Klinikbesök bokat

Jag har bokat tid för Lifri på klinik, 2 januari blir det. Anledningen är att hältan han hade i höstas ännu inte är riktigt borta. Han haltar inte direkt men går fortfarande orent i trav, månader efteråt alltså. Innan dess så tycker jag nog att han alltid tagit ett kortare steg med ena bak.
Vad hältan ursprungligen beror på vet jag inte och på inrådan från veterinären som då undersökte honom så har jag bokat tid på klinik eftersom möjligheterna är störst där. Det är flera som kommit med idéer om vad det kan bero på och ingen blir gladare än jag om det är en sträckning eller något annat enkelt. Naturligtvis är jag orolig för att det ska vara något betydligt mer allvarligt. Jag försöker att inte tänka på det men jag är förstås rädd att han ska vara trasig på riktigt och aldrig gå att rida fullt ut. Men nu tar jag det som det kommer, det blir inte bättre av att oroa sig.
Oavsett orsaken och vad veterinären kommer fram till så tycker jag att det är självklart (eller borde vara i alla fall) att man som hästägare låter en veterinär kolla igenom hästen ordentligt när den är halt, om inte annat för att vara säker på att hästen klarar belastning.
Jag tackar för de råd och hjälp som jag fått gällande vart vi ska vända oss, de har varit mycket uppskattade. Efter mycket funderande så har jag bestämt mig för att vi åker till ATG Täby.

Trots allt så har jag ju arbetat en del med Lifri den senaste tiden. Särskilt fysiskt ansträngande har det inte varit utan fokus har varit på att huvudet ska få jobba lite. Idag provade vi lite tömkörning med hjälp av min mamma. Jag har aldrig tömkört honom förut och vet inte riktigt hur mycket sådant han gjort plus att han är lite bakskygg. Vi började med att mamma höll i honom medan jag fixade med linorna. Eftersom han var lugn och fin så gick vi med honom och det gick fint. Så jag körde lite själv också, i skritt. Det gick bra och han var duktig men förstod nog inte riktigt vad det gick ut på. När jag svängde blev han lite till sig och jag kan säga att emellanåt är det väldigt praktiskt att han vänder sig mot mig och stannar så fort jag säger "hooo", det underlättar knepiga situationer. Men överlag var det lite hysteri från Lifris sida och det gick att lugna honom och fortsätta arbeta.
För övrigt kan jag tillägga att han inte gick undan alls i hagen idag utan jag fick komma fram och klämma på grimman på en gång.

Hej igen

Nu har jag varit jättedålig på att blogga. Det beror på att jag har haft fullt upp och varit något sjukligt trött. När jag kom hem från Schweiz så hade jag behövt vara ledig två veckor och vila upp mig men det har jag inte haft möjlighet till utan jag har jobbat och stått i. Det är ju så att jag under hösten jobbat väldigt mycket och hårt (40 timmars veckor hör inte till vanligheterna) och tyvärr ser den ekonomiska verkligheten ut så att jag inte har råd att vara ledig. Mitt val av livsstil, dvs att satsa på hästar och arbeta samt vidareutbilda mig inom området, har gjort att jag lever i en ständig ekonomisk kris. Det är det värt men ibland är det lite väl slitsamt.

Jag har inte berättat hur det gick på min teorilektion i gångartslära. Det gick bra naturligtvis, tyvärr var det bara tre som kom så även om det var givande så kändes det inte riktigt värt besväret faktiskt. Det är många andra som frågat om jag kommer göra om det och som gärna är med då men vi får väl se.
Jag pratade i alla fall lite inledande om gångartshästar och deras historia för att sedan prata om gångarterna. Fokus denna gång var tölt och olika taktfel samt deras korrigering. Deltagarna var entusiastiska och diskuterade gärna. Jag hade förberett lite hur jag skulle få dem att engagera sig och vara aktiva själva men det behövde jag inte bekymra mig om. Jag tror vi alla tyckte att det var givande och roligt.

Fantastiska häst!

Idag var han helt fantastisk min lilla häst. Han lät sig snällt fångas och var ovanligt lugn och sansad att hålla på med. Vi jobbade lite med carrot-sticken igen och efter det kopplade jag tyglar i repgrimman och genom bettringarna, hade tränset över idag. Han kom mycket väl ihåg vad vi brukar göra och svarade fint på tygelhjälperna. Han stod även stilla och sänkte huvudet när jag gjorde mina "sitt-upp" rörelser. Synd att han är halt för han är redo att bli riden nu. Det syns så tydligt på honom när han är mentalt redo. Då står han helt avslappnat med huvudet sänkt och rör inte en fena.
Jag avslutade med att släppa honom lös och han fick följa efter mig medan jag gick runt på ridbanan. Åsa och Birkir plus mamma och Skardi for runt på ridbanan med det brydde sig inte Lifri det minsta om. Vi stod still medan de red runt oss, Lifri som en staty med fullt fokus på mig. Vi gick åt andra hållet medan de galopperade utan problem. Lifri blev rädd en gång när Åsa använde spöt och hoppade till men han stannade kvar hos mig och lugnade sig snabbt. När vi var färdiga så sa jag åt Lifri att stanna medan jag gick iväg för att hämta grimskaftet som jag hängt på staketet. Han stod snällt kvar, som fastbunden i marken, trots att Åsa och Birkir galopperade och jag gick min väg. Han är så skön och så rolig att jobba med, jag njuter av varenda sekund!

Chokladponnyn

Min lilla vild

Igår lyckades jag ta mig upp till stallet och min lilla häst, äntligen! Lilla hästen var inte säker på att han ville bli fångad. Jag fick komma fram men grimman ville han inte ha på. Mitt tålamod tröt och jag högg ett stadigt tag i manen och sa Ho med bestämd röst. Lifri skärpte då till sig och jag fick ta på grimman. Sedan var han lugn och fin.
Jag longerade lite och han markerar fortfarande i trav. Han är inte direkt halt men rent går han inte så det blir nog en hältutredning.

Idag var han snällare att fånga och vi arbetade lite på ridvolten med carrot-sticken (lång pinne med långt snöre på). Jag kunde ta på honom överallt med den och jag kunde även svepa med snöret över baken på honom efter en stund. Han är ju något bakskygg så det var definitivt ett framsteg. Sedan gjorde vi lite flytta-övningar och jag stod även vid sadelläget och gjorde rörelser som om jag tänkte sitta upp. Till att börja med reagerade han häftigt på det men till slut stod han still.

Hemma igen

Nu är jag hemma igen och hoppas att det slutar snöa framåt eftermiddagen så att det går att ta sig ut till stallet. Vill ju träffa min ponny! Jag vaknade tidigt idag trots att jag verkligen hade möjlighet att sova ut. Så är det när man är van att gå upp tidigt varje dag. Det var svårt att lämna Schweiz den här gången. För första gången kände jag på riktigt att jag lämnade något bakom mig och att jag verkligen kommer sakna det. Men jag kommer ju tillbaka i februari.
När det gäller b-instruktörsutbildningen så har jag pratat med Barla om den och mina möjligheter att göra provet till hösten nästa år. Hon tror att teorin och ridningen inte är några problem. Undervisningen kan hon inte direkt säga något om i nuläget då hon inte har någon aning om hur snabbt jag utvecklas på det området. Jag sa som det var, att jag inte tror jag kommer klara att vara där ända till våren 2014. Problemet är inte att jag inte vill göra provet där utan att jag är rädd att jag inte klarar att vara där så länge. Schweiz är inte mitt land och trots vänner och bra arbete så trivs jag helt ärligt inte.
Barla tycker att jag ska se mig om efter andra alternativ, så att jag har fler möjligheter. Så jag kommer kommer leta efter något annat här i Sverige.
Sen gör vi teorikursen i februari och provet i mars och efter det har jag hunnit undervisa en del så att Barla kan säga om hon tror att jag kommer kunna klara provet till hösten eller inte.Om inte så åker jag hem istället. Problemet är alltså inte att jag inte vet hur man rider eller att jag inte kan förklara och korrigera utan problemet är att jag har svårt att tala inför grupp och stå i mitten och leda lektionen. Privatlektioner är inga som helst problem.

Vinterbilder

Juldekoration över stalldörren

Mina följeslagare Mýsla och Frida

Thorri

Valackerna

Mina arbetskamrater Frida och Andrina busar

Raya och Ára

Ára och Raya trixar, både håller på att lär sig

Visste du detta?

Vid vila slår ditt hjärta 40 - 70 slag per minut.
När du rider i skritt höjs pulsen till 80 - 110 slag/minut.
Vid lättridning i trav blir det 120 - 140 slag/minut, nedsittning 150 - 170 slag/minut.
Vid galopp ökar den till 160 - 180 slag/minut vid nedsittning och 160 - 190 slag/minut vid lätt sits.
Hoppning är jättejobbigt och ger en puls på 160 - 200 slag/minut eller högre.
Töltridning vet jag inte...