Det har varit mycket...

Ja vad ska man säga? Igår var jag ute på två en-timmars turer och en två-timmars tur med turister. Det skulle blivit en två-timmars tur till också men de ångrade sig och kom idag istället. Vilket var tur kan jag säga för annars hade jag fått använda samma hästar igen, utan vila emellan.
Första en-timmars turen gick utmärkt, inga problem.
Till andra turen ville jag rida Theysir men han var helt omöjlig att fånga. Så jag tog Skarpur istället eftersom jag behövde en häst och trodde att det inte skulle vara några problem. Och det var det inte heller, han är så härlig! Men han kunde inte riktigt förstå varför det gick så långsamt hela tiden. (Om ni missat det så är Skarpur lite yngre och "under träning" så att säga) Det skulle var fyra danskar på den turen fast en ångrade sig och vågade inte rida men hon vägrade ta tillbaka pengarna hon betalat. Så vi kom överrens om att hon fick tillbaka hälften och resten var dricks till mig! Jag kunde förstå vad de sa också och de var överlyckliga över att ha en svensk guide. Så det var väldigt trevligt.
Till två-timmars turen hade de lovat att de skulle fixa nya hästar till mig eftersom jag redan använt alla nybörjar-hästar, en del två gånger. Klockan två stod jag här med två personer som skulle rida och inga hästar! Hur kul var det? De fick snällt vänta i en kvart medan de hämtade tre hästar. Jag skämdes. Men annars gick allt bra.
Ja jag slapp mocka igår också för jag hann helt enkelt inte, någon annan gjorde det istället.

Idag var jag ute med sex turister från Taiwan som aldrig hade suttit på en häst förut, alldeles själv. De sa att jag skulle få sällskap för det är för många nybörjare för att ge sig ut med själv. Men ingen dök upp. Så vad gör man? Jag kunde ju inte vägra så jag gav mig glatt iväg. Vid första grinden försvann de alla bortåt, åt fel håll, medan jag stängde grinden. Inte lyssnade de på vad jag sa och jag såg mina turister glatt tölta iväg åt fel håll. Så jag slängde mig upp på Bensi (ja så låter namnet i alla fall) och gav mig iväg efter dem, trängde mig in framför dem och ropade "follow me, get in a line behind me" och vände hela tåget åt rätt håll igen. Turisterna verkade glada och upprymda av sitt äventyr och inte det minsta rädda.
Vid nästa grind var det favorit i repris men när jag skrek att det var fell håll så stannade de i alla fall. Plus att jag spenderade mycket av den turen med att blocka hästarna bakom mig så att de inte skulle rida förbi mig. Men vi kom hem helskinnade allihop och alla ville bli fotograferade tillsammans med mig efteråt. Bara att se glad ut.

Sen så har det varit åttio-års kalas. Hela Húsavìks ridklubb red hit och det såg verkligen imponerande ut när de kom. Sen så var det tårta, tal och sång. Inte jätteroligt kanske men helt ok.

Efter det tog Mieke och jag in hästarna och nu börjar det bli lite lättare. Dels så känner jag igen hästarna nu och dels beror det på att vi har ett system. Vi har satt hästarna i samma boxar flera dagar i rad nu så en del av dem har redan fattat var det är de "bor". Skarpur blir verkligen upprörd när han kommer fram till sin box och den är stängd!

Elsa knackade just på min dörr för att berätta hur nöjd hon är med mig! Hon sa att hon är så stolt över hur jag hanterat de här två dagarna och att det är så kul att jag alltid är så glad och ler! Jag blev jätteglad! Jag har lite fått intrycket att hon inte är så förtjust i mig men kanske har jag haft fel eller så har hon ändrat uppfattning! Hon tycker att jag är jätteduktig och att det är bra att jag bara fixar allt och lyckas vara trevlig samtidigt. Hon sa också att hon gillar att jag verkligen verkar öppen för att lära mig nya saker.

Här rullar det på

Eftersom ingen får rida i ridhuset innan lördag (då det är 80-års fest där) så har jag bara ridit ut på sistone.

Igår var jag tveksam till att rida Skarpur då han var varm om ena bakbenet. Han har en stor ärrvävnad där men den har varit kall tidigare. Så jag väntade tills Mieke var vaken och frågade vad hon tyckte. Hon sa att han har fastnat ståltråd och slitit upp ett stort sår för två år sedan och att han ibland är halt fortfarande. Tydligen hann det bli infekterat innan någon gjorde något åt det. Hon tyckte att jag skulle rida och se hur han kändes. Och han kändes finfin men helt plötsligt blev han skrämd av något och drog iväg i 180. Det gick bra och han lugnade ner sig men efter det kändes han inte så fin längre, inte direkt halt men inte bra heller. Så jag gick hem.
Idag var han fin igen, vi höll oss bara på ställen som vi båda kände oss säkra på att det inte fanns några monster. Jag har blivit lite feg och måste öva upp min selektiva glömska.

Snaer var bättre igår. Jag bytte till ett annat bett och han kändes mycket lättare i handen. Jag vet inte om det var bett-bytet eller det att det inte var vår första uteritt tillsammans som gjorde det. Men nu verkar han riktigt trevlig! Plus att han kommer fram till mig när han är ute i paddocken nu också, förut har jag haft problem med att få tag i honom ute. Men idag hade han bara tre skor så det blev inget.

Har glömt att berätta att Gia inte försökt bitas något mer, hon nafsas inte heller. Hon har verkligen ett väldigt lugnt och fint psyke. Idag var vi ute alldeles själva och såg ett häst-ätar-monster (en svart sopsäck) men hon bara titta på det. När det sen började förfölja oss så sket hon fullständigt i det. Sen mötte vi några stallkamrater på väg åt motsatt håll och hon försökte inte ens vända och göra sällskap. Så just när jag satt och funderade på hur vansinnigt lätt hon är att ha att göra med så blev hon rädd för något. Och sprang i kanske fem meter innan hon bestämde sig för att det nog inte var något farligt och då var hon helt lugn igen. Innan jag kom hit så var hon riden i två månader.

Svartur kan jag inte jobba med nu eftersom vi inte får använda ridhuset. Jag kan ju inte gärna ge mig ut med en häst som inte är van vid grimma.

Ja och nu är det jag som morgonfodrar och mockar och oftast hjälper jag till med kvällsfodringen också. Det låter blodigt men de får mat vid 18 så det är inte så farligt. Släpper ut hästar gör jag också.

Och på begäran kommer två bilder på den stackars tjocka och fula hästen, jag vet fortfarande inte vad han heter, alla kallar honom för "the fat horse" eller jarpur (hans färg).

Bara uteritter idag

Idag har det varit dimma, som om molnen kommit ner till marknivå. Det har inte varit som hemma, där dimman är stilla, här har den blåst runt. Vädret och landskapet har gett mig en overklig känsla när jag ridit idag. Som om man rider runt i en sagobok.

Jag har inte jobbat med Heimir idag eftersom de har fixat underlaget i ridhuset. Det har tagit nästan hela dagen så det har varit omöjligt att jobba där inne.

Snaer var mycket trevligare att rida ute än inne i ridhuset men han lyssnar dåligt och är hård i munnen, vill helst bara gå på som ett ånglok. Bjarni sa att jag skulle gilla honom och att han kommer bli värsta tävlingshästen och att han har jättelätt för alla gångarter. Han har helt enkelt ingen susning om vad jag gillar.

Skarpur däremot, han är helt underbar! Vi red "entimmars-turen" och han lyssnar lika bra ute som inne. Han är så stor att jag inte riktigt vågat prova lite högre tempo inne då ridhuset är väldigt litet. Men nu! Han har ett helt underbart steg! Stort och mjukt, han svävar fram. Det bidrog nog en hel del till sagoboks-känslan. Traven är underbar, galoppen helt otrolig och tölten provade vi bara lite kort eftersom han inte riktigt har kläm på den. Det är fullt möjligt att hans problem med huvud-viftningar kommer ifrån att någon försökt pressa honom att tölta. Men de stegen vi fick i tölt, wow säger jag bara! Man kunde verkligen känna hur framdelen lyfte när han startade! Helt underbart! Inte började han vifta med huvudet heller men jag pressade inte utan bad snällt, föreslog. Skarpur är helt klart min favorit och jag kom tillbaka till stallet med ett brett leende och en känsla av livet är väldigt, väldigt bra. Jag tror att han var nöjd också.

Jag har också varit ute med Gia idag, en längre tur än vi varit ute på tidigare och det gick bra. Men hon har definitivt lite egna åsikter. Helst hade hon velat gå hem efter tio meter och helst hade hon velat bestämma tempo själv. Men hon är en snäll häst så hon gjorde som jag sa.

Annars så har de fixat i ordning huset här så nu kan vi ta emot turister, usch! Jag trivs bra med att bara dela huset med Mieke. Och särskilt rent och trevligt är det inte men tydligen tycker de att det duger. Jag förstår mig inte på det här, om jag hade en verksamhet och livnärde mig på turister skulle jag vilja att allt var i toppskick när de dök upp.

Äntligen!

Jag har internet igen! Yay! Som ni säkert ser har jag lagt upp massa nya inlägg, de är alla skrivna på de dagarna de är upplagda. Så ni har en del att läsa i kapp.

Idag har det varit kaos här. Klockan åtta på morgonen skulle det komma en kille och sko massa hästar så jag var däruppe 8.30. Ingen där och de hästar som har hönät i boxarna hade inte fått någon mat, så de var ganska olyckliga. Alla andra stod och mumsade och de hade inget fått. Så jag matade dem och väntade. Hade Heimir lös ridhuset och lekte, vi har båda tröttnat på longering nu och han är riktigt rolig att ha lös och busa med. Jag kan lätt få honom att göra skänkelvikning, framdelsvändning och rygga. Det gäller bara att prova och se vad som händer och sen komma ihåg det så man kan göra om det. Heimir är verkligen uppmärksam på kroppsspråk och man blir verkligen glad av att vara med honom. Vi stod och myste en del också.

Heimir

Sen kom något som såg ut som en slamsugarbil och hämtade gödsel så alla hästar blev naturligtvis rädda och stressade. Så Óli kom upp och sa att han skulle släppa ut dem så de slapp höra allt det där. Eftersom hästarna stod i en viss ordning för att en del skulle skos så talade jag om att hovslagaren skulle komma någon gång men han släppte ut dem ändå. Naturligtvis dröjde det inte många minuter innan vi var tvugna att ta in dem igen. Och då var ingen längre säker på vilka hästar det var som skulle skos.
Óli kom först med Svartur snällt gående i grimma, jag sa bara att han inte skulle ha skor, inget om att han inte var van att ha grimma. Sen var jag naturligtvis tvungen att prova själv och det gick utmärkt. Men när det var dags för middag så blev det lite show igen, han ville inte in i boxen och stegrade sig igen.
Ja det hela resulterade att vi hade hela ridhuset fullt med hästar och ingen visste något men det verkade funka ändå.
Jag hade i alla fall turen att få ge mig iväg på en tvåtimmars-tur så jag slapp passa upp på hovslagarna hela dagen. För att inte tala om se (och höra) hur brutala de var mot hästarna.

Städdag

Idag är havet blygrått och nu regnar det lite också. Det har också blåst en hel del. Men jag har hållit mig i ridhuset hela dagen så det har inte gått någon nöd på mig. Och sen snöstormen i början av min vistelse här på Island har jag inte blivit imponerad av vädret. Det är bara lite tråkigt.

Jag har pratat med Bjarni idag igen och jag har nu förstått att när jag inte har något att göra så förväntas jag bara hänga i stallet och se om det händer något. Så att jag är tillgänglig och kan hjälpa till. Lite trist eftersom jag har gjort just detta flera eftermiddagar och kvällar och oftast är det inte mycket som pågår. Men men, vad ska man göra?

Idag red jag Skarpur för första gången, bara inne i ridhuset eftersom han inte har några skor. Han kändes jättefin faktiskt. Mjuk och fin i munnen, lyssnar bra. Och han är stor och har ett gigantiskt steg! Han viftade inte med huvudet och det var ju det Bjarni sa att jag skulle träna bort. A job well done! Ska rida lite mer och få honom att tölta lite och se hur det går då.

Jag red också Snær och det kändes mindre bra. Inga problem men han är trög, reagerar långsamt på hjälperna och är lite motvillig.

Gia fick en vilodag eftersom det var full rulle i stallet och alla städade för fullt. Nästa lördag är det 80-års fest för Bjarnis pappa i stallet så då måste det vara fint. Och det såg ut som om de inte städat på år så det var en del att göra och nu ser det väl hyfsat ut i alla fall.

Nu på kvällen har jag suttit och pratat med Mieke om hästar och hon har visat bilder på sina unghästar. Riktigt trevligt med andra ord.

Ston!

Idag var Gia helt hemsk. Hon har börjat bitas på riktigt. Jag som var så nöjd med att hon slutat nafsa. Hon bet mig i handen och armen och försökte bita mig massa gånger. Hon var väldigt missnöjd med bettet idag också. Samma bett jag haft hela tiden och hon har verkat så nöjd med det. Kanske brunstar hon, hon var sig inte lik i alla fall. Så jag red faktiskt inte alls. Jag hade tänkt rida ut men hon var så svår att ha att göra med att jag beslöt mig för att skippa det.

Jag har träffat hästen jag ska vänja vid grimma, att ledas och pysslas med idag också. Svartur heter han men han var inte särskilt svart, bleksvart kanske det brukar kallas nu för tiden. Han verkar jättetrevlig, lugn och nyfiken. Ja om man då bortser ifrån när de skulle in på kvällen, då var det lite show. Men jag tycker de var lite hårdhänta mot honom. En grabbade tag i huvudet och höll i och drog för att få in honom i rätt box vilket han naturligtvis inte gillade. Så han reste sig och drog gubben med sig. Två gånger, sen gav han upp (inte hästen alltså) och frågade mig om Svartur var mitt jobb med ett snett leende. Ja sa jag och vallade försiktigt in honom i boxen. Inga problem.

Jag provade att rida Vafi idag och han var väldigt trevlig. Mjuk och snäll och trygg. En sån häst man kan sätta vem som helst på i princip. Men inte helt lätt att få att tölta så det kanske han inte gör med nybörjare.

Heimir har börjat vara lite lugnare när jag longerar och nu kan jag faktiskt få honom att skritta och han har börjat ”dammsuga” marken när han skrittar. Dock ville han inte gå i höger varv idag.

Ja så har Bjarni pratat med mig idag för att se hur jag trivs här och om jag vill vara kvar. De är tydligen nöjda med mig men jag tror att han oroar sig för att jag inte ska trivas här, tror han tycker att jag är tyst. Och ja det är jag nog men inte mer än hemma! Fast jag hörde på radio att det är en fördel att vara vad folk kallar blyg, det betyder att man iakttar mycket och då lär man sig mycket.

Torsdag

Idag har jag jobbat på som vanligt, började med att longera Heimir.

Sen red jag Gia i ridhuset och vi har fått kläm på det där med att svänga och rida volter, åt båda hållen, nu. Stanna gör hon jättefint om man bara slutar följa med i hennes rörelser, eller så funkar det inomhus, ute är det en annan femma. Vi har inga problem med att gå framåt längre. Så både travar och töltar hon rent utan problem.

Bjarni sa att Skarpur har problem med att acceptera bettet och slänger med huvudet och har sig så jag provade från marken idag för att se hur stort problemet var. Med vanligt träns och bara tyglar och det var inga problem. Vi jobbade i 20 minuter och han kastade inte med huvudet en enda gång. Möjligtvis rullar han in halsen för mycket men det är något helt annat. Imorgon ska jag prova att rida så vi får se hur det är.

Skarpur påminner mig hela tiden om Skardi och nu har jag listat ut varför. Han har en kort, våfflad lugg, precis som Skardi och så är färgen lik också.

Skarpur

Snaer longerade jag lite och han var väldigt, väldigt trög så jag förväntar mig inte att han kommer vara direkt jätteframåt att rida. Men det ska jag ta reda på imorgon.

Så borstade jag den bruna tjockisen också. Jag tycker synd om honom, han har ont och ser ut som om han vet med sig att han är ful. Han behöver lite omtanke.

Ja så glömde jag att de ska ha någon tävling här snart och Bjarni sa att han måste hitta en tävlingshäst till mig så jag kan vara med! Hjälp!

Lite mer att jobba med

Ja nu sitter jag pa biblioteket igen och surfar lite. Jag har kört bil hit alldeles sjælv, en jeep.

Idag har vi tagit hem fler hæstar sa nu har jag lite mer att jobba med. En skimmel som heter Snær och troligen kommer bli værsta tævlingshæsten och en fux som heter Skarpur. Bada ær inridna. Sen ska vi ta hem en unghæst som knappt ær van vid grimma som jag ska fa jobba med ocksa. Det kænns kul men æn har mina nya hæstar inga skor.
Hæstarna var inte sa langt bort, bara pa andra sidan vægen och vi drev hem dem med bil, det var hæftigt faktiskt. Sen drev vi tillbaka de vi inte behövde nu plus nagra som varit inne och jobbat hela vintern.

Gia och jag har varit ute pa en liten tur idag och det gick jættebra, hon ær lugn och snæll men lyssnar naturligtvis lite sæmre ute æn vad hon gör inne. Hon nafsar inte lika mycket længre som hon gjorde i början.