Vi kämpar på

Jag hade tänkt blogga flitigt under Skuggis rehabtid men som vanligt räcker inte tiden till riktigt. Jag har fått prioritera att rida och plugga istället. Tråkigt då det känns som om jag haft något intressant att skriva om.
Det går framåt i alla fall och vi har inte direkt drabbats av några bakslag än så länge. Vi håller oss fortfarande bara i trav och skritt, mestadels på rakt spår men vi vågar oss på lite volter nu också. Tanken har varit att börja rida i skogen igen förra veckan men så har det inte blivit pga dåligt väder och pågående jakt. När skogen kryllar av jägare är det bäst att hålla sig undan. Traven blir bättre och bättre och vi travar längre och längre sträckor. Nu klarar han att hålla ihop kroppen i övergångarna också och faller inte i grisepass. Ryggmuskulaturen känns bättre men tyvärr har han gått upp i vikt också.
Skuggis beteende och humör har lämnat en del övrigt att önska. Han har varit tjurig, respektlös och allmänt besvärlig att hantera. Han har sparkat med alla fötter, inte kunnat stå still och betett sig allmänt illa. Till en början har jag aktat mig, man vill ju inte bli sparkad, men när han till slut faktiskt sparkade mig så fick jag nog, skärpte till mig och sa ifrån på riktigt. Så där får man bara inte bete sig.
Så efter en vecka där jag rytit åt honom så  fort det har funnits minsta antydan till felaktigt beteende samt berömt honom upp över öronen när han skött sig så har han lugnat sig. Han står och sover när jag borstar och lyfter snällt på hovarna. Det krävdes tydligen bara att jag var lite mer bestämd och mycket tydligare. Jag har nog daltat lite med honom och inte riktigt förstått vad som krävs av mig och hur jag ska sätta ramar åt honom. Lifri är ju så snäll och håller sig innanför ramarna utan problem medan Skuggi verkligen måste få klart för sig vad som gäller.

Lifri har strejkat i december, tror inte att han känt sig riktigt fräsch. Strax innan jul verkade han vilja jobba igen men har tyvärr fått lite halvvila ändå på grund av tidsbrist. Nu börjar vi komma igång igen i alla fall, det känns skönt.

God Jul!

Julmiddag

Skuggi hemma

Nu är Skuggi äntligen hemma igen. Träningen verkar ha gått bra men jag är trots det allt annat än nöjd. För mig var det en väldigt stor grej att lämna bort min häst. Jag har aldrig lämnat bort någon av mina hästar förut och kommer nog tänka efter ordentligt innan jag bestämmer mig för att göra det igen. När jag lämnade honom på EquiRehab blev jag lovad att de skulle hålla mig uppdaterad via sms och att de skulle filma honom när han gick på vattenbandet så att jag kunde få känna mig lite delaktig. Ingen hörde av sig till mig under hela Skuggis vistelse. Den enda gången jag fick någon uppdatering var när jag själv kontaktade Monika, equiterapeuten, någon annan hade jag inte fått något nummer till.
Sedan var jag ju där och hälsade på, på deras butiksinvigning. Jag försökte då få svar på hur mycket han tränade och hur det gick men fick väldigt undvikande svar. Det var ju förstås fel tillfälle att diskutera.
När det sedan började närma sig slutet på träningsperioden försökte jag få tag på Jörgen flertalet gånger för att försöka diskutera Skuggis framtid. När jag lämnade honom hade Jörgen pratat om att jag skulle komma och rida lektion några gånger innan jag tog hem honom och att han tyckte vi skulle komma tillbaka regelbundet och vattenträna.
När jag till sist fick tag på Jörgen och han hade tid att prata så blev det ett väldigt kort samtal som gick ut på att imorgon har det gått två veckor, du kan hämta din häst. Jag blev ganska överraskad och frågade väl något om lektionerna vi pratat om och fick svaret att han hade tid mellan 11 och 15. Redan när jag lämnade honom hade jag gjort klart att jag inte kunde dagtid men det hade tydligen glömts bort. Eftersom jag dessutom behöver låna både bil och släp för att kunna köra häst så undrade jag om jag inte kunde komma imorgon istället men då skulle Jörgen åka bort.
Så vi bestämde att jag kunde komma vid 20 dagen efter för att rida lektion och hämta min häst. Jag lyckades låna bil och släp med kort varsel och vi skyndade oss till Kvicksund för att hinna i tid. Väl där träffade vi Monika som undrade om inte Jörgen hade hört av sig till oss, vilket han inte gjort, för att han hade precis åkt från Nykvarn.
Vi borstade Skuggi, gjorde i ordning släpet, skrittade fram och väntade. 50 minuter sent dyker sedan Jörgen upp, utan att ha hört av sig eller be om ursäkt. Ridlektionen som följde kändes inte direkt värd väntan. Jörgen var grymt opedagogisk, förklarade inget och verkade ha dålig kunskap om islandshästar och deras gångarter. Det var oklart om han fattade att Skuggi inte travade när vi vaggade runt i grisepass. Han var dessutom dryg och otrevlig och gjorde det väldigt tydligt att vi var veckans minst viktiga kunder.
Jag sa ju förstås att jag var missnöjd men han lyssnade inte riktigt på det örat. Riktigt tråkigt när något som skulle kunnat vara så bra blir så dåligt. Jag är arg, ledsen och besviken. Bara att hoppas att resten av rehab-tiden blir bra.

Jag och Skuggi innan lektionen

Hälsade på Skuggi

Vi hälsade på Skuggi i helgen, passade på när EquiRehab öppnade sin nya butik. Så vi gullade med vår häst, tittade på grejer och minglade. Många fina grejer men dyrt förstås. Blev mest sugen på att köpa en vetekudde till häst men det känns ju inte riktigt nödvändigt.
Skuggi verkade må bra. Han ser lite fastare ut , lite mer i form helt enkelt. Längtar tills han är hemma igen.

Skuggi

Butiken

Ett sådant ridhus skulle man ha...

Hästledig

Idag är jag hästledig och har passat på att träna och plugga. Välbehövligt båda två. I gymmet kör jag mycket bålstabilitet och balans nu något jag tror kommer gagna min ridning. Det är ju inte bara hästen som ska tränas.

Igår red jag Lifri på ridbanan och han gick som en dröm. Ingen trav denna gång heller men mjuk och fin. Lyhörd, mottaglig och med höjd manke. Jag får fortfarande jobba med att se till att han inte faller inåt men nu är det så himla lätt att justera. Jag bara justerar min vikt lite och vips så går han rakt. Bogarna behöver fortfarande hållas på plats men just nu räcker det med att bara påminna lite grann. Jag tror faktiskt att han börjar gå bättre än någonsin och börjar bli en riktigt fin liten ridhäst. Så helt enkelt sjukt roligt att rida.

Lektionen

Kom på att jag har ju glömt att berätta hur det gick för mig och Lifri när vi red för Katrin. Kan ju säga att jag inte var så taggad på att rida lektion just den dagen men det var ju bokat sedan länge. Vi red en halvtimme själva och jag är grymt imponerad över Katrin som på denna halvtimme lyckades se vilka vi är och hann komma med en del bra tips.
Jag provade en ny uppvärmning och longerade honom i trav strax under 10 minuter innan jag satt upp, tyckte att det fungerade bra. Jag bad Katrin om lite hjälp att få honom att trava då det har blivit väldigt svårt för oss. Han väljer så mycket hellre tölten och travar egentligen bara när jag rider ut. Jag fick lösgöra honom i skritt och tölt och med tygeln hjälpa honom att lossna i nacke och manke. Hon var nog med att jag utnyttjade hörnen till att få honom mjuk och samlad. När han var mjuk så provade jag att erbjuda trav och samtidigt trycka lite på manken. Det där trycket var inte poppis utan ledde till att Lifri satte av som en raket så det måste vi öva lite på. Annars var det flera gånger som det kändes som om det var nära att han skulle trava och då erbjöd jag honom möjligheten. Eftersom han inte tog den så samlade jag upp honom och fortsatte i tölt. Vi fick ingen trav men han blev väldigt mjuk och trevlig att rida. Jag känner att det här kan vara rätt väg att gå, det var väldigt nära flera gånger men behövs nog mer än en halvtimme för att få till.
Jag tycker att lektionen gav väldigt mycket, Katrin var lugn och pedagogisk och verkade förstå oss båda. Det vi fick göra påminde om sådant vi gjort för andra instruktörer fast med lite annan beskrivning bara. Jag måste bara komma ihåg att det är så jag ska rida.

Knäckt

Om jag tidigare kände mig sliten så känner jag mig mera knäckt nu. Detta trots att återbesöket med Skuggi egentligen gick bra. Han visade inga reaktioner vid böjprov men gick ojämnt vid longering. Han är alltså inte halt längre men svag, typ överallt.

Veterinären menar att han nu måste byggas upp ordentligt från grunden för att huvudtaget kunna fungera som ridhäst någon längre tid. Hon skrev en remiss till rehab och vattenträning. Hon menade att risken om jag försöker träna upp honom själv är att vi hamnar I ett moment 22, att han blir bättre ett tag, sedan sämre och att det kommer bli svårt att bryta cirkeln.

Så efter en kort stunds funderande så lämnade vi honom på EquiRehab och åkte hem med ett tomt släp. Det känns helt fruktansvärt och jag grät en hel del när jag lämnade honom där i en box. Jag tror att det blir bra och att de kommer ta väl hand om honom men jag var fullständigt oförberedd på att lämna honom. Jag har aldrig lämnat bort någon av mina hästar på det här sättet och det känns även idag väldigt, väldigt jobbigt. Lite löjligt egentligen för han är inte halt och det är bara för två veckor. Men jag gillar att ta hand om mina hästar själv och är van att träffa dem I princip varje dag.

Lifri hade jag aldrig kunnat lämna så där, jag är inte säker på att han hade klarat av det men Skuggi tror jag klarar det fint. Samtidigt vill jag ju möta svårigheter tillsammans med mina hästar och inte låta dem möta dem med en främling. Så just nu känns det tungt.

Sliten

Just nu är jag väldigt, väldigt sliten. Efter equiterapeuten var här så gick Skuggi helt fantastiskt bra i en vecka. Så en dag gick han lite knackigt. Dagen efter försökte han sparka mig när jag tog honom på knäna.
Förra onsdagen åkte vi iväg till Equirehab för att träffa veterinär, alldeles själva, bara Skuggi och jag. Han är en dröm att lasta och åka med. Jag bara går in, sätter fast honom, går ut och stänger. Så smidigt och tur är väl det då jag aldrig varit ute och åkt själv med häst förut.
Vid longering haltar Skuggi på höger bak och vid böjprov markerade han något på vänster fram men var obesvärad när veterinären böjde. På höger bak märkte man att han inte tyckte det var helt bekvämt att bli böjd högt (dvs has och knä) men han markerade ytterst lite.
Eftersom veterinären också upplevde honom som svullen i knäna så ultraljudade hon dem och fann att han inte alls hade någon extra vätska där utan bara känns så helt enkelt. Så ingen inflammation där helt enkelt.
Då han inte verkar ha några stora fel utan många små så gjordes ingen fullständig hältutredning utan vi skickades hem med ett recept på metacam och en ny tid nu på onsdag. Då har Skuggi ätit metacam i fem dagar och varit omedicinerad i två. Förhoppningen är att en del grejer lagt sig så att vi vet vad vi ska utreda.
Veterinär och equiterapeut tror att han egentligen bara är svag och behöver byggas upp men först måste vi komma till rätta med det som gör ont.

Lifri går i alla fall fortsatt väldigt bra och är lugn och mild.