Bra dag

Idag gick det skitbra att rida Ára. Jag satt ner, tung och avslappnad rumpa, tittade inte ner på hästen utan höll blicken på horisonten. Kände efter och kände mycket mer och kunde hjälpa henne bättre. Hon samlade sig fint innan vi töltade iväg, bar sig själv och lyssnade. Vi red i hyfsat kort tempo i tölt, taktrent och på hängande tygel. Jag tappade inte ner henne i trav och kunde böja henne utan tygelhjälper. Det var fantastiskt helt enkelt, en sådan dag då man bara kan rida.

Jag har insett vad mitt stora problem i ridningen är och det är att jag är otålig. Jag vill gärna fixa och trixa och inte vänta på att det ska bli bra. Detta gör att jag börjar tänka för mycket, krånglar till allt, spänner mig och skjuter upp mig ur sadeln. Då förlorar jag förmågan att verkligen känna av hästen och då blir det pannkaka av alltihopa. Jag måste slappna av, sitta ner, andas och bara känna efter och bara göra det som behövs och inte mer. För mig är ridning till stor del en mental sysselsättning som ni kanske förstår.

Tisdag

Idag red jag lektion på Undrun och det tycker jag gick bra, jag fick beröm för min sits, eller snarare för att jag faktiskt satt ner. Så det går framåt, nu ska jag bara få ordning på axlarna också, försöka slappna av lite i dem. Mina skänklar är nu mycket bättre än när jag kom hit och det är sällan som jag behöver korrigera dem.
Lektionen började med lite arbete vid handen i syfte att få hästen på yttertygeln. Jag tycker att det var en bra övning men den är svår att förklara så jag får försöka fånga den på bild. Barla tyckte att det såg ut som om jag gjort den övningen förut, vilket jag inte har men jag har gjort mycket liknande arbete.
Sen satt vi upp. Jobbade på att få Undrun att länga sig, söka sig framåt, nedåt då hon har en tendens att krulla ihop sig. Vi försökte oss även på framdelsvändning och det gick hyfsat. Hon har tydligen ilsknat till när de försökt med det i barngrupperna så det här var klart bättre. Överlag är jag nöjd med vår insats.

Annars så roade jag och Ursina oss med att titta på när Barla satte sadel på det lilla skäckstoet för första gången. Först såg det lugnt och fint ut men sen blev det fullkomlig rodeo. Eftersom hon inte blev av med sadeln så slutade hon bocka och sprang utav bara helvete istället. Det tog ett bra tag innan hon sansade sig. Vi får se hur det går nästa gång. Longeringen snappade hon jättesnabbt så kanske är hon okej med sadeln när vi försöker igen.

Hästägande

Ibland får jag frågor, förslag och hjälpsamma kommentarer angående Lifri. En del gäller huruvida jag ska ta med honom till Schweiz eller inte och en del gäller huruvida jag har råd att ha häst eller inte.
En del kommentarer är "du kan ju alltid sälja honom", "ska du verkligen ha häst nu?" och "kanske var det inte så bra att du fick den där hästen". Till de som tänker i de här banorna så vill jag bara förtydliga lite. Ja jag hade ju egentligen inte tänkt att skaffa häst just nu och med tanke på de möjligheterna jag har här i Schweiz så blir det lite mer besvärligt. Men jag tänkte igenom allt detta innan jag sa ja till att ta honom och jag har valt att inte se honom som ett hinder utan som en möjlighet och ett glädjeämne. Han står inte i vägen för något jag vill göra utan jag har för tillfället lite svårt att veta vad jag vill, det är inte hans fel. Om jag vill bosätta mig i Schweiz så får han helt enkelt också göra det men nu kanske jag inte vill det.
När det gäller att jag alltid kan sälja honom om jag inte har råd så säger jag bara nej, rakt av. Aldrig i livet och hellre svälter jag. Jag ser till att ha råd helt enkelt.
Och om det var bra eller inte att jag fick honom är väl egentligen inte relevant ens, nu är han min i vilket fall som helst. Personligen tycker jag att det är det bästa som hänt och jag ser fram emot att ha kvar honom i evigheters evighet.

Vinter?

Idag var det riktigt kallt här för första gången denna vinter. Frost och dimma på morgonen, frusen mark och underbart solsken på dagen.
Jag red Hamingja idag igen, lite längre denna gång, dryga tjugo minuter. Hon är rar men ack så tjock.
Jag red även Undrun och jag tyckte hon kändes bättre idag. Men det är så känsligt hur man rider, man kan inte pressa henne, då blir hon bara ilsken och går emot hjälperna. Det gäller att vara envis och lite mjukt föreslå vad man vill att hon ska göra och vänta på att hon hittar rätt och försöka hjälpa henne dit.

Jag red även Máni för första gången sedan jag flög av honom. Vi red ut själva och tog det ganska lugnt och försiktigt men lite galopp blev det. Det kanske låter dumt att säga att det är säkrare att rida ut själv men risken att det händer något är mindre (i det här fallet) även om det är bättre att vara två om något händer. Naturligtvis gick allt jättebra och Máni var jättefin.

Annars så kan jag stolt meddela att min tyska blir bättre och framför allt att jag känner mig mer bekväm med att använda den. Fick höra igår att jag har jättebra uttal, jag gjorde bort mig och pratade tyska med Yiyo när en av inackorderingarna hörde. Hon har aldrig hört mig tala tyska förut och jag misstänker att jag inte kommer undan med engelska i framtiden.

Fredagen den 13

Till att börja med vill jag bara tala om att jag glömde ju att skriva att det var tölt vi övade på igår, jag och Ára. Jag såg nu att jag aldrig skrev det och det var kanske inte glasklart för alla. Vi försökte fortsätta i samma anda idag fast utan Barla. Det tog ett tag innan vi kom in i det men sen så gick det helt okej. Inte som igår men helt klart godkänt. Jag pressade verkligen tempot idag och försökte tänka på att rida som vanligt fastän att det går undan. Jag sitter ju ändå still. Övade också på nedtagningarna till skritt, att de blir fina och att jag inte tappar ner henne till trav emellan. Det gick naturligtvis mycket bättre utan sällskap.

Dimmblá såg bättre ut idag så det blir fortsatt longering för henne.

Annars så red jag Hamingja igen och tandläkaren var här och gick igenom en hel drös hästar, bla Ára och hon var tydligen fin i munnen.

Toppendag

Den här dagen har varit jättebra. Jag har longerat tre hästar och ridit fyra, allt utan att stressa. Jag känner mig väldigt effektiv.
Jag red ut på Ára tillsammans med Barla och jag fick en hel del bra tips. Framför allt: sitt ner. Att det ska vara så svårt. Men så fort jag kommer ihåg att sitta ordentligt så går allt så himla mycket bättre. Jag fick öva på att släppa henne och låta henne gå friare för att sen ta tillbaka henne och fixa takten, släppa henne igen osv. Barla säger att hon går fint i form så det behöver jag inte tänka på. Hon kommenterade också på att hon verkade ha så mycket energi och att hon rör sig mycket bättre, helt enkelt mer nu. Vi gasade på ganska friskt idag och jag koncentrerade mig allt jag hade på att sitta ner även om det blev lite passaktigt och då var det ju naturligtvis mycket lättare att korrigera takten. Jag är jättenöjd och tycker faktiskt att Ára gick super.

Undrun red jag på ridbanan, hon går inte fram jämt till bettet. Hon går fram fint till stödet i höger tygel men inte till vänster. Så det blev mycket volter, sidvärtes och fokus på att hon verkligen skulle gå på yttertygeln. Jag tycker att det gick bra även om jag hela tiden var tvungen att påminna henne.

Jag red Arvakur på en lektion, dvs jag höll lektionen och vi red ut tillsammans. I den här gruppen är det vanligtvis två kvinnor men nu var bara en här. Jag har hoppat in som ridlärare för dem förut och kanske får jag ta över dem då Wendy inte har tid och de kan engelska bra. Arvakur knatade på bra (när jag sa till honom) och solen sken.

Sist men inte minst så red jag Hamingja också, bara tio minuter så här i början. Barla red henne igår och det hade gått bra så hon vågade låta mig rida. Hamingja har ju inte ridits på mer än ett år eftersom hon gått med föl. Hon skötte sig fint men hon är verkligen tjock.

Jag har haft jätteroligt idag även om jag känner mig lite trött så här i slutet av dagen.

Funderar vidare

Idag var min kollega, Yiyo, tillbaka från sin semester så det känns som om jag hade en ganska slö dag. Jag behövde inte göra allt grovgörat själv utan kunde koncentrera mig på lite roligare saker.

Jag red Ára och hon var fortsatt energisk. Vi lekte med tempot i tölten, varierade det och red mycket i tempon som för henne är lite svårare. Så det blev riktigt kort tölt och även mellantempo. När jag skriver svårare så menar jag att det lättare blir passaktigt och jag måste jobba mer på att få henne att använda bakdelen. Hon har helt enkelt lite svårare att bära sig i de tempona.

Jag longerade Hördur, Lia som äger honom pluggar på universitet och har mycket tentor nu. Annars så blev det mycket gulligull-jobb, borsta lite hästar och fixa, kan väl knappast kallas jobb?

Jag funderar vidare på hur jag ska göra och om jag skulle ha råd att ha min lägenhet själv om jag jobbade kvar här. Så jag kunde komma hem och bo hos mig själv, det vore ju toppen. Jag ska prata lite mer med Barla så jag har full koll på hur mycket pengar jag kommer kunna få. Den stora frågan är väl om det är värt att snåla för att kunna bo i sin lägenhet någon vecka per månad... Jag känner att jag behöver hjälp att tänka just nu.

Beslutsångest

Att det ska vara så svårt att bestämma sig! Jag hade ju bestämt mig för att åka hem efter februari, av flera olika anledningar men främst för att jag helt enkelt vill vara hemma. Idag pratade jag och Barla om det hela och jag sa som det var, det är ett toppenerbjudande, ett jättebra jobb, jag trivs men...
Ja och då erbjöd hon mig att jag kanske kunde vara hemma en vecka varje månad, eller två, hon skulle nog kunna klara sig men hon vill verkligen att jag stannar för hon tror inte hon kommer hitta någon lika bra och jag passar så bra in. Jag kunde också vara hemma hela mars och sen komma tillbaka i mitten av april, när tävlingssäsongen börjar sätta fart.
Så nu är jag tillbaka på ruta ett och måste tänka över det hela igen. Så svårt! Jag lär mig så mycket här och det är ett skitbra jobb. Ni kanske inte tycker det låter så fantastiskt men det är inte så tungt för att vara stalljobb, jag rider och får lektioner på arbetstid plus att det faktiskt är bra betalt för den här sortens jobb. Jag utvecklas i min ridning, får öva på att hålla lektioner plus att jag är mycket uppskattad. Det är mycket som stämmer.
En annan sak som snurrar i huvudet just nu är det här med hippologutbildningen och just nu känns det faktiskt inte som om jag har alla kunskaper för att klara ridprovet. Jag är nämligen ingen passryttare och man måste kunna visa pass på ridprovet, de andra grejerna kan jag. Jag skulle kunna lära mig att rida pass här, på Ára och Barla skulle kunna hjälpa mig. Svårt!

Annars så kan jag säga att jag är mer än välkommen tillbaka till Alvargården i vår. De vill gärna att jag kommer och hjälper dem att tämja och rida in deras unghästar då de har många som borde börja jobbas nu. De blir glada om jag kommer bara en vecka eller två.

Det är svårt att vara poppis.