Grettir

Grettir är dagens anställd! Han har bara varit hos oss i turridningen i några dagar och är redan populär. Igår var en far och dotter (vuxen) här och red två timmar och dottern blev så förtjust i Grettir att de kom tillbaka och red tre timmar idag! Så jag tror att han blir bra här.

Grettir

Annars så red jag Skuggi igår och det gick bättre. Det märks att han kommer ihåg mig och han lyssnar verkligen på små signaler. Åh vad jag tycker om honom!

Skuggi!

Skuggi och jag innan vår tur (ja jag sitter som en hösäck)

Idag hade jag glädjen att återigen få rida en av mina favoriter, nämligen Skuggi. Skuggi räddade jag från slakt för två år sedan och nu verkar det vara upp till mig att bevisa att han förtjänar det. Jag och Sigga red ut tillsammans, hästen hon red har nyligen gjort sig förtjänt av namnet Röda Faran. Ja det är ett svenskt namn nu men det lät inte lika bra på isländska. Hästen ifråga är fin så länge det går undan, annars blir han arg. Så vi red lite fortare eftersom det bara var vi två. Jag passade på att visa Sigga det som ska föreställa 3-timmars turen eftersom att jag tycker att en passage över lavan är minst sagt tveksam. Sigga höll med.
I vilket fall som helst var det roligt att rida Skuggi igen. Tyvärr får jag säga att han är lite odräglig och något ouppfostrad. Helst vill han gå fort och han har skaffat sig ovanan att försöka dra tyglarna ur händerna på ryttaren, något jag hatar. Men där gick han bet. Trots att det ställdes en del krav på honom (som att man faktiskt ska tölta också) så verkade han nöjd och glad. Och jag var glad också. Skuggi är speciell och även om han lärt sig fulheter så finns allt det fina också kvar. Sedan brukar han följa efter mig  i hagen för att se om han får följa med ut och det kan ju få vem som helst att smälta.

Måste rulla efter arbetet

Skuggi och Skjóna

Lite bilder

 Det har varit lite tråkigt och regnigt idag så jag livar upp dagen med lite solbilder från i förrgår!

Tumi och Bjartur

Sigga och Bjartur

Han är gullig den vita prinsen

Jag och Bjartur

Ibland behöver man kramas

Vakna hästen! Dags att gå upp!

Jobba på Saltvik?

Om det är någon som är intresserad så behöver Saltvik mer personal omgående. Arbetet kommer först och främst att innebära att leda turridning och ta hand om turhästarna så god ridvana krävs. Boende och mat får du här. Vi är fler som arbetar här så du blir inte ensam och oftast har vi väldigt roligt ihop, både när vi jobbar och på fritiden.

Mera äventyr

Här avlöser äventyren varandra! Idag har jag och Sigga kört (eller jag körde) ut till Mödrudalur för att hälsa på Jules som är där för att starta upp en liten turridningsverksamhet där. Jag har inte träffat Jules på två år så det var riktigt, riktigt roligt. Mödrudalur ligger verkligen mitt i ingenstans. Det är en camping, vandrarhem och en liten restaurang på vägen till Askja. Jag tyckte att Mývatn var mitt i ingenstans men här finns ju en affär, simhall och pub. Till och med pizzeria. Vi red en sväng när vi var där, när det slutat regna. Det var kul och fint område att rida på. Det var inte riktigt som våra galna nöjesturer tidigare år men vi hade varken hästar eller underlag för det.

Kyrkan i Mödrudalur

Intensiv vecka

Här är det helt galet, som vanligt, och idag är första gången som jag har tillgång till dator och internet sedan sist jag bloggade. I tisdags morse blev det helt hastigt bestämt att jag skulle följa med två dagar på långturen eftersom de var en man kort. Så jag har ridit upp i bergen till Thestareykir och sedan ner igen på andra sidan. Det var bara det att vi var tvugna att rida ner till Mývatn genom öknen eftersom det fortfarande ligger alldeles för mycket snö i dalarna där i vanligtvis rider. En liten omväg men vad har man för val?

Fint väder i Thestareykir

Snö och kallt i pausen

Första dagen var dramatisk, en häst fastnade i leran men Bjarni lyckades dra loss den och allt gick bra. Andra dagen drog alla hästarna genom staketet när vi tog paus så den dagen var också rätt så dramatisk. Annars har jag bara njutit. Jag har fått riktigt, riktigt fina (och flotta) hästar hela tiden. Jag har för första gången fått rida Gódi som tillhör Barla, min chef i Schweiz. Han är ruskigt flott minst sagt. Bäst tyckte jag nog om Alberto, en ung häst med enormt mycket power. Så jävla snabb och blev aldrig trött. Lite svårt att få honom i tölt men då var han hur flott som helst. Fin trav, bra skritt och underbar galopp. Lite svår att kontrollera bara. Svårt att rida långsamt och svårt att rida dit jag ville när det gick fort.

Jag och Alberto

 Efter de två dagarna så har jag varit i Mývatn och startad upp turriddningen här. Det har inte varit så mycket att göra så jag har mest provat de hästarna jag inte känner och försökt rida till de som behöver det. Några guldkorn finns det och några gamla favoriter med. Jag har två unga hästar som behöver lite mer träning att roa mig med också.

Jag älskar Island!

Har jag sagt det eller? Jag har varit lite nervös inför hur det skulle kännas att komma hit igen. Det var trots allt två år sedan jag var här sist och kanske skulle allt vara annorlunda? Men nej, jag kände mig precis som hemma och jag känner fortfarande igen de flesta hästarna. Idag startade en långtur så det har varit full fart. Jag har hjälpt till att fånga hästar och hjälpt alla turister att få ordning på sin utrustning samt varit allmänt trevlig. Sedan har jag och Sigga börjat städa upp i ridhus och stall, det ser för jäkligt ut.
Efter lunch fick jag följa med Bjarni och driva hästar till Skógar, allt lika roligt att rida med ett gäng lösa hästar, även om det höll på att gå fullkomligt snett i början. Några hästar vände åt fel håll i början men Bjarni jagade rätt på dem. Jag red Funi idag, jag tror inte att jag ridit honom sedan första sommaren jag var här och han var riktigt fin. Töltade och töltade och töltade. Lätt i handen och gick dit jag ville utan problem.
Sedan avslutade jag kvällen med ett varmt bad i duggregnet och middag med glada ryttare.

Det känns helt enkelt som att jag aldrig varit härifrån.

Island!

Nu sitter jag i sängen på Island och Lifri får klara sig utan mig ett tag. Tanken är att pappa ska rida lite när jag är borta, kanske mamma med. Jag kom fram hit sent så jag har bara hunnit prata med Binni (som är de enda personalen här) och äta middag (plus efterrätt) med en fransk grupp som bor i huset. Det verkar som om jag kommer vara helt själv här på Saltvik i några dagar och ska man tro väderleksrapporten så kommer det bara vara några ynka plusgrader.