Skoning

Idag blev våra hästar skodda. Lifri har en spricka i vänster framhov (vågrät) så det blev lite mindre söm än vanligt. Vi får hoppas att skon sitter bara.
Efter det så släppte jag Lifri i ridhuset en stund innan jag longerade. Som vanligt for han runt som en tok och det fortsatte han med även när jag "kopplat" honom. Han galopperade säkert i en kvart innan han kunde skritta och trava som en normal häst. Jag vet inte var han får sin energi ifrån, jag trodde att han skulle vara trött från igår. Men efter den kvarten så gick det ju fint i alla fall.

Nya ridvägar

Idag provade vi nya ridvägar. Eftersom Lifri är som han är och Stensunda ligger mitt i smeten så har vi varit ganska begränsade. Dessutom hittar vi dåligt. Men idag hade vi sällskap av Malin, hon får låna Birkir ibland, och hon hittar bra i området. Så vi gav oss iväg förbi flotta villor, längs mindre bilvägar, mötte bilar och över övergångsställen. Lifri var helt fantastiskt duktig. Han blev rädd för ett plötsligt ljud, blev riktigt rädd för en bil långt bort men hejdade sig själv. Han mötte en bil utan att blinka men började steppa vid den andra. Han hoppade högt för en markbrunn men reagerade inte alls på en backande buss. Övergångsstället var riktigt otäckt på vägen bort men på vägen hem nosade han på det, fnorkade, och gick över. Han var helt över förväntan jätteduktig och jag är mycket stolt över honom. Vi var dessutom ute i över en timme och det är han inte van vid, än.

Tålamod

Fantastisk

Ja jag upprepar mig men Lifri är helt fantastisk att rida just nu. Idag var vi i ridhuset och jobbade mycket på böjt spår. Vi fokuserade på lugn och avslappning och red igenom fyra gångarter. Traven tog en stund innan vi fick till men sedan var den jättefin (om än lite väl snabb). Galoppen gjorde mig positivt överraskad. Så länge jag fokuserar på att få till en lugn och fin fattning så blir det en rund och fin galopp i behagligt tempo. Han håller till och med balansen i kurvorna och spåret blir inte mindre och mindre. Det märks att han blivit starkare.
Tölten provade vi bara på slutet men vi körde lite på volt också. Då hade jag möjlighet att titta i spegeln och det såg så fint ut att jag blev tårögd. Om det såg ut så idag så kan jag bara föreställa mig hur det såg ut igår, med lite mer tryck i. Han är fin min häst!

Höet verkar gå ner och lusernen är tydligen mycket god. Jag lät honom beta (ja det är knäppt att det går att beta så här års!) 20 minuter idag. Inte för att han blir fet av det men han får lite i magen i alla fall.

Fantastisk

Trots att min häst äter som en kratta är han helt fantastisk att rida just nu, så mycket energi och power plus att han faktiskt lyssnar. Idag red vi ut längs sjön med Åsa och Birkir, lite högre tempo, och vi töltade och töltade. När han värmt upp lite går han så himla fint. Taktrent och flott och med sådan glädje. Så det var ett bra sätt att avsluta dagen på.

Idag har jag börjat ge honom lusern samt startat övergång till hö, vi får se hur det går.

2014

Om första dagen  på året är en fingervisning om hur resten av året kommer bli så bådar det inte gott.
Lifri är tunn och sönderstressad efter nyår och dåligt foder, äter dåligt och behöver gödas upp. Det känns oerhört trist att inte kunna rida träna som jag vill på grund av en sådan skitsak. Särskilt nu när det börjar gå så bra.

Men vi har ju Hinni-kursen i slutet av mars att se fram emot. Och så hoppas jag återigen att det ska bli möjligt för oss att tävla lite.
Jag tänker också försöka spara så att jag kan åka till Island och hälsa på Skuggi.
Sedan kommer vi behöva byta stall till hösten då vårt nuvarande rivs och det kommer bli för dyrt att stå i det nybyggda stallet.

Annars hoppas jag att pojkvännen lär sig rida bra nog så att vi kan rida ut tillsammans och att mina hästar håller sig friska och skadefria.

Året som gått

Det har som vanligt varit ett händelserikt år även om det inte alls blev som jag tänkt mig.
Året började med klinikbesök för Lifri pga hälta och hålvägg på höger fram. Hålväggen gick upp långt så det blev boxvila, specialskoning och en lång viloperiod.
I slutet av januari kunde han skos och en månad senare fick jag börja sätta igång honom. I början fick fick han bara skrittas rakt fram och vi fick inte trava förrän vi kunde klara oss utan broddar. Jag hann bara rida några gånger innan han blev halt, varm och svullen i vänster framknä så det blev tillbaka till kliniken men de hittade inget fel och heller ingen hälta. I vilket fall som helst så var det en väldigt tråkig och besvärlig start på året.
Vintern höll i sig länge och först i mitten på april kunde jag skruva ur broddarna och börja trava igen, det kändes fantastiskt!

Lifris hov

I slutet på april åkte jag till Schweiz på en kort visit. Jag hade en del grejer att hämta plus att jag ville säga hej då ordentligt till allt folket jag lärt känna där. När jag ändå var nere hjälpte jag till med deras gaedingakeppni, det var naturligtvis roligt.
Höjdpunkten var ändå att få rida Ára igen, hon var sig precis lik och jag saknar henne mycket. Áras familj var mycket nöjd med att jag tyckte att hon fortfarande är lika bra och inte har blivit förstörd. De har blivit lite som en extra familj till mig och jag blev bjuden på en mycket trevlig middag hemma hos dem.

Tävlingsarbete

Så här glad är jag över att få rida Ára

Under våren höll jag även en del ridlektioner och det var mycket givande, hoppas bara att mina elever känner likadant!

Sommaren började lite sorgligt. Vår första häst, Skardi, föll ur ännu mer när hästarna släpptes på bete och vi bestämde oss för att ta bort honom. Den 4 juni lämnade han oss efter 23 år som älskad familjemedlem, 31 år gammal. Det var honom jag lärde mig rida på och vi har haft mycket skoj tillsammans.

Skardi

 Sista juni flög jag äntligen till Island och Saltvík igen. Jag stannade en månad, hade fantastiskt roligt, red fantastiskt fina hästar och träffade både gamla och nya vänner. Roligast var att pappa och syster kom och hälsade på och red en långtur med oss. Och naturligtvis att jag precis i slutet på långturen fick en häst! Skuggi är min favorit sen sist jag var där och nu är han min! Bjarni gav honom till mig för att jag jobbat hårt under alla mina somrar där, för att det är fint att se vilket band vi har till varandra, för att jag alltid trott på honom och för att vi förtjänar att vara tillsammans. From my heart to yours... några av de finaste orden jag hört.

Åsa och pappa på långtur

Jag har fått en häst!

 Väl hemma igen i augusti var det snabba ryck och Lifri och Birkir flyttade från Stenhugget till Stensunda och blev boxponnyer. Det har fungerat förvånansvärt bra och mest överraskad är jag över att Lifri så snällt har låtit sig hanteras av de andra i stallet.

En del saker blev ju inte som jag tänkt mig och det har till exempel inga tävlingar för mig och Lifri men kanske nästa år istället!
Jag har faktiskt inte heller trillat av en enda gång i år, trots gott om möjligheter! Lifri har däremot bjudit på några skenturer och Skuggi har lärt sig att stegra. Så det är bara min egna hästar som betett sig illa.

Årets favoriter är:

Skuggi, min nya häst! Saknar honom enormt mycket!

Lifri, min knäppa häst! Livet tråkigt utan honom.

Alberto, så skönt drag i den hästen.

 Skardi förstås.

Hestar á heimleið

Saltvíks hästar är på väg hem...