Skuggi frá Þverá‏

Nu är Skuggi registrerad och transport fixad till och med Sverige. Det visade sig att han faktiskt inte var registrerad innan och faktiskt inte hade något officiellt namn så nu heter han Skuggi på riktigt. Det är lite speciellt, det blir ju jag och Sigga som har namngett honom. Han är född 2007 och är alltså ett år yngre än Lifri.
Tyvärr verkar det som om flyget kanske blir uppskjutet till den nionde men vi får se hur det blir med det i veckan som kommer. Nu känns det oerhört spännande!

Min häst

Lifri är verkligen min häst, på gott och ont. Nu i helgen har vi haft finbesök av Malin som hjälpte oss ibland när vi stod på Stensunda. Det har varit väldigt roligt även om saker och ting hade kunnat gå bättre. Malin tyckte att Lifri var lugnare i hantering och att han var mer musklad. Kul att höra då det är svårt för mig att jämföra eftersom jag ser honom jämnt.
På fredagen fick Malin välja vad hon ville göra och då blev det longering. Det gick faktiskt väldigt bra, Lifri drog inte iväg en enda gång.
På lördagen fick hon rida på vår lilla ridbana men det visade sig vara ett misstag. Malin rider bra och hon gjorde inga fel men Lifri är ju minst sagt speciell. Han har klart och tydligt visat att det inte är okej att andra än mig rider. Det gick bra till en början, de skrittade, gjorde halter och böjde. Sedan fick han panik och drog iväg i 180 utan synbar anledning. Malin satt kvar och Lifri lugnade sig så de skrittade vidare. Det dröjde tyvärr inte länge innan Lifri gjorde om det men den här gången svängde han inte i tid inför kortsidan utan fick tvärnita. Malin flög förstås av och Lifri gled in i staketet. Ingen av dem gjorde direkt illa sig men jag tror att bägge fick blåmärken. Lifri var i alla fall varm över bog och manke på söndagen, lite var kvar igår men det var bättre.
Jag satt upp och provade Lifri direkt efteråt men med mig var han lugn som en filbunke och snäll som ett lamm. Precis som vanligt med andra ord.
På söndagen hade jag hoppats att vi hade kunnat rida ut tillsammans men det blev förstås inget med det. Istället tog vi en promenad.
Jag kände mig ganska ledsen och chockad på söndagen, det såg väldigt otäckt ut och jag kommer alltför väl ihåg hur han var förra hösten. Jag trodde helt uppriktigt att han hade blivit så mycket bättre men det är tydligen bara mig han accepterar. Jag känner mig fortfarande trygg med honom men jag vet inte om jag någonsin kommer låta någon annan rida honom igen.

Ett plan kommer lastat...

7 november

Nästa flyg till Norrköping är planerat till 7 november! Så om inget går snett kommer Skuggi om drygt två veckor. Tills dess finns det en del att tänka på.

• Först och främst är det transporten från flygplatsen hit. Det lutar åt att han får åka lastbil även om det så klart vore väldigt spännande att hämta honom själv.
• Sedan är det vaccination, försöker hitta en veterinär som vaccinerar billigt här i området så att jag kan boka in det redan veckan efter han har landat.
• Sedan gäller det ju att kolla att jag har allt för en till häst. Nu i början har jag nog grejer så det räcker men sedan behöver jag sadel och träns mm. Lite smågrejer ska jag nog köpa nu redan.
• Vad ska han äta? Hösilage som de andra förstås men vill jag ge något tillskott? Jag tror att jag vill ge probimin redan från början. 

Tror inte att jag glömt något viktigt. I början kommer jag nog vara lite extra med i stallet för att se hur han verkar trivas.

Lite läsning

Här hittar ni en artikel om en av Saltvíks ridturer.

Finbesök

Igår var Sigga på besök och beundrade Lifri. Han var förstås lite misstänksam till en början och ville inte bli klappad.
Jag red lite kort så Sigga fick se hur han går och sedan fick hon prova honom. Först var Lifri lite nervös och undrade vad det här var för något men eftersom Sigga var lugn och fin så lugnade han ner sig också. De skrittade och töltade lite och det såg fint ut. Jag tror att de båda tyckte om varandra men det är jag inte så förvånad över. Efter ridturen så fick Sigga klappa honom utan problem.
Det var jätteroligt att ha besök och jätteroligt att se någon annan rida Lifri. Nästa gång Sigga kommer på besök kan vi rida tillsammans, då har Skuggi flyttat hit och de två känner redan varandra.

SI-leden

Nu när jag läser till fysioterapeut så lär jag mig mycket om hur kroppen fungerar och igår pratade vi om vad man brukar kalla för SI-leden. På människa förstås men vi berörde även att den är en populär led att manipulera på häst. Leden sitter i bäcken-regionen och har mycket liten rörlighet, den är som en fog mellan två ben och hålls på plats av mycket starka ligament. Både på häst och människa kan denna röra sig (av olika anledningar som överansträngning och yttre våld) och det kan bli en felställning mellan de olika delarna. Om det inte är en nyligen uppkommen skada så hålls leden på plats i sin felaktiga ställning av ligamenten som som sagt var är mycket starka. Det som då händer när man "knäcker" leden och flyttar den till vad man anser är ideal-ställning är att ligamenten kommer att dra tillbaka leden så att den återigen ser ut som den gjorde innan manipulation.
Så utan att ens ge sig in i diskussionen om skada i SI-leden verkligen är så vanlig som equiterapeuter påstår och om det enbart är av godo att justera sådana felaktigheter så kan jag i alla fall konstatera att det finns anledning att vara tveksam till om det är en bra idé att "knäcka" till SI-leden. Helt enkelt för att det verkar ytterst tveksamt om det verkligen är effektivt.

Oväntad ridlektion

Idag blev det en oväntad ridlektion för mig och Lifri. Jag hade tidigare i veckan tackat nej till att rida lektion för Lena J igen eftersom jag inte skulle hinna till stallet i tid. Men så satt ena framskon löst igår och Becke kom ut och bankade dit den ordentligt idag så då var jag ändå tidigt i stallet. Så jag hängde på bort till Hella och red lektion.Vi skrittar alltså ungefär en halvtimme till våra grannars ridbana, modell något bättre än vår, och rider lektion. De har ovalbana också.
Lifri var väldigt, väldigt på idag och Lena fick se hur han kan bete sig när han är sitt normala jag, sist var han så lugn. Han skuttade när skänklarna kom emot och var allmänt överkänslig. Vi lyckades ändå få ordning på våra volter, vi flyttade bakdelen lite hit och dit, på böjt och rakt spår. Och vi töltade.Mot slutet gick han riktigt bra men det är svårt att rida när han är så där. Han är så känslig och så snabb. Han reagerar på minsta hjälp men jag hinner inte fånga upp honom. Men det är roligt att rida när han är så där.
Viktigaste lärdomarna idag var att verkligen hålla koll på ytterbogen så att kraften från bakbenen går genom hästen och inte försvinner ut någonstans. Det visste jag ju egentligen men ibland är det lätt att glömma. Men framför allt är det viktigt att låta Lifri gå på. Då kommer flytet i övningarna plus att han blir av med lite energi istället för att laddas upp.
Annars så har jag återigen fått höra att min häst är väldigt lydig. Plus att han har bra gångarter. Och att jag är modig, annars så skulle jag aldrig sätta mig på en sådan häst. Och jag tycker att vi fick bra hjälp idag.
Bra kväll helt enkelt.