God Jul!

Ylva var en stalledräng...

Jobbar och sliter som vanligt! Nu i helgen har jag pulsat fram och tillbaka i snön med hästar och hö. Idag plogade de så jag slapp se ut som en snögubbe.
Nu har jag börjat åka till Wallstanäs och jobba lite efter utsläppet och sen tillbaka till Oppgården för att lunchfodra och mocka och fixa som vanligt. Det har varit lite skönt, helt plötsligt har jag arbetskamrater, varmt fikarum och riktig toalett! Det ni! Värsta lyxen. Wallstanäs är riktigt lyxigt men så kostar det en del att ha sin häst där också...

Att jobba i stall betyder mycket slit, det är fysiskt tungt och man får vara beredd på det mesta. Men så blir man stor och stark också. Att jobba i stall innebär också att man måste öva upp sin tankeläsningsförmåga då man helst ska veta hur hästägarna tänkt sig med sin häst, vilket täcke den ska ha, vad som ska av och på och när hästen får vara ute. Det gäller att vara tjänstvillig och uppmärksam på allt som sägs och helst kunna gissa dig till vad som tänkts. Men en del verkar i alla fall på det klara med att tankeläsning kanske inte alltid är bästa metoden.

Barbacka-tur i snön

Eftersom det är så mysigt att rida barbacka när det är snö ute så blev det en barbacka-tur på Birkir idag, det gäller ju att passa på! Birkir var pigg och glad och helt med på noterna. Det blev en del galopper i snön, sååå härligt! Men när vi skrittade på vägen hem fick han massor med styltor. Jag klev av när han började gå ojämnt och halta sig fram. Då stannade han och slog med framhoven och slog helt sonika ur styltan. Jag är imponerad, lilla gul är smartare än man tror. Så jag red en bit till innan jag helt gav upp och gick. Men roligt var det i alla fall!

Bjuder på lite vinterbilder!

Birkir

Skardi hoppas på något gott

Dimbrá

Lektion

Idag red jag lektion på Dimbrá för Karro (vet inte vad hon heter mer) och det gick bra. Övade på att få madam att lyssna, inte alltid det lättaste men det gick bra till slut. Mycket halter och igångsättningar. Vi red skänkelvikningar också och det gick helt klart över förväntan. Karro sa att man nog får börja lite från början med Dimbrá, nu när hon stått så länge. Träna mycket på grunderna, framförallt att hon lyssnar ordentligt. Hon sa inte något som jag inte redan visste men det känns lite trist ändå. Hade hoppats att vi hade klarat av allt det där. Men men, det är bara att träna på.

Efter lektionen red jag Skardi några varv barbacka på volten, det var roligt! Han är så pigg och glad att det smittar!

Man skulle kunna tro att jag dött

Men det har jag alltså inte! Jag har bara jobbat hela veckan och sen har jag varit upptagen på kvällarna också. Jag har hunnit komma in i jobbet ordentligt nu så allt går fortare och jag hinner med mer. Att jobba i stall är ganska fysiskt krävande men just nu känns det som om jag klarar det bra. Jag har lite träningsvärk men jag känner mig stark och fräsch, jag trivs verkligen bra med att vara ute och röra på mig hela dagarna. Sen så är det ju ganska kul att vara så uppskattad som man är. Hästarna blir alltid glada att se mig (oftast kommer jag ju med mat) och folket trivs med mig också.

I onsdags var jag uppe och red Birkir. Jag red i grimma och på volten eftersom det var kolmörkt. Han ville inte riktigt böja sig till höger till en början så jag klev av och försökte från marken. Han var allmänt motig men till sist gick det och då satt jag upp igen. Ridvolten var lagom geggig och fin så vi red åttor i trav på den torrare delen.

Dimbrá och Roxy har jag inte hunnit med, lite trist men så kan det vara.

Ridning som vanligt

Äntligen kunde Louise och jag rida ut i dagsljus! Första gången på ett tag nu som jag haft tid att rida med henne på en helg så vi passade på att rida i skogen. Roxy visade sig från sin bästa sida, man kunde se den där gulliga hästen som jag misstänkt finns någonstans där inne. Jag kunde borsta honom i ansiktet utan protester och han var ovanligt tam när jag sadlade (men det kan ju bero på att det var något intressant utanför stallet). Han var också trevlig att rida, det kändes verkligen som om han var med mig och lyssnade ordentligt när vi red. Han gick i en trevlig form från början, något som vanligtvis tar ett tag. Ett tag ville han gärna gå lite fortare och då åkte huvudet upp men det kom snabbt ner igen. Han gick i och för sig snett som vanligt men man kan inte få allt på en gång. Han kändes så glad och harmonisk idag vilket verkligen var kul.

Igår var jag på Stenhugget och red ut en sväng i mörkret på Dimbrá med sällskap av Åsa och Birkir, vi tog det väldigt lugnt och hade en trevlig tur. Eftersom Åsa skulle rida barbacka blev jag influerad till att också göra det så det blev en barbacka-tur igen. Jag passade på att krama om bumbrisen ordentligt från ryggen innan jag hoppade av eftersom det känns som om jag inte riktigt gett henne den kärlek och uppskattning hon förtjänar på sistone, sen så var det ju så mysigt! Hon har varit lite obstinat på sistone så ibland har det varit svårt att komma ihåg att hon är fantastiskt charmig och lätt att tycka om. Men Dimbrá, liksom alla andra hästar, behöver känna sig älskad och uppskattad även när hon inte är på sitt bästa uppförande.

Äntligen vinter!

Så här fint var det när jag kom upp till stallet igår, helt underbart! Leran var frusen och frosten glittrade i solen.

Jag red ut barbacka på Dimbrá, jättemysigt. Vi tog det lugnt men travade en del. Dimbrá var på hugget och väldigt framåt men hon lyssnade trots det bra.

Birkir var fortfarande obroddad så jag fick ta och sätta i dem igen, han tyckte nämligen att det var jättehalt att bara gå ut ur hagen. Jättejobbigt att sätta i broddar men det gick det med. Efter det gav vi oss ut i skogen. Vi gav oss ut i snåren och red helt offroad, jobbigt tyckte Birkir. Sen travade vi lite på stigarna, gav oss ut på grusväg och övade lite på tölten igen. Tyckte att det gick bra men han lyssnade lite sämre än dagen innan. Men det kan bero på att jag var lite darrig efter ansträgningen med att sätta i broddarna och helt enkelt red sämre än i tisdags.

Imorgon ska jag jobba igen och kanske blir det hela nästa vecka också. Influensatider ni vet.

Töltträning

Idag hade jag glädjen att få rida Birkir och han kändes väldigt fin! Väldigt framåt men tyvärr blir det lite på bekostnad av lyhördheten. Vi började ridturen med att rida slalom i skogen innan vi gav oss bort mot ridskolan och "E4:an". På väg mot ridskolan red vi korta snuttar i trav med lite skritt emellan för att få honom uppmärksam och för att samla honom lite. På rakan mot ridskolan red vi öppna och sluta (i skritt), lite skänkelvikning blev det också när vi red förbi.
När vi kom upp på E4:an travade vi lite för att få upp farten igen och sen gjorde vi samma övning som i början fast i tölt, dvs korta snuttar. Till en början gick det så där men sen kom takten! Så då gjorde vi en variant på den, vi saktade av...men sen i sista sekund så ångrade jag mig och fortsatte i tölt! Alltså riktiga halvhalter. Det fick honom att samla sig fint och vi töltade på ett bra tag. Jag vill särskilt påpeka att jag inte driver honom mot handen utan jag gör en halvhalt, när jag fått igenom den så släpper jag och driver fram honom igen. Övningen kräver ingen styrka men precision och framförallt timing. Det gäller att göra halvhalten innan hästen trillat ner på framdelen och sen driva fram den igen innan den saktat av till skritt.
Vi galloperade lite också och gjorde en tvärnit efter det. Det var inte meningen, han bara lyssnade bättre än jag trodde.

Birkir, kanske lite smalare?

Jag tycker annars att han ser smalare ut nu men sist jag mätte honom var han lika tjock som när vi började operation viktminskning. Men han har kanske gått ner på andra ställen? Tycker att han ser okej ut i alla fall.