Mer gubblektion

Idag var det dags för gubbarna att rida lektion igen, vi var en man kort dvs bara två stycken. Vi fortsatte att repetera, det blev mycket halter och igångsättningar, lite slalom och voltridning. Rida på volt har de inte gjort så mycket och det var lite svårt men gick bra. Travade gjorde de också, båda två galopperade också fast inte med flit...
Idag är jag väldigt, väldigt nöjd med lektionen, jag tycker att de båda var jätteduktiga. De börjar få ordning på sig själva och kan ta mer avancerade instruktioner nu. Dessutom är jag väldigt nöjd med Skuggi som vi lånat ut till en av de andra. Han skötte sig jättefint och gick väldigt trevligt i form. Jag har hårdridit honom lite i veckan eftersom jag insåg att jag inte hinner rida honom så mycket själv med medryttare, Mike och gubblektioner. Det verkar ha gett resultat och han går på fint även utan mig. Skönt.

Nu måste jag fundera ut lite nya övningar till herrarna...

Tandläkaren

Idag fick båda hästarna träffa tandläkaren och jag kan säga att Skuggi är på många sätt en drömhäst. Tandläkaren tittade i munnen, konstaterade att han inte hade några sår eller skav och att tänderna såg fina ut. Så var det klart. Han är så himla sund och robust på något vis, bra tänder, bra hovar och om han bara låter bli att slåss framöver så ska han nog bli riktigt stark.
Lifri hade lite småvassa kanter, inga sår. Han biter däremot tag i bettet vilket sliter på tänderna. Så han måste ha rakt bett emellanåt för det kan han inte dra upp och bita tag i. Jag skaffade ju ett rakt bett efter senaste tandkollen men jag förstod aldrig varför det skulle vara bra och Lifri hatar det. Men idag fick jag det förklarat så att jag förstod, hon sa även att det inte beror på hur jag rider utan att en del hästar helt enkelt lär sig att göra så. Att byta bett gör det omöjligt och kan på sikt bryta vanan. Veterinären som var där idag tyckte inte att det var så konstigt att han inte gillade det, han kan ju inte göra som han brukar med det.
Så jag tänkte att vi börjar med att ha det var tredje dag så får vi utöka det så småningom.
Jag ska också skaffa något bra bettlöst alternativ att variera med.

Inspirerad

Idag har jag haft två riktigt bra ridpass. Jag håller på och läser Müselers bok som på svenska heter Ridlära, jag har den på engelska och då heter den Riding Logic, och har blivit riktigt inspirerad. Det står inget nytt banbrytande, det är en gammal, klassisk bok och väldigt bra. Jag kan rekommendera den.
Jag håller på och läser om hur man korrigerar hästar och lär dem länga halsen för att sedemera kunna samla dem. Inget nytt för mig utan saker jag egentligen kan men faktiskt glömt bort lite av detaljerna kring. Konstigt egentligen att det är så lätt att glömma bort hur man rider.
Så idag har jag jobbat på att få mina hästar att länga halsen i skritt och i trav eller tölt. Jag har hela tiden drivit dem fram till handen, även Lifri, suttit ordentligt och gett dem utrymme att länga halsen. Fantastiskt vad mycket det ger när man rider ordentligt.
Skuggi har jobbat på bra, han kan emellanåt kasta med huvudet, som protest mot vad det än är han tycker är jobbigt, men under dagens ridpass gjorde han inte det en enda gång utan tog fint stöd på bettet. Vi arbetade både i trav och tölt. Jag försöker att inte tänka så mycket på hur takten i tölten blir utan fokusera på att han skulle länga halsen och gå fram ordentligt. Dvs drivning, halvhalt vid behov och böja. När jag får till det så blir takten också ren.
Lifri har jobbat på minst lika bra och jag känner att om jag fortsätter så här så kommer saker och ting verkligen att släppa. När jag rider honom så blir det lätt att jag fastnar i ett bromsande istället för att driva på honom men han blir ju så mycket lugnare när jag driver och släpper fram honom. Vi jobbade på samma sätt, på volt med att länga halsen. Idag gick det upp för mig att jag oftast kräver lite mycket på en gång från honom. Jag vill alltid att han ska korta upp sig, samla sig, men han är inte där ännu. Han måste få länga halsen så att jag får en fin kontakt med munnen. Han måste slappna av och acceptera arbetet. Idag, när jag släppte efter på yttertygeln och gav honom möjlighet att länga ut halsen, så gjorde han det jättefint förstås. Ibland rusade han lite men jag drev stadigt på och då lugnade han sig igen. Så vi ska fortsätta jobba så här nu, grundligt och ordentligt. Det tror jag att vi kommer få resultat av.

Mer tävlingsbilder

Poserar lite under framridningen

Snygg häst

Vänster varv

Hårsvall

Gubblektion

Igår var det äntligen dags för gubblektion igen! Tanken var ju att återuppta det tidigare i år men det var svårt att få till och sedan föll det lite i glömska. Det blev lite hästbyte för att få det att gå ihop, alla hästar är inte lika viktbärande och det är viktigt att ta hänsyn till. Så Mike fick låna ut Skuggi och rida Fagri istället vilket gick bra för alla inblandade.
Eftersom det var första gången på riktigt länge så blev det bara repetition, svänga, stanna och trava. Lite fika efteråt förstås. Vi konstaterade att det kan behövas lite teori om utrustning, hur man sadlar och tränsar osv. Sedan planerade vi in en ritt hem till oss med lite grillning, tror att det blir jätteroligt.

Stallkamrater

Efter förra tävlingen skrev jag om min fantastiska sambo och nu är det dags att hylla mina stallkamrater.
Efter den katastrofala lastningen på väg hem blev jag väldigt nedstämd, lite knäckt faktiskt. Tack och lov så har jag väldigt fina och stöttande stallkamrater som hjälper mig att inte fokusera på det som går dåligt utan istället se våra framgångar. De hjälpte mig att se det som gick bra under dagen och att jag ibland ställer orimliga krav på mig själv.
Ibland så tror jag att det är svårt att förstå hur mycket jag bryr mig om Lifri, hur mycket han betyder för mig och hur jag kämpar för att allt ska fungera med honom. Att stänga in honom i den transporten och sätta sig i bilen och köra när jag visste hur rädd han var det var fruktansvärt. Det gjorde ont i mig, jag vill inte utsätta honom för något som gör att han mår dåligt.
Mina stallkamrater tog sig tid att lyssna på mig efter tävlingen, tröstade och peppade.

Idag har jag varit och tittat på när de tävlade. Nu var det min tur att stötta och peppa, även om ingen var så där hjärtskärande ledsen som jag var. Det var roligt och jag tycker att de var duktiga.
Det är roligt att vara några stycken som åker och tävlar, man kan stötta varandra, ventilera och fundera.

Så där...

Måste väl skriva lite om tävlingen också. Som ni redan sett så gick det bra, Lifri är en liten pärla. Framridningen gick väldigt bra, han var mjuk och lyssnade och jag kunde få ihop honom lite också. Vi red mest i paddocken även om Sundbyholm har en oval att rida fram på. Vi behöver rida mycket volter när vi värmer upp. Vi red lite grann på ovalen innan det var dags trots att det var fullt med ekipage där. Lifri var lugn trots att de kom ganska nära emellanåt och han vanligtvis trillar ner i diket när vi rider hemma om någon kommer för nära.
Vi var båda lugna i collecting-ring och när vi red in på banan. Efter nästan ett halvt varv på vårt program fick Lifri syn på start-boxarna på passbanan och de var jätteläskiga. Jag koncentrerade mig på att rida på rakt fram och det var vad vi gjorde. Vi fick till ett bra fokus båda två, Lifri lyssnade och jag fokuserade på att rida och titta dit vi skulle. Det gick bra och vi gjorde ett väldigt jämnt program och klart bättre än sist. Jag är väldigt, väldigt nöjd och känner att nu kan vi tävla, det känns skönt.
Enda smolket i bägaren är lastningen på väg hem som inte gick så bra och det tar jag på mig. Lifri var rädd redan innan lastningen, förmodligen pga att det susade runt travhästar runt anläggningen, och jag borde väntat tills han lugnat sig. Men jag var lite stressad och försökte ändå vilket resulterade i att han blev hysterisk och kastade sig ut. Att det var stökiga hästar runt omkring hjälpte inte och det tog ett tag innan han var lastad. Väl i transporten var han jätterädd och det kändes helt fruktansvärt att lämna honom själv där inne för att köra hem.
När jag lastade ur honom hemma så skakade han fortfarande men lugnade sig snabbt när han insåg att han var hemma.

Kanske lägger jag upp fler bilder från tävlingen så småningom.

Håll till godo...

Som ni ser gick det bra idag, 4.63 slutade vi på denna gång så det är ett snäpp uppåt och hästen var lugn och fin så det känns som om vi börjar få kläm på det där med att tävla.