Imorgon

Imorgon fyller jag år och jag har ju helt glömt att berätta vad jag ska hitta på då. Jag och Lifri ska åka iväg och träna för Jessika Rydin. Det ska bli jättespännande. Jag har ingen aning om hur hon är som instruktör men hon är ju en väldigt duktig ryttare och så verkar hon ha en helt fantastisk inställning och känsla för hästen så jag tror att det kan vara hur bra som helst. Jag tror att hon kommer passa oss och det känns verkligen bra att komma iväg och träna lite. Pappa ska med som support, jag gillar inte att köra häst helt själv, så jag hoppas på lite fina bilder också.

He's back!

Lifri börjar äntligen likna sitt gamla jag. Möjligtvis lite lugnare och nöjdare. Han är inte längre lika seg och tung utan börjar korta upp sig och hitta formen. Han är energisk och uppmärksam och helt enkelt rolig att rida igen. Det känns att vi är på gång nu så jag hoppas att det fortsätter att utvecklas så här.
Ikväll var vi ute tillsammans med Lena och Skuggi. Jättebekvämt när jag kan få båda hästarna motionerade på samma gång. Skuggi var väl inte särskilt skötsam utan testade Lena en hel del. När vi skulle trava sköt han iväg som en kanonkula.
Lifri skötte sig exemplariskt och töltade bara efter. Han var energisk och fin men brydde sig inte ett dugg om att Skuggi for iväg. Han blev inte stressad och låg inte på det minsta i handen. Det var precis som om det bara var han och jag. Han är en sådan pärla! Just nu känns han väldigt, väldigt bra.

Skräckupplevelse

Igår var jag riktigt nära att vara med om en otäck olycka.
Skuggi och jag var ute på en tur, det var varmt och skönt och vi skrittade på en grusväg med siktet ställt på ett fält där jag tänkte att vi skulle galoppera. Längre bort vid en infart står två bilar parkerade. Den ena har bakluckan öppen och jag ser att det är hundburar i bilen. Jag antar att det är hundar i eftersom bilen är öppen men tänker inte mer på det.
När vi är fem till tio meter bort sätter hundarna igång att skälla något fruktansvärt. Skuggi (som är hundrädd) blir naturligtvis skräckslagen. Vänder på en femöring och springer allt han kan. Jag tappar höger stigbygel i vändningen och sitter ganska löst. Han har ju panik så till en början så kan jag inte bromsa. Trots det lyckas jag hålla huvudet kallt, koncentrera mig på att sitta och börjar rida slalom, så gott det går, längs vägen. När jag väl fått ner hastigheten är det inte så svårt att stanna och jag sitter av på en gång. Då ser jag att vi dessutom har en bil bakom oss. Bilisten ser att min häst är rädd och stannar faktiskt och stänger av bilen! Vanligtvis kör ju folk som idioter på de här grusvägarna så jag var fullt beredd på att bli utskälld för att jag inte har pli på min häst men han var bara orolig och undrade hur det gick.
Skuggi och jag går tillbaka och jag leder honom förbi de skällande hundarna eftersom jag fortfarande vill ut på fältet. Där ute träffar vi hundarnas ägare som håller på och lägger spår, hon bad om ursäkt och kollade hur jag mådde, hon hade sett hur han drog. Jag sa som det var att jag borde vetat bättre för jag såg att det var hundar i bilen och jag vet att Skuggi är hundrädd. Eftersom hennes äldre hund är lugn och snäll så erbjuder hon sig att hjälpa mig och träna lite på plats. Så vi går förbi hennes hund några gånger och promenerade med dem en bit. Skuggi hade hela tiden fokus på hunden. Sedan gick vi förbi bilen (medan hon höll koll på den andra så att han inte skällde) och det gick bra.
Jag gick hem sedan. Satt upp en liten bit men Skuggi var så omskakad att han hoppade högt för stockar och annat vanligt förekommande i skogen så det kändes säkrare att gå.

Vi kom undan båda två med blotta förskräckelsen men det var väldigt nära att sluta annorlunda. Jag är väldigt stolt över mig själv som lyckades sitta kvar och inser att vi måste hundträna för så här kan vi inte ha det.

Urinprov

Jag vet inte om jag skrivit att jag ska ta urinprov på Skuggi? Han har ju börjat kissa så vansinnigt mycket och blir riktigt ilsken när man tar honom på skapet. Så var det inte förut. Blodprov har redan tagits och de såg normala ut så urinprov är nästa steg. Hittar de inget där så får vi se om det blir till att gå in med kamera eller vad som händer. Han verkar må bra i övrigt i alla fall. Pigg och glad (så länge jag inte smörjer skapet) och börjar komma igång på riktigt, det finns inget spår av hältan kvar.

Kvällsträning

Igår kom jag till stallet senare än tänkt men trots det hann jag med båda hästarna.
Skuggi fick sig ett pass på ridbanan. Mycket böjda spår och sidförande. Både tölt och trav men han var riktigt het på gröten och lyssnade inte så bra. Emellanåt lossnade han fint i tölten, frustade nöjt och gick riktigt trevligt men så fort han hetsar upp sig så ligger han på i handen och går i grisepass. Inte så lätt när han inte lyssnar. Han brukar vanligtvis vara mer sansad men jag antar att senaste tidens lugna igångsättning gjort honom lite laddad.
Lifri longerade jag och det gick riktigt fint. Han travade rent, utan att slå upp i tölt och såg inte heller ut att bli trött i ena bakbenet. Det var länge sedan han travade så bra. Han var ju förstås också ganska hetsig och det tog ett tag innan han slappnade av och hittade den formen jag vill att han ska gå i. Det var trots det ett mycket bra pass och jag hoppas att traven börjar lossna även uppsuttet.

Planering

Höstterminen är nu i full gång med allt vad det innebär. Eftersom jag pluggar heltid, har två extrajobb och två hästar så innebär det noggrann planering för min del. Varje söndag sitter jag och lägger upp veckan, kollar när jag slutar tidigare och planerar vad som ska göras när. Hästarnas träning planeras i stora drag så att jag ska hinna med båda. Jag förstår ju att det skulle vara mer rimligt att kanske rida en häst per dag och turas om, varannan dag, men det beror ju på ens egen ambitionsnivå. Jag vill lite mer. Jag vill inte bara hålla igång dem, jag vill träna och då får man offra lite tid. Den här hösten ska jag i alla fall satsa lite på att motionera dem samtidigt, åtminstone en gång i veckan. Just nu promenerar vi i vår mördarbacke en gång i veckan. Det brukar bli några vändor upp och ner och vi håller på i ungefär en halvtimme. Så får vi motion alla tre. Jag ska väl, återigen, jobba lite mer på att rida med handhäst.
Största tidstjuven är ju tyvärr när jag träffar folk i stallet, då tenderar tiden att rinna iväg. Några minuter här och där blir till slut ganska många. Men lite trevligt måste man väl ha?

Vad hände?

Jo alldeles för mycket!

Lovade ju att skriva om Malins besök så jag tänkte göra det även om det börjar kännas avlägset nu. Eftersom mina hästar inte var så fräscha när hon var här fick vi båda låna häst i stallet av snälla kamrater. Så hon red Gneisti och jag Fagri. Jag har inte ridit Gneisti och jag gillar egentligen inte att låna ut hästar jag inte känner men det gick bra. Malin gillade honom och tyckte att en sån här häst kunde hon ha. Fagri har jag fått låna tidigare och nu var Anna på semester så det var andra gången jag red honom den veckan. Han är fin men blir väldigt hetsig ute i sällskap. Inget som inte går att hantera men jag är inte van längre och det blir lite jobbigt. Mina hästar kan båda tagga till rejält men ingen av dem ligger på som Fagri. De är mildare på  något vis.
Vi hälsade också på Åsa och Birkir och Malin red Birkir så himla fint! Hon fick bra fart på honom och han travade med god energi i en väldigt trevlig form. Med lite instruktion fick hon till tölten också. Hon har blivit väldigt duktig. Och Birkir är en fin häst också förstås.
Som jag redan skrivit så slog vi på stort och tvättade båda mina hästar med hink, svamp och schampo. Då ingen av dem någonsin blivit tvättad förut kändes slang lite som överkurs (och i Lifris fall som en omöjlighet). Skuggi njöt som om han var på spa men Lifri tyckte naturligtvis att det var otäckt men det gick att övertala honom. Jag är så stolt!

Förrförra torsdagen var jag återigen på Gullarängen och höll lektioner, en och en halv hann jag väl med innan en av tjejerna kom springande och undrade om jag kunde komma för Birkir var jättehalt. Birkir verkade inte riktigt kunna lyfta ena bak och ville inte heller ställa ner det benet helt. Åsa fick ringa distriktsveterinären som kom ut hyfsat snabbt. Under tiden kylde vi benet och ställde honom på box.
Det var samma veterinären som var ute och kollade Lifri när han hade fått pinnen i strålen som kom, det kändes bra, jag gillade henne. Hon klämde och kände och sa att patella (knäskålen) nog hoppat ur led men nu var i led igen. Han fick metacam och om allt var bra skulle han snabbt börja gå normalt igen. Om inte skulle det tyda på att patella rörde sig när han gick, dvs att något ligament gått sönder. Så om han inte hade slutat att gå med en knyck dagen efter så var det klinik som gällde.
Det blev ju förstås klinik. Eftersom jag passade på att bli magsjuk så kunde jag tyvärr inte följa med. Efter röntgen konstaterades att han fått en fissur på kotbenet. Så nu står han på boxvila. Prognosen är tydligen väldigt god så det kunde ju vara värre men det är ju väldigt trist.

Skuggi har börjat kissa väldigt mycket så nu i veckan tog vi blodprov för att se om njurar eller lever krånglar men blodproverna såg normala ut. Så det blir till att ta urinprov också.

Annars så börjar båda hästarna komma igång så smått. Lifri har skrittats några veckor och nu ökar vi tempot lite. Skuggi har just börjat skrittas igång denna vecka.

Sakta men säkert

Det går framåt här i alla fall. Skuggi haltar inte och Lifri är ridbar. Så nu är det bara att sätta igång. Skuggi tänkte jag rida sparsamt och jobba mycket från marken eftersom ryggmusklerna är så tunna. Lifri skrittar jag nu och ett tag framöver, vill ta det lugnt och låta sträckningen försvinna.

Jag har tvättat båda mina hästar. Malin var här i helgen och hjälpte mig med det. Ingen av dem har blivit schamponerade förut så det var stort. Skuggi njöt men Lifri tyckte naturligtvis att det var äckligt och blev ganska sparsamt schamponerad.
Malin och jag hittade på en hel del som jag tänkte skriva mer om senare.