös en stund på volten, kramades. Annars så sprang vi (ja båda två) en hel del och hon travade så fint. Hon stannade också när jag stannade utan att jag behövde ta i tyglarna. Hon var verkligen uppmärksam och gjorde sitt bästa. Det är det jag verkligen gillar med henne, hon gör i princip alltid sitt bästa. Sen så är hon väldigt öppen och lätt att knyta an till, som person. Tycker jag i alla fall.
När vi var färdiga skulle jag ta av henne broddarna eftersom Annicas nya häst Isak ska släppas ut imorgon (kolla in honom på Annicas blogg). Då blev det lite besvärligt. Hon hade inte alls lust att hålla foten i luften så länge och stå still hade hon aldrig hört talas om. Synd för henne att jag hade klämt fast hennes ben i ett järngrepp mellan mina bara, hon hade inte mycket för sitt skuttande. Så efter första foten så stod hon still. Ja mamma underhöll henne lite också. Så broddarna är av nu och jag tror det blir stackars mamma som får sätta i dem igen.
När vi var färdiga skulle jag ta av henne broddarna eftersom Annicas nya häst Isak ska släppas ut imorgon (kolla in honom på Annicas blogg). Då blev det lite besvärligt. Hon hade inte alls lust att hålla foten i luften så länge och stå still hade hon aldrig hört talas om. Synd för henne att jag hade klämt fast hennes ben i ett järngrepp mellan mina bara, hon hade inte mycket för sitt skuttande. Så efter första foten så stod hon still. Ja mamma underhöll henne lite också. Så broddarna är av nu och jag tror det blir stackars mamma som får sätta i dem igen.
torsdag, november 05, 2009
Inte så trevligt väder idag...
...men jag var ute ändå. Operation viktminskning fortsätter. Idag longerade jag Birkir över några bommar, det var inte det lättaste. Först hade jag satt dem för högt, ibland gick det bra men mest for både bommar och stöd åt alla håll. Sen så var avståndet inte riktigt bra, hade placerat dem i en sväng så att han kunde välja om han ville ha kortare eller längre emellan. Men det var han dålig på så jag ändrade dem och då gick det bättre. Det var inga problem med att få Birkir att trava över bommarna, det gjorde han så snällt så även om jag tror att han tyckte det var lite jobbigt.
onsdag, november 04, 2009
Skymningsritt
Det blev en skymningsritt för mig och Birkir idag. Birkir var pigg och framåt, det var klipp i steget från början till slut. Jag mådde däremot inte så bra, har känt mig hängig hela veckan och idag fick jag magknip också, som om huvudvärken inte räckte. Men jag gjorde mitt bästa. Tror att tölten blivit bättre om jag orkat lite mer men den var hyfsad ändå. Ville ju passa på att öva när hästen nu var fylld av energi. Traven var snabb och galoppen hade ett underbart flyt, den var inte jättesnabb men snabbare än vanligt. Det var kul att Birkir var så framåt idag.
Jag matade bara Skardi och orkade inte bry mig om Dimbrá. Hade tänkt roa henne på något vis men det får bli någon annan gång. Glömde ju nästan att skriva att det snöade på oss idag! Inte mycket men ändå...
Jag matade bara Skardi och orkade inte bry mig om Dimbrá. Hade tänkt roa henne på något vis men det får bli någon annan gång. Glömde ju nästan att skriva att det snöade på oss idag! Inte mycket men ändå...
tisdag, november 03, 2009
Ridning med Louise
Idag var jag ute med Louise igen, red såklart Roxy. Idag var det kolmörkt när vi kom ut så det blev lite ridning på vägarna runt stallet och sen på volten. Louise ställde upp koner och tog fram en bom till mig och Roxy. Louise och Elfael var tvungna att gå över bommen först innan Roxy vågade sig på det men sen gick det bra. Slalom mellan konerna gick bra och Roxy kändes mjukare idag än sist. När jag ville trava blev Roxy bara seg och gick emot skänkeln så Louise fick ge mig en pinne och då lyssnade han helt plötsligt fint. I slutet kunde vi till och med trava fint i slalom mellan konerna. Louise sa att han rör benen helt annorlunda när han går slalom mot vad han gör på rakt spår. På rakt spår så breddar han bak som en typisk travhäst men mellan konerna gick han mer rakt med bakbenen.
Det var riktigt roligt idag, Roxy är en ganska rolig häst innerst inne och mot slutet tyckte jag han böjde sig fint genom kroppen också.
Det verkade gå bra för Louise och Elfael också, han gick på fint.
Det var riktigt roligt idag, Roxy är en ganska rolig häst innerst inne och mot slutet tyckte jag han böjde sig fint genom kroppen också.
Det verkade gå bra för Louise och Elfael också, han gick på fint.
söndag, november 01, 2009
Söndag
Ja idag var det dags att jobba igen. Dagen gick snabbt och utan krångel. Skönt för jag är verkligen slut sen gårdagen. Det känns som om jag känner hästarna nu och då blir ju all hantering enklare. Jag börjar också få koll på hästägarna och vem som hör till vilken häst och det känns ju också skönt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

