Yoga

Har ju glömt att berätta att jag och två andra i stallet har börjat gå på MySpirit-yoga på torsdagar. Detta gör vi som en del av en studie som en tjej gör som en del i sin examen till yogalärare. Syftet med studien är att ta reda på hur utövandet av denna typ av yoga påverkar relationen med hästen. Det betyder att vi går gratis åtta gånger och att vi fått fylla i ett ganska så omfattande formulär. Tror att det bara är tre gånger kvar nu. Det är mycket avspänning och andningsövningar plus en del fysisk ansträngning också. Vet inte om det direkt har påverkat hur jag är runt hästarna, än i alla fall, men jag brukar vara lugn och avslappnad efter passen. Vi får väl se vart det leder.

Sedan så går jag på yoga i skolan på fredagar. Detta är en mer vanlig, fysisk yoga, träning helt enkelt. Skitjobbigt men bra. Jag säger inte att yoga är fantastiskt eller något som passar alla. Inte heller att alla ryttare borde träna yoga. Men det passar mig väldigt bra och det innehåller många delar som de flesta ryttare mår bra av att träna. Balans, styrka, bålstabilitet, kroppskontroll och smidighet. Framför allt bra känner jag att det är med stretch av höfter, lår och säte. Upplever att det är lätt att bli spänd och stel där som ryttare. Sen så tänker jag att det är ett bra sätt att jobba med min egen oliksidighet.
Jag märker faktiskt en stor skillnad på hur mina ridpass går och hur mina hästar presterar sedan jag började avvara tid för att träna själv. De är mjukare och mer lyhörda. Det blir uppenbart att ibland är det ryttaren som behöver bättra sig och inte hästen. Så jag kan rekommendera att lägga lite tid på sig själv och sin egen fysiska form.

Stallkamrater och stallplatser

Tråkigt nog flyttar en av våra stallkamrater under våren, det kommer att bli tomt! Vi blir faktiskt bara tre hästägare (men sex hästar) kvar då. Jättetråkigt. I höstas flyttade två stycken och en häst gick tragiskt bort och sedan dess har stallet inte fyllts på. Nu hoppas vi väl på att hitta nya stallkamrater framåt vår och sommar men det är kanske inte så lätt. Det är viktigt att det är någon som passar in och att vi alla kommer att trivas tillsammans då det är ett litet stall. Plus att det kanske ligger lite off. Bra hagar och trevligt folk och hästar i alla fall. Så om det är någon som letar stallplats till islandshäst runt Nykvarn så vet ni var det finns.

Rolig kurs

Den här gången var det Skuggi som fick följa med på kurs. Återigen på Mastad, verkligen ett trevligt ställe. God mat och trevligt folk. Nu hade de byggt om en del av en maskinhall till en liten ridhall. Lagom stort för att rida på en stor volt och med toppenbra underlag.
Kursen skulle egentligen vara på två dagar, med delade ridpass, men då ridhallen är lite liten för två ekipage så blev det två enskilda pass istället så då valde jag att lägga båda på samma dag. Mycket praktiskt för mig.

Jag ville fortsätta jobba på tölten så det blev huvudfokus även om det blev en del travjobb också. Tölten har lossnat en hel del på sistone, Skuggi går fram bättre och jag har blivit bättre på att hjälpa honom med att rensa takten. Han styvar sig fortfarande och jag fick träna på att flytta honom sidvärtes för att lösgöra sidorna och få honom att rensa takten. Han lyssnar ganska dåligt på sidförande skänkel så jag fick öva i skritt och ta med honom med vikten om han ignorerar skänkeln. Sedan gjorde vi samma sak i tölt och trav. Det fungerade riktigt, riktigt bra. Det gäller bara för mig att släppa efter så fort han gör som jag säger. I slutet av andra passet töltade han runt runt och jag fick öva på att vara en bra passagerare och inte störa honom. Så roligt! Även traven blev riktigt fin. Jag är väldigt stolt över min mammut, han har blivit så duktig.
Sedan så ska jag som vanligt sitta på rumpan (tror att det blivit bättre), ta bak axlarna, slappna av i sitsen och ge snabba, lätta hjälper.

Foton från kursen

Här kommer några (suddiga) bilder från kursen. Svårt att få bra bilder i ridhus, ljuset är så där. Men ni kan se att Skuggi var duktig i alla fall, är så stolt över honom.

Fin trav

Sa du rund?

Sidvärtes på volt

Skritt

Lite tölt

Mera

Fin häst

Besök av equiterapeuten

I fredags var equiterapeuten hos oss och behandlade båda mina hästar.
Hon började med Skuggi som hade en diagonal låsning höger bak och vänster fram. Han var en ängel under behandlingen och fick både massage och akupunktur samt blev "knäckt". Hon tyckte att han fortsätter att muskla sig fint och så fick han mycket beröm för sin päls. Den är tydligen av väldigt bra kvalitet med alla lager precis som de ska och lagom torr. Sen så har han väldigt mycket av den också...
Lifri gick i longeringen stolpigt med höger bak, skuttade och bar sig åt. Det var länge sedan han verkade ha problem med det benet men så har det ju blivit kallare igen. Plus att jag inte värmde upp honom som jag brukar. Jag visade även en film från i höstas, när jag red, då något händer med höger bak och han börjar rusa. Bra att hon fick se det live också.
Hon hittade inget direkt fel på honom som förklarar detta men det kan ju vara i princip vad som helst. Han verkar inte plågas av det i alla fall och hon trodde som jag att det bästa är att försöka träna och stärka honom så att han har mindre besvär av det. (Obs! Jag har kollat detta med veterinär mer än en gång tidigare och inte fått något svar.)
Han har fortsatt att bli bättre i kroppen, har en del spänningar kvar förstås. Lite runt höger bak och så runt manke och bog och sedan nacken. Det går långsamt men det är i alla fall, i det långa loppet, en uppåtgående kurva när det gäller den hästen.

Lärdomar från kursen

Det jag tar med mig från Hinni-kursen är framför allt att alltid tänka på vad jag tränar hästen till just nu och om det är något som jag verkligen vill att hästen ska bli bättre på. Tränar jag hästen till att spänna sig genom att belöna detta? Vad tränar jag på om jag rider på halt och hårt underlag som gör att min häst trippar fram? Är det kanske bättre att inte rida alls i vissa lägen? Om jag bara skulle träna på något som jag inte vill att hästen ska bli bra på?
Det låter ju väldigt basic men jag har länge varit väldigt fokuserad vid att hästen måste träna och motionera oavsett vad. Detta hänger ihop med att jag har en häst som kräver mycket stimulans och jag har stått i ett stall där han inte fått så mycket stimuli om dagarna. Så är inte fallet nu, han har stora hagar och många kompisar att leka med. Så det är dags att släppa det och jobba ändamålsenligt mot våra mål. Som är en lugn och harmonisk häst.
Så jag rider inte i alla lägen längre. Jag låter honom inte hota mig med spänning utan rider på tills han slappnar av, då får han sin belöning. Jag rider igenom spänningen. Jag är konsekvent. Jag andas och släpper ned mina axlar, flyttar min vikt över bakbenen, slappnar av i benen. Jag flyttar in Lifris bogar och böjer honom tills han lugnar sig. Varje gång han blir det minsta spänd. Jag har nolltolerans när det gäller spänning. Vi är på väg mot vårt mål.

Sent omsider

Lovade ju att jag skulle berätta lite mer om kursen för Hinni som jag och Lifri var på. Det har dröjt eftersom jag var helt slut efter kursen och terminen rivstartade veckan efter.

Det blev ju Lifri som fick följa med och jag hade mest jobbat honom avsuttet veckorna innan och det berättade jag förstås för Hinni. Jag sa att vårt fokus var lösgjordhet och att försöka få honom mer liksidig så vi jobbade på det fast uppsuttet.
Första passet gick jättebra, vi jobbade på volt. Flyttade ut bakdelen i skritt, böjde honom för att få honom att slappna av och lossna. Jag fick jobba på att slappna av och sitta över bakbenen, inte låta honom dra fram mig och inte ryckas med när han stressar upp sig. Bara lugnt och tydligt förklara vad jag ville. Fick en bra mindfulness-övning att göra när jag rider: att titta på något ( t ex hästens öron), lyssna på något (hovarna som slår ned i marken) och känna något ( t ex tyglarna i handen). Då kan inte hjärnan fladdra runt och tänka på annat.
Vi töltade och flyttade in framdelen på volten, vi slappnade av och jobbade på lugnt och fint.
Andra passet så gick det väl helt okej, Lifri var mer spänd och for iväg ibland och jag har då svårt att inte dras med i stressen.

Första passet på söndagen gick riktigt bra. Lifri var avspänd och jobbade på fint och Hinni började prata om att vi skulle rida öppna i tölt på eftermiddagen.
På eftermiddagen började det helt okej, vi fortsatte med samma övningar och Lifri pendlade mellan avspändhet och spänning. Hinni tycker att Lifri är lite fräck och hotar mig med spänning för att slippa undan hjälperna, jag backar ju tyvärr ofta då. Vi pratade lite om det och Hinni försäkrade mig om att han inte tror att Lifri kommer göra något utan bara hotar mig med spänning. Jag höll med, det var ju så länge sedan han sprang i panik, säkert minst ett år.
Inte mer än en minut senare, när jag skulle rida fram i arbetstempo tölt på volt, så drog Lifri iväg i full fart längs långsidan. Jag blev överraskad och min första instinkt var förstås att försöka hugga tag i honom. Erfarenheten har dock lärt mig att det blir värre då och jag kom snabbt på mig själv och släppte. Tänkte efter vad det värsta är som kan hända och konstaterade att jag rider själv i ett stort ridhus med bara Hinni och sambo närvarande. Lifri springer bara, bockar inte eller något sådant men kan vända tvärt. Så det gäller bara att andas och se till att man sitter stadigt. Hästen kan springa, det finns gott om plats.
Så till slutet av långsidan hade jag fått ner honom till tölt igen. Jag saktade inte ner till skritt (det är jag stolt över) utan red på. Det blev serpentiner över hela ridhuset tills han hade lugnat sig och slappnat av igen. Det ska kosta när han gör något sådant som Hinni säger.
Hinni blev precis som jag överraskad och jag tror att han blev lite imponerad också över att jag fick ned honom i tölt igen så snabbt. Efter det lyckades vi få till det där med tölt på volt och vi red även öppna i tölt längs fyrkantsspåret.
Det var en lyckad kurshelg men vi har en del att jobba på.

Jerringpriset

Nu har alla hunnit tycka och skriva om att Peder Fredricson fick Jerringpriset igår. Jag ville ändå också skriva några ord om det. För mig är det helt obegripligt hur det kan vara en sådan chock, hur sporthournalister kan bli upprörda och överraskade över att han vann. När jag tidigare på dagen läste om kandidaterna i Metro så tänkte jag att de andra har ju ingen chans, Peder kommer vinna. Han har, tillsammans med sin häst, presterat enormt bra i år, han tillhört eliten länge, rider fint samt verkar mycket sympatisk. Dessutom representerar han Sveriges näst största sport. Hur kan någon bli överraskad över att folk röstar på honom? Det är ingen kupp och ingen skandal. Fel man vann inte. Svenska folket röstade och vi ryttare och hästmänniskor är många, vi är en stor del av folket. Och Peder har förtjänat priset. De hade säkert de andra också men nu var det ju röstning som gällde. Folket har talat, grattis Peder!