Smile!

Idag kom jag tillbaka från ridturen med Ára med ett stort leende på läpparna. Vi hade Frida med oss som handhäst och det var en helt fantastisk tur. Vi lyckades undvika hagel och regn, haglet kom precis innan jag sadlat, och det är jag glad för. Ára är en liten prinsessa och vill helst inte bli blöt och nu är hon nyrakad också så jag tror inte hon hade varit direkt glad om jag ridit när vädret var som värst idag. Idag red vi vilt. Frasen "riding like hell" hade passat bra. Det var drag i Ára, något helt otroligt mycket. Traven var luftig och fin, hon var typ en meter högre än vanligt. Galoppen ren och det gick utav bara helvete minst sagt. Det är en härlig känsla att bränna på allt man kan med handhäst och allt för att sedan sakta ner båda hästarna på röstkommando. Tölten var lätt och flytande, nu kan jag korrigera eventuell passtakt genom att rulla över lite mer på ena sittbenet. Hon bär sig så himla fint nu och då rör hon sig naturligtvis mycket bättre. Bäst med ridturen var ändå hennes vilja och glädje kombinerat med lyhördhet. Att veta att det kan gå hur fort som helst och att jag stanna när jag vill. Om jag kan få henne att visa sig själv så här på tävlingen så vore det helt fantastiskt.

Något helt annorlunda

Jag kände att Ára behövde piggas upp lite så idag blev det något helt annorlunda. Det blev lite träning i repgrimma och ridning med halsring på ridbanan. Jag red även med repgrimman och med ett långt grimskaft som jag svingade framför huvudet på Ára för att byta hand och riktning så att säga. Det gick hyfsat. Ridningen med halsring gick riktigt bra, vi red skritt, trav och tölt utan problem, på volt och längs med fyrkantsspåret. Från marken gjorde vi framdelsvändningar och så sprang vi en del tillsammans. Försökte oss även på lite trickträning men det är inte min starka sida.

Igår red jag Undrun och hon var så mild att jag blev lite orolig. Vi tempade henne efteråt men hon hade ingen feber. Hon var alltså inte slö men vanligtvis är hon som en tunna krut men nu var hon lugn som en filbunke. Idag tog jag henne som handhäst (efter att ha tempat henne igen) och hon var fortsatt mild. Sist jag hade henne som handhäst var det helvete för att hon låg på så himla mycket hela tiden. Det känns inte bra. Men hon äter som vanligt och jag kan inte se något annat fel på henne än att hennes spririt verkar ha försvunnit. Jag hoppas bara att det här inte betyder att hon håller på att bli sjuk.

Arvakur däremot har spirit så det räcker och blir över för tillfället. Han är fantastisk att rida. Han har ju alltid varit lite loj och svår att få fart på men är skitfin när han går fram. Jag har tidigare ridit upp till mellantempo i tölt på honom men idag kunde man göra det på helt lösa tyglar. Taktrent och fint, helt underbart.

Passträning

Idag var det passträning för mig och Ára, Barla var med på Snarpur för att instruera och sporra oss. Första läggningen gick bra, det blev pass men ingen vidare hastighet. Vid andra läggningen var Ára mer på hugget och jag får erkänna att jag hann knappt påbörja läggningen innan hon självmant lagt sig i pass. Så då var det bara att försöka få upp lite hastighet och det var inga problem. Ett tag kändes det som om hon höll på att slå upp i galopp men jag lyckades hålla henne. Barla var nöjd med oss och sa att den passen duger för femgång och även för stilpass. Ára var också mycket nöjd, hon gillar verkligen att få gå i pass. Vi tyckte båda att det var roligt helt enkelt. Vi ska fortsätta att träna pass tillsammans med Barla och när jag rider själv ska jag försöka rida lite "vilt" för att tagga upp oss.
Nu i helgen blev Ára äntligen ordentligt rakad så nu är hon rosa men ser i alla fall anständig ut.

Det gick!

Jag klarade provet idag! Det gick helt över förväntan och hoppningen var bara bäst! Det var till och med kul att hoppa! Igår var jag oerhört negativ och tänkte minsann inte hoppa mer än nödvändigt och ville absolut  inte lära mig hur man gör på riktigt för då måste jag ju öva. Idag vill jag gärna bli bättre på att hoppa, det går fort i svängarna här.

På morgonen övade vi på att visa hästen vid hand och jag hade svårt att ställa upp Hamingja och få henne att stå kvar, hon bara trampade runt.
Sedan putsade vi sadel och träns och efter lunch var det dags för provet. Vi började med att visa hästarna vid handen och jag lyckades ställa upp Hamingja perfekt utan att korrigera och hon stod kvar medan jag presenterade oss. Hon travade snällt och saktade ner snällt men var rätt så uppspelt.
Efter det var det dressyr. Avdelningsridning, ridvägarna, trav med lättridning och nersuttet. Framdelsvändning och galopp på fyrkantsspåret. Allt gick super även om galoppen nog var lite snabb och vi lutade en del i kurvorna. Låt oss säga att hon hade gott om energi men jag kunde inte låta bli att skratta lite åt henne, hon är så rolig.
Sist men inte minst var hoppningen och det gick ju som sagt super. Jag var en av de få som verkligen galopperade mot hindret (vilket man helst skulle göra). Igår tvekade Hamingja lite innan hon hoppade vilket gjorde att det blev lite väl mycket rakt upp men idag red jag lite mer bestämt och la på spöt på bogen strax innan avstamp och det gjorde susen. Vi hoppade två gånger och det var mycket bättre än igår. Jag är nöjd.

Den teoretiska delen av provet var svårt. Det berodde till största delen på att examinatorn envisades med att tala en näst intill obegriplig switzerdutch istället för vanlig tyska. Jag lyckades trots detta svara rätt på flera frågor men får erkänna att jag inte kunde svara på alla.

Nu är det över i alla fall och jag är riktigt stolt över mig själv!

Kursen idag

Idag var det kurs, förberedning inför Brevet-provet imorgon. Det gick väl inte direkt jättebra men jag slipper rida Máni på provet i alla fall. Det gick helt enkelt uselt redan innan det var dags för hoppning, värst var det när jag försökte sitta ner i traven, det var helt omöjligt och jag höll på att drabbas av panik för att jag helt enkelt inte kan. Ja jag har lite ångest inför provet men nu känns det bättre. Som tur var gick det inget vidare för Nora som red Hamingja så vi bytte mitt i lektionen. Helt plötsligt gick det som smort för oss båda. Så två glada och lättade flickor bytte hästar dagen innan provet. Máni hoppade så snällt och fint med Nora och Hamingja tog mig över hindret utan problem trots att jag kände mig som om jag skulle dö. Jag litar på henne och är inte orolig egentligen, det satt bara kvar efter att jag ridit Máni. Någon hoppryttare är jag verkligen inte men efter det här så måste jag nog börja ta fler lektioner så det blir någon ordning på torpet.
Just nu är jag mest orolig inför den muntliga delen imorgon, hur det ska gå med tyskan och så. Resten ska jag nog kunna fixa tror jag. Jag måste berätta att jag fick låna Lias lyckosnöre som hon alltid har fäst på byxorna när hon tävlar så att jag ska få tur imorgon. Så himla gulligt.

Dubbelt upp

Idag behövde jag inte sköta stallet så det blev 6 hästar ridna idag. I ordningsföljd: Arvakur (med Dimmblá som handhäst), Undrun, Máni, Flikka, Hamingjá och Ára (med Frida som handhäst). Nu undrar ni kanske varför jag rider så väldans mycket just nu och det beror helt enkelt på att ridskolan har lov just nu så det finns många hästar som behöver ridas.

Máni och jag fick en liten hopplektion av Wendy och det gick väl inte särskilt bra. Máni kan hoppa men kräver att ryttaren vet hur man gör och ja, där felar det. Jag kan peka en häst mot hindret och sedan låta den hoppa. Jag kan också avvärja de mer uppenbara vägringsförsöken. Men en häst som helt enkelt bara plöjer rakt igenom hindret om jag inte sitter ner och driver vid rätt tillfälle för att sen släppa efter och följa med i språnget, det är svårt för mig. Dessutom känns det  inte som om jag och Máni är särskilt kompatibla för tillfället. Jag kan inte få honom att göra som jag vill. Att få upp honom i galopp var en pärs och innebar en hel del bockningar. Jag måste erkänna att då blir jag lite rädd, tror aldrig att jag varit rädd när jag ridit förut och det är svårt. Min ridning bygger på att jag litar på hästen annars går det inte. Sen Máni kastade av mig vid nyår så litar jag inte på honom. Så det går inte just nu. Några gånger hoppade vi men mest plöjde vi rakt igenom hindrena. Men vi får väl se hur det går imorgon.

Ára var som vanligt en fröjd att rida och med handhäst så fick vi upp en bra fart. Hon rör sig lätt och smidigt nu och jag får erkänna att jag emellanåt sneglar ner för att titta på hur hon rör benen och det ser bra ut. Det finns lite sprattel.

Rivstart

Jag rivstartade den här jobb-perioden med att rida tre hästar idag, jag som knappt ridit alls när jag var hemma. Först red jag Ára (såklart!) och hon kändes fin som vanligt. Jag har däremot börjat få second-thoughts gällande tävlingen. Den är ju snart ju! Vad sjutton tänkte jag? Femgång? Helt ärligt? Tur att det är för sent att ångra sig.
Sen red jag Hamingja, hon har varit lite tjafsig i höger varv och hon måste vara på topp för en av ridskole-eleverna ska ha henne på Brevet-provet i helgen. Så det blev lite snabb tillridning och det gick bra.
Själv ska jag rida Máni på provet så jag har ridit honom idag. Jag känner mig lite osäker på hoppningen så jag ska prova det med honom imorgon.

Annars så har det varit olidligt hett här så jag är död nu.

Vill inte!

Jag vill inte åka till Schweiz! Jag vill vara hemma och träna Lifri. Knyttet är tamt nu, nästan löjligt tamt. Idag kom han och mötte mig i hagen. Det blev lite longering med sadel plus lite skrammel med stigbyglar osv. Sen övade vi på vårt nya trick och han följde efter mig så snällt. Som avslut blev det havre och morötter för Lifris del.