Tävlingsanmälan

Det dröjde inte många dagar efter det jag skrev att jag inte hade som målsättning att tävla med Lifri i år tills jag hade anmält oss till årets första tävling. Dís och Vallfari anordnar tillsammans en påsktävling i ridhus på Runsten. Eftersom Lifri känts så fin på sistone så blev jag helt enkelt väldigt sugen på att vara med. Så nu är vi anmälda i T8 den 27 mars. Bara att träna på och försöka få till formen i tölten.

Hovis idag

Idag skoddes de små raringarna. Det var så kallt så att alla hästarna som skulle skos fick stå inne i stallet för att värma upp det. Dels för hovslagarens skull och dels för att hovarna inte skulle vara så spröda.
För Lifri är det en stor grej att skos så han fick vila. Jag har provat att rida innan skoning men då har han haft lite svårt att uppföra sig med hovslagaren. Han kan nämligen sprätta till och bli rädd lite när som helst. Idag var han stencool. Gullade med hovslagaren och stod snällt, utan ryck, hela tiden. Han fick sidokappor fram idag så att vi kunde korta tån lite mer. Den drar iväg och blir fasligt lång.
Skuggi longerade jag en stund innan skoning, det gick lika bra som sist. Han är nu för tiden en ängel att sko och har blivit en av hovslagarens favoriter. Lustigt att han kan vara så olika egentligen.
Båda hästarnas hovar såg bra ut tydligen men de har båda stora fötter och tunna hovväggar.

Idag

Idag är en speciell dag, speciellt bra dag. Idag rullade lyckotårarna ner för kinderna när jag red. Idag var min lilla vildhäst helt plötsligt en vuxen ridhäst. Fyra år, gråt, slit och tandagnisslan, helt plötsligt känns det värt det.
Vi var iväg och red lektion för Lena J och egentligen gjorde han väl inget alldeles lysande fantastiskt (förutom öppna) men jag har aldrig kunnat rida honom så förut. Verkligen rida. För er som inte känner oss väl så kan det vara svårt att förstå vad jag menar. Precis häromdagen klagade jag på att det tar så lång tid tills man kan komma till ridning på Lifri. Jag måste hela tiden lugna, försöka fånga hans fokus och stryka medhårs. För mycket inverkan (hand, skänkel, sits eller röst) kan leda till panikattacker så jag är alltid lite försiktig. Försöker jag pressa honom lite, för att få honom att jobba korrekt brukar det resultera i spänd och väldigt inkorrekt arbetande häst.
Idag kunde jag rida. Forma. Arbeta med Lifri. Säga till. Driva. Böja. Ställa. Plocka ner. Få att mjukna.
Han är svår att rida men idag, för första gången, kände jag att det är upp till mig och hur bra jag rider och inte Lifris humör och dagsform. Han låter mig påverka honom utan att bli rädd. Han är mottaglig. På riktigt samarbetsvillig. Nu arbetar vi tillsammans. Nu kan vi äntligen träna, på riktigt träna.
Jag blev så glad. Så rörd och jag kände att jag verkligen, verkligen förtjänar det här. Jag är värd den här alldeles fantastiskt underbara lilla hästen. Det var överväldigande. Jag kunde nästan inte rida längre. Men så skärpte jag till mig.

Att dagens åskådare tyckte att min häst var jättefin och gick så fint i form (och verkligen inte såg att det här var en häst som är svårare än de flesta) gjorde inte saken sämre.

Det här är livet!

Nya året

Så här i början av året är det ett bra tillfälle att fundera över planer och mål inför nya året. När jag gör det så kan jag inte låta bli att bli lite frustrerad. Det är så mycket som begränsas på grund av bristande resurser.
Så här års skulle jag behöva ridhus för att kunna rida ordentligt och jag tror inte ens att det finns ett man kan få hyra in sig på inom rimligt köravstånd. Men det är svårt att träna hästar när det är hårt i marken, halt och blir styltor.
Året om skulle jag behöva en bättre och större ridbana. Vår är för liten för att jag ska kunna rida mina hästar ordentligt där. Jag behöver kunna rida stora volter, galoppera och trava utan behöva svänga hela tiden. På vår bana kan jag inte träna trav på någon av mina hästar och det behövs.
Jag skulle behöva ha tid och pengar att rida för tränare oftare. Jag skulle behöva en tränare som kunde komma ut till oss, som jag känner kan hjälpa mig. Och då vore det bra med en större ridbana.
Jag behöver mer tid så att jag hinner med att träna mina hästar ordentligt.
Jag behöver bil med dragkrok och behörighet att köra båda mina hästar. Då kanske vi kunde åka till ridhus någon gång ibland, även om det skulle vara långt.

Så hur ska jag lösa alla dessa problem?
Jag försöker ju jobba extra så att jag får in mer pengar men det gör samtidigt att jag har mindre tid så hur mycket jag kan jobba är verkligen begränsat. Jag har börjat fundera på att skaffa medryttare men det känns väldigt svårt. Jag har så stora krav och Skuggi kan vara knepig ibland, dessutom är han inte helt hundra än. Helst vill jag att det är någon som är där och rider tillsammans med mig men hur kul är det för den stackarn? Sedan så ligger ju stallet en bit bort från civilisationen också.
 Jag måste prioritera handhästridningen så att jag kan motionera båda på en gång.
Jag måste köpa ny bil. Det måste jag ändå.
Jag behöver ta utökat b-körkort så att jag får köra båda mina hästar samtidigt.
Jag behöver fixa ut någon bra tränare till oss.
Jag behöver se till att ta mig någon annanstans och träna någon gång ibland.

Så planering för året?
Skaffa ny bil. Skaffa utökat b-körkort.
Hitta ridhus som vi kan åka till under vinterhalvåret samt hitta bra tränare som är villig att åka ut till oss.
Jag skulle vilja skaffa mig tappsko-kompetens, det är något jag verkligen behöver.
Jag vill tömköra Skuggi. Kanske gå någon kurs.
Jag skulle vilja rida några dagar på Sörmlandsleden men vågar inte planera in det med tanke på Skuggi, tänk om han inte är bra då?
Vill inte skriva att jag och Lifri ska börja tävla igen men det är klart att jag tänker på det. Men vi får se, det verkar ju aldrig bli av.
Jag skulle vilja hitta någon anatomi-kurs, hästanatomi då.
Gubb-lektionerna ska återupptas.

Rent ridmässigt så vill jag att Skuggi blir starkare och orkar bära sig i gångarterna, även tölt.
Lifri hoppas jag på fortsatta framsteg med och kanske lite trav till och med.

Lite spretigt, känns som om jag måste fundera igenom igen och lägga upp en plan.

Året som gått

Just nu känns det som om året varit väldigt, väldigt långt. Att ha två hästar tar på krafterna och det är svårt att hinna med och samtidigt klara av skola och hem. De har inte blivit så prioriterade som jag velat och bloggen har blivit ganska bortprioriterad. Skolan tar sitt men nu är det ju i alla fall halvvägs genom utbildningen.

Under vår och sommar var jag väldigt ambitiös och höll en hel del ridlektioner. Dels var det gubb-grupp i stallet och så höll jag lektioner för en drös människor i systers stall. Gubb-gruppen har legat på is under hösten då det varit många skadade hästar men tanken är att den ska återupptas under nästa år.

Inga tävlingar har det blivit då allt tar så mycket längre tid med Lifri än jag föreställer mig. Däremot känns det som om vi har kommit en bra bit framåt.

Sommaren var en tråkig historia då hästarna turades om med att vara skadade. Inget allvarligt men många småskador och ofta stod jag med två halta hästar.
Slutet på sommaren var Skuggi halt en längre period, efter olika sårskador, olika ben och blev sedan bättre. Men det dröjde inte länge innan han blev rejält halt igen och jag bestämde mig för att göra hältutredning. Den blev kort, Skuggi behandlades fem dagar med metacam och var därefter ohalt. Han var däremot tjock och dåligt musklad så han lämnades på vattenträning i två veckor.
Sedan dess har han ridits. Vi har inte drabbats av några bakslag och det går sakta men säkert framåt och han blir starkare och starkare.

Skuggi och jag pausar på långritt.

Något roligt hände ju trots allt under sommaren, vi var iväg på en två-dagarstur, hem till Lena och tillbaka. Det blev bara Skuggi som fick följa med då Lifri var halt.

Lifri har strejkat på sluttampen av året men har annars gått bättre och bättre.
Vi har regelbundet ridit dressyrlektioner för Lena J och även provat på att rida för Jessica Rydin och Katrin Sigurdadottir. Båda instruktörerna kan jag tänka mig att rida för igen.

Jag och Lifri får hjälp av Jessica Rydin.

 Det känns som ett ganska händelselöst år men det kan ju bero på att året innan var så action-späckat.

Nya tag nästa år!

Gott Nytt År!!!

Vinter

Nu har det blivit vinter på riktigt med snö och solsken. Jag har typ jullov (eller behöver inte vara i skolan i alla fall) så jag hinner rida innan lunch.

Skuggi och jag var idag ute på äventyr och red på golfbanans vägar alldeles själva. Eftersom det kryllar av otäcka papperskorgar där så brukar jag vilja ha sällskap men idag gick det bra. På väg tillbaka längs grusvägen träffade vi på många läskiga saker däremot. Ett släp som stod vid sidan av vägen ledde till tvärstopp. Där stod vi tills ett ekipage modell större kom förbi. Den gråa hästen gled lite fint förbi släpet och vi passade på att få lite snålskjuts. Sedan travade de vidare, lugnt och fint. Vi däremot studsade hemåt. Skuggi hetsade och skyggade om vartannat. Som att rida ett popcorn. Men han verkade glad och nöjd i alla fall.

Lifri ville snällt låta sig klappas i hagen men sedan drog han en repa. Och några till. Han sprang och skuttade och pep och sprang lite till. Tyckte att vi hade jätteroligt. Jag var tålmodig och när han sprungit färdigt så fick jag sätta på grimman.
Vi körde ett pass på ridbanan, ville böja igenom honom lite. Det blev volter, öka och minska, med ökad ställning och utåtställd. Vi körde även lite fyrkanter, skänkelvikningar och öppna. Han var jätteduktig, lugn och fin men får tyvärr styltor av snön.

Bjuder på några vinterbilder!

Skuggi äter snö.

Utsikt över sommarhagarna.

Lifri har fått syn på Skuggi.

Vi kämpar på

Jag hade tänkt blogga flitigt under Skuggis rehabtid men som vanligt räcker inte tiden till riktigt. Jag har fått prioritera att rida och plugga istället. Tråkigt då det känns som om jag haft något intressant att skriva om.
Det går framåt i alla fall och vi har inte direkt drabbats av några bakslag än så länge. Vi håller oss fortfarande bara i trav och skritt, mestadels på rakt spår men vi vågar oss på lite volter nu också. Tanken har varit att börja rida i skogen igen förra veckan men så har det inte blivit pga dåligt väder och pågående jakt. När skogen kryllar av jägare är det bäst att hålla sig undan. Traven blir bättre och bättre och vi travar längre och längre sträckor. Nu klarar han att hålla ihop kroppen i övergångarna också och faller inte i grisepass. Ryggmuskulaturen känns bättre men tyvärr har han gått upp i vikt också.
Skuggis beteende och humör har lämnat en del övrigt att önska. Han har varit tjurig, respektlös och allmänt besvärlig att hantera. Han har sparkat med alla fötter, inte kunnat stå still och betett sig allmänt illa. Till en början har jag aktat mig, man vill ju inte bli sparkad, men när han till slut faktiskt sparkade mig så fick jag nog, skärpte till mig och sa ifrån på riktigt. Så där får man bara inte bete sig.
Så efter en vecka där jag rytit åt honom så  fort det har funnits minsta antydan till felaktigt beteende samt berömt honom upp över öronen när han skött sig så har han lugnat sig. Han står och sover när jag borstar och lyfter snällt på hovarna. Det krävdes tydligen bara att jag var lite mer bestämd och mycket tydligare. Jag har nog daltat lite med honom och inte riktigt förstått vad som krävs av mig och hur jag ska sätta ramar åt honom. Lifri är ju så snäll och håller sig innanför ramarna utan problem medan Skuggi verkligen måste få klart för sig vad som gäller.

Lifri har strejkat i december, tror inte att han känt sig riktigt fräsch. Strax innan jul verkade han vilja jobba igen men har tyvärr fått lite halvvila ändå på grund av tidsbrist. Nu börjar vi komma igång igen i alla fall, det känns skönt.

God Jul!

Julmiddag