Andra lektionen

Pojkvännens andra lektion såg först ut att bli inställd eftersom Birkir var helt vild (!) på stallgången vid borstning. Det är inte likt honom och jag blev lite orolig men det visade sig att Birkir bara var kissnödig och inte ville kissa på stallgången. Det blev han tvungen till för vi fattade ingenting.

Andra lektionen blev sitslongering. Pojkvännen fick göra diverse övningar på hästryggen och han fick även trava en hel del. Jag tycker att det är bra med sitslongering eftersom ryttaren då kan koncentrera sig på vad den själv gör och bara följa med. Naturligtvis är det särskilt bra när det är en ovan ryttare som behöver lära sig hur den ska göra för att följa hästens rörelser.
Det gick bra och var riktigt roligt, jag tror att vi båda skrattade så vi kiknade vid åtminstone ett tillfälle. Tur att Birkir är snäll.

Ny stallplats?

Nu håller jag så smått på att leta ny stallplats. Vi trivs egentligen bra på Stensunda men kommer behöva flytta till våren/sommaren. De har nämligen fått detaljplanen på det nya stallet godkänt och när det är färdigbyggt så rivs det gamla stallet som vi står i nu. Detta kommer betyda att de billiga stallplatserna försvinner och då har vi inte längre råd att ha hästarna där. Tråkigt men sant. Så det är väl dags att se sig om efter nytt.
Om det är lösdrift eller uppstallat spelar inte så stor roll faktiskt men fri tillgång är inte ett alternativ. Belyst ridbana är ett måste men annars har jag nog inte så många krav faktiskt. Ju närmre desto bättre och går det att åka kommunalt så är det ett stort plus, att ta bilen blir så dyrt. Annars så är stämningen i stallet viktigast. Att det är lugnt och fint och att folk är trevliga.

Annorlunda longering

Idag hade jag med mig pappa till stallet för att hjälpa mig lite grann. Han fick longera Lifri medan jag satt på. Jag ville prova att vifta på armarna lite så att han vänjer sig vid att man rör sig när man sitter på. Det gick fint och han reagerade mer på pappa än på mig men det märktes att han tyckte det var konstigt alltihop.
Eftersom det gick så bra ville jag prova en annan sak också. Jag ville prova att ta på honom bakom sadeln när jag red och då blev det fart på hästen. Jag höll fast mig med ena handen så jag satt stabilt när han kastade sig iväg. Efter ett tag lugnade han sig i vänster varv och han stannade till och med så jag kunde klappa ordentligt på hans rumpa. I höger varv var han mer spänd och det gick inte lika bra.
Det var en märklig känsla att sitta på min häst när han longerades. Det var faktiskt ganska skönt att kunna hålla i sig med båda händerna när han rusade iväg utan att behöva bekymra sig över var han tänker ta vägen.
Efter vi var klara med att överraska hästen så visade jag pappa lite hur Lifri travar nu för tiden och han tyckte att det såg mycket fint ut.

Ut i skogen

Idag red vi ut, jag och ponnyn. Trots att han stått sedan i fredags. Vi har blivit modiga. Nä, han har känts så lugn och harmonisk på sistone att jag kände att det inte skulle vara några problem. Det var det ju heller inte. Jag gjorde däremot missen att rida bort mot Infra City utan att tänka på att folk nog fortfarande jobbade på industrierna längs vägen där. Klockan var ju inte fyra ens men det var ju mörkt... Så där var det svårt att ta sig förbi, jag fick kliva av och gå faktiskt. Annars var det en bra tur. Vi red lite trav och tölt också men mest skritt. Vi var nog ute i hela 45 minuter och Lifri var ganska svettig när vi kom tillbaka trots det lugna tempot. Men det var ju varmt också. Sedan så fick han ju en del att titta och tänka på på vägen.

Nytt projekt

Jag har börjat på ett nytt projekt. Det är inte en ny häst utan projektet är att lära pojkvännen rida. Han har knappt sett en häst på nära håll innan han träffade mig och har väl suttit på en shettis någon gång och så på Birkir en gång. Innan idag alltså. Nu har han bestämt sig för att han vill lära sig rida så jag hjälper förstås glatt till. Syster är snäll och lånar ut Birkir till detta ändamål.
Idag fick han sin första ridlektion. Han fick rida runt i skritt på ridbanan och öva på att svänga och stanna. Mot slutet blev det även trav eftersom pojkvännen så gärna ville prova att rida lite fortare. Både han och hästen skötte sig bra. Birkir var pigg och framåt, inte så seg som han kan vara när han har chansen. Att svänga var inga problem men halterna var lite svårare att få till, det tog en liten stund innan Birkir stannade men även det blev bättre efter en stund. Överlag gick det väldigt bra och nästa gång blir det nog lite sitslongering.

Magisk kväll

Igår hade jag en fullkomligt magisk kväll tillsammans med min häst. Jag kvällsfodrar ju på fredagar så jag var i stallet sent och red efter 20. Vid den tiden har vi nästan alltid ridhuset för oss själva, så också igår och det var knäpptyst där inne. Lifri skrittade på fint, rörde sig genom hela kroppen med stora kliv. Energiskt och avslappnat. Vi red lite volter och serpentiner i skritt och sedan provade jag att trava. Först sköt han ju iväg som en kanon men jag har tänkt väldigt mycket på hur jag ska göra i sådana situationer. Först och främst så har jag tänkt att jag faktiskt måste bli bättre på att säga till honom vilket tempo som gäller och om inte det fungerar så måste jag våga rida på tills han lugnar sig och det fungerar. Så jag bromsade helt enkelt och då bytte han gångart men jag red på tills det blev trav igen. Vi gjorde likadant i båda varven och han travade jättefint. Eftersom han var så lugn och harmonisk så provade jag att galoppera också. Det gick hur bra som helst. Han gick lugnt och fint i en stadig, rund galopp. Vi red varv på varv på varv. Hur roligt som helst hade vi och Lifri frustade nöjt efteråt. Det är första gången på länge som vi kunnat galoppera på det viset så det känns som om att vi äntligen är på gång nu.

Försummad

Nu är det inte bara bloggen som är försummad utan senaste veckan har även Lifri varit lite försummad. Min katt har nämligen opererat bort tumörer så jag har inte haft tid och ork för lilla vild. I lördags förbarmade mamma sig över honom och han blev borstad och promenerad med och igår släppte jag honom så att han fick springa av sig och arbetade lite vid handen. Så idag red vi en sväng i skogen och det gick fint. Ska försöka rida igång honom ordentligt nu och komma ihåg att alltid vara koncentrerad så att  vi förhoppningsvis undviker incidenter.

Lilla prinsen

Nu bloggar jag dåligt för att jag inte har något roligt att skriva faktiskt. Lifri håller på och krånglar som vanligt. Han har blivit något bättre i ridningen men helt hopplös för de andra i stallet att hantera. Han går undan och vägrar låta sig fångas om kvällarna, förutom av mig och Åsa. Det skulle vara roligt att säga att han åtminstone är skitkul att rida men det är han faktiskt inte. Vi fortsätter och kämpar på med samma saker som vanligt (Lifris psykiska problem mestadels) och det går väldigt långsamt framåt. Jag övar på mitt tålamod och förmåga att låta bli att engagera mig så förbannat mycket känslomässigt. Tänker att allt får ta tid och att det inte spelar någon roll att vi inte kan göra alla de saker som andra kan. Men det vore lite lättare att verkligen känna så om jag hade en annan ridhäst att sysselsätta mig med när prinsen är knäpp.
Försöker att tänka på bra saker. På hur mycket det gått framåt jämfört med för två år sedan. På hur fantastiskt skönt det är med ridhus. Hur bra det är med individuell foderstat och hur skönt det är att hästen inte går med lera och gammal skit upp till knäna. Hur fin han är när han sätter den sidan till och på hur mycket jag utvecklas och lär mig. Men just nu vill jag nog bara rida lite. Galoppera och rida volter. Rida ut utan att tänka efter. Sådana saker.