Hästmagazinet

I årets första nummer av Hästmagazinet kan ni läsa den artikel som Helena Nilsson skrev om Nordlandets sevärdheter när hon var hos oss på Saltvík och red. För mig var det roligt att få läsa hur någon som är utomstående, med på turen som betalande gäst, upplever det. Jag gillar speciellt beskrivning av "våra" hästar, så klart. Sen så är det jädrigt fina bilder och jag kan lova om att ni läser artikeln så blir ni nog ganska så sugna på att också åka på långtur...

Den skadefria hästen

Jag tänkte komma med ett litet boktips så här i vinterstormarna (här stormar det i alla fall).
I julklapp fick jag, av min kära syster, Den skadefria hästen av Amanda Sutton och den är faktiskt riktigt intressant. Den går igenom hur du mjukar upp, masserar och stretchar hästen, ingående förklaringar och bilder. Den tar också upp, och det var det här jag tyckte var mest intressant, hur man tittar på en häst, stillastående och i rörelse, i syfte att identifiera problem. Det här är något som jag tror att de flesta av oss är ganska dåliga på. Visst kan det vara ganska lätt att se att en häst "inte ser riktigt bra ut" men att kunna se var problemet sitter är oftast mycket svårare.
Jag tycker att boken är bra och ger mycket information om hur man kan undvika samt tidigt upptäcka eventuella problem. En praktisk guide i vad du kan göra för att försöka hålla din häst skadefri.

Tråkigt

Igår var jag ute och hälsade på hästarna och jag var uppe i stallet idag med. Nu börjar jag bli lite rastlös men jag är inte helt bra än. Plus att läkaren sjukskrev mig en vecka vilket betyder att det kan vara en riktigt dålig idé att jobba lite. Ifall något händer innebär det en massa krångel med försäkringar eftersom jag är sjukskriven. Så jag får snällt hålla mig lugn.

Fölen har nu skiljts från sina mammor och får nu nöja sig med att ha farbror Skrámur som sällskap. mammorna verkar ganska nöjda att vara av med dem faktiskt.

Skrámur och fölen

Jag har tittat på medan Barla har arbetat med Skjóna, vårt lilla vildsto, och det var naturligtvis intressant.
Jag tittade även på när hon longerade Hamingja. Detta är de två mammorna som nu ska sättas igång.

Bonusbild på Máni

2012

En del planer har jag ju redan inför det nya året.

Året inleds ju för min del i Schweiz. Jag har nog bestämt mig för att bara stanna februari ut och sen komma hem igen men nu när jag är här så börjar jag ju vela igen. I vilket fall som helst så har jag två månader kvar här. Under den tiden tänker jag försöka lära mig så mycket som möjligt och helt enkelt komma hem som en bättre ryttare.

Väl hemma måste jag hitta ett jobb som passar mig, lättare sagt än gjort.
Annars så kommer större delen av min energi att läggas på Lifri och på att göra honom till en riktig ridhäst. Det är nog faktiskt prio nummer ett detta året.

Naturligtvis tänker jag åka till Island igen, till Saltvík. Men jag tror inte att det blir någon längre vistelse i år (men det sa jag förra året också och se hur det gick), jag har ju Lifri nu. Men någon vecka ska jag väl lyckas få till i alla fall, annars dör jag. Jag tror inte jag kommer gå på Landsmót, det kostar för mycket och jag var faktiskt där förra året.

Jag vet att jag skrivit att jag tänkte söka in på hippologen men just nu vet jag faktiskt inte om jag vill. Det skulle innebära att jag skulle behöva befinna mig i en annan del av Sverige och jag vill vara hemma. Annars så kunde jag lika gärna stanna i Schweiz...
Ja vi får väl se hur jag gör.

Jag längtar efter att vara hemma och träna min lilla häst.

Nyårsdagen

Höften är bättre idag, mycket bättre. Huvudet är också bättre men jag är helt sinnessjukt trött. Har sovit i princip hela dagen och då var jag inte uppe så sent igår. Har inte varit hungrig och ätit mindre än hälften av vad jag brukar. Men jag blir väl omhändertagen.

Har naturligtvis tänkt på olyckan och känner väl lite att det var mitt eget fel. Jag borde ha varit mer försiktig, jag vet att Máni kan bocka i galoppfattningen. Jag borde inte ha släppt honom helt. Det som kan tyckas lite konstigt är väl att jag kände att vi var så samspelta den dagen, han lyssnade verkligen på mig. Vi hade så roligt och jag släppte honom för att rejsa järnet uppför backen. Jag minns känslan av vild glädje och den enorma kraften innan jag flög. Mer kraft än jag klarade av uppenbarligen. Men innan, då var vi ett.

Jag var inte rädd när jag föll, jag försökte inte ta emot mig. Jag accepterade och förstod att det här var inte bra.

Máni var enormt upprörd efteråt, han mådde inte bra av att jag ramlade av. Han förstod inte att jag omöjligt kunde sitta kvar under sådana akrobatiska konststycken. Det var inte hans mening att ha av mig, det förstår jag. Vi hade ju bara roligt.

Jag tror jag ska gå och hälsa på honom imorgon. Jag har inte varit i stallet sen jag föll av.

2011 - året som gått

Nu blir det en sammanfatting av året som gått!

Året började i Sverige, arbetade på ID Horses fram till juni då jag fick nog av att mocka skit och drog till Island, till Saltvík igen. Saltvík är nu för tiden mitt andra hem och det var helt underbart att vara tillbaka, jag begav mig inte därifrån förrän i mitten av september.
Sommaren var helt fantastisk även om den var kall. Jag träffade många trevliga människor, red många fina hästar och hade helt galet kul.
Sommarens stora händelser var förstås Landsmót och så fårinsamlingen jag var med på. Många fina hästar på Landsmót, god stämning och en chans att träffa gamla vänner igen.

Landsmót

Fårinsamlingen var det mest isländska jag gjort och en helt underbar upplevelse, jag är glad över att jag fick vara med.

Så här stolt är man när man hämtat hem fåren.

Under min vistelse på Island funderade jag helt ärligt på att stanna kvar över vintern, träna hästar någonstans och skita i Sverige. Jag valde att komma hem, för ett litet tag i alla fall.
Under min vistelse hemma tog jag mig an att träna en häst, Lifri, och det slutade med att han blev min! Detta är utan tvekan årets största händelse och jag är väldigt glad att jag kom hem och åkte ut till Lisa & Pelle för att prova honom.

På Saltvík träffade jag Barla Isenbügel och jag åkte till Schweiz för att arbeta i hennes stall i november. Lifri fick stanna hemma och vila.
Jag trivs mycket bra i Schweiz, arbetet är roligt och jag lär mig mycket och utvecklar min ridning.

Lite statistik då...
Jag har blivit sparkad två gånger, en gång på Island och en gång här i Schweiz.
Jag ramlade inte av hästen en enda gång på Island (något jag brukar lyckas med) men har tagit igen det genom att trilla av Lifri en gång i skogen och nu häromdagen när jag flög av Máni.

Jag har skaffat mig några nya favorithästar i år:

Ás, min fårinsamlingshäst. Vit, vacker och känslig.

Ás, skitig och fin

Skuggi, den flygande köttbullen! Han har skaffat sig en stor plats i mitt hjärta. Han tar sig fram var som helst, i rasande hastighet utan problem, jag pekar han springer. Dyker något upp i vägen så hoppar han över det. Ärlig och modig. Jag saknar honom!

Skuggi fick följa med mig på Diamantcirkeln

Lifri! Såklart! Min alldeles egna häst! Inte mycket att säga, han är helt enkelt speciell och med honom känns allt helt rätt, han är min.

Min!

Några gamla favoriter har ju också hängt med:

Skarpur, favorit sedan första sommaren på Saltvík. Nu kan man rida i ökad tölt med händerna ovanför huvudet, det ni!

Skarpur och jag på långtur

Skardi, Birkir och Dimbrá har ju också hängt med...

Kort och gott; det har varit ett mycket händelserikt år som jag påbörjade i Sverige men avslutar i Schweiz. Jag har haft otroligt roligt och vill tacka alla som bidragit till att göra det här året helt fantastiskt.

Gott nytt år!

Nyårsafton

Ja nu är det nyårsafton och jag hade tänkt skriva en fin sammanfatting av året som gått men just nu orkar jag inte, kanske kommer den senare. Jag firar in det nya året med att ha jädrigt ont.
Kvällen igår spenderade jag på akuten i Uster, glad att min sjukförsäkring är i ordning.

Jag blev rejält avkastad igår. Jag och Ursina var ute och red, jag på Máni, och vi skulle dra järnet uppför en backe. Máni blev så till sig att han tog ett rejält bocksprång, jag har aldrig kännt något liknande och var fullständigt chanslös. Slog i backen med en fruktansvärd smäll och skrämde Ursina rejält. Medan jag låg kvar på marken så tog hon båda hästarna och red hem snabbt som fan för att komma tillbaka och hämta upp mig med bilen. Sen åkte vi hem. Jag kände efter hur jag kände mig, slog i höften/ryggslutet och hade jävligt ont, dunkade även i huvudet men det kändes ändå okej. Hjälmen är inte okej kan jag säga.
Vi bestämde att det var bäst att åka in, för säkerhets skull, så jag var väl på sjukhuset i nästan tre timmar. De röntgade ryggen, ultraljudade de inre organen, klämde, kände och lyste mig i ögonen med en ficklampa. Konstaterade att inget var trasigt och jag fick åka hem med ett recept på smärtstillande.

Jag kan säga att jag är glad att jag hade Ursina med mig i skogen, att hon handlade så snabbt och att hon såg till att jag låg kvar medan hon hämtade bilen. Värre sällskap kan man ha när man trillar av.

Åter i Greifensee

Igår åkte jag tillbaka till Schweiz, idag har jag jobbat hela dagen. Alla "mina" hästar har stått, förutom Ára. Tjejen som rider henne på helgerna är ledig nu så hon kommer ut och rider. Jag har fått jättemycket beröm för Ára, helgryttaren är jättenöjd och Barlas mamma talade om att hon sett hur fint Ára har börjat gå nu. Sehr schön och toll var orden som användes om det säger mina läsare något.

Jag longerade Undrun idag, hon har stått för länge för att jag skulle vilja rida. Hon sprang på så gott de små benen förmådde och bockade en hel del i början. Men imorgon så tror jag det är säkert att rida igen.
Jag longerade Bleikalinga för sista gången, hon är såld och åker imorgon. Hon var tokig, sprang utav bara helvete och det tog ett tag innan jag kunde stoppa henne. Efter att jag fått stopp så höll jag henne ganska nära mig tills hon lugnade sig och skrittade och travade lugnt och fint. Sen var jag nöjd.
Jag longerade även Kári, en av inackorderingarna. Det gick fint.

Efter lunch red jag ut en sväng på Máni, vi tog det lugnt, joggade lite lätt och bara njöt av att vara ute.
När vi var färdiga bytte jag häst och gav mig ut på Aska, hennes ägare är bortrest och ville gärna att jag skulle rida henne under tiden. Aska har lite svårt för traven men är okomplicerad och snäll. Plus att hon är sådan där häst som man med lätthet glider runt i tölt på så det gjorde jag. Vi jobbade naturligtvis på traven också.

Så jag har haft fullt upp här borta.