Ingen verkning

Idag hade jag ut Hasse för att verka Lifri men det behövdes tydligen inte alls. Jag har känt mig som en hemsk hästägare som inte verkar hästen så ofta som man ska men det är jag tydligen inte alltså. Jag tror inte han har verkats sen i oktober men det fanns inget att. Jag sparade lite pengar i alla fall. Nästa gång ska jag kolla hovarna noga innan jag ringer hovslagaren.

Jag fick låna en carrot-stick (ett sorts spö helt enkelt men inte flexibelt) av Louise som jag provade att ta på Lifri med. Han var inte helt förtjust i den men efter att han undersökt den med läpparna fick jag ta på honom på halsen och bogen med den utan problem. Sen tog vi en promenad i skogen och jag provade att springa lite med honom. Det var inte helt lätt att få honom att hänga med men det gick. Mestadels så töltade han lite långsamt bakom mig men jag fick honom även att springa bredvid men då blev han alldeles för livad så då fick han lov att sakta ner istället. Vi hade roligt i alla fall.
 När vi var färdiga så släppte jag ut honom med de andra så imorgon får vi se hur han är att fånga.

Handhäst

Idag var Lifri hur lugn som helst. Han stod helt avslappnat vid bommen när jag borstade och fixade. Han verkade nöjd med livet. Pappa var med till stallet idag och jag hade bestämt att vi skulle ta med Lifri som handhäst. Jag red Birkir och hade Lifri på vänster sida, pappa var med på Skardi för att putta på om det behövdes. Lifri gick så fint och snällt men när vi red på lite fortare så blev han väldigt på och ville gärna springa ännu fortare. Birkir blev väldigt irriterad på Lifri och nafsade efter honom men det gav ingen som helst effekt. Lifri verkade i alla fall tycka att det var roligt, Skardi med. Det var bara Birkir som inte hade kul.

Jag fick pappa att fota lite så att jag kunde få en extriörbild på Lifri men det var inte det lättaste att få honom att ställa upp sig fint. Han förstod inte riktigt vitsen. Men resultatet blev helt okej ändå.

Lång söndag

Idag blåste det som sjutton och Lilla Vild var just vild. Men vi jobbade på ändå och tog en promenad i skogen, mycket halter och lite slalom mellan träden också. Han var duktig som vanligt.

Vid elva kom Åsa och jag höll lite lektion för henne och Birkir, mycket roligt! Sen fick Åsa se hur jag går fram till Lifri och hon fick prova och se om hon också fick komma fram och klappa lite. Det fick hon! Jag är så stolt över min lilla häst!

Dagen var inte slut och jag följde med Louise för att titta på Elfaels nya hem, han står numera på helinackordering. Naturligtvis red jag lite också, riktigt roligt. Det var ju ett tag sedan jag provade honom sist och det har hänt en hel del sedan dess. Vi ryggade och körde sidvärtes, han var lite motig men det gick att övertala honom.

Framsteg

Med Lifri går det fortsatt framåt. Han har som sagt lugnat sig något och han fortsätter på den banan. Jag vill gärna prova lite TTouch på honom men det accepterar han inte. All sorts massage med händerna är äcklig tycker han. Så jag fick låna en massageborste av Mite och den dög. Så den har jag använt både idag och igår, toppen tyckte Lifri. Annars så har vi övat på att stå vid bommen och så, även när det är andra där och det har gått bra. Vi har även jobbat lite på volten, med att flytta honom hit och dit och med att jag ska få stå vid sidan av honom utan att han flyttar sig. Idag gick det bra.
Han har varit så tam att jag tagit av honom grimman nu. Han står kvar i sin lilla hage tills på tisdag då Hasse kommer och verkar honom.
Nu ska jag snart upp igen och fixa lite med honom, ta på och av grimman några gånger är planen.

We're back!

Idag är jag så nöjd med min lilla häst. Nu känner jag igen honom. Nu är vi tillbaka. Nu är han som jag tycker att han var när han fortfarande stod hos Pelle och Lisa, innan han fick flytta till Stenhugget. Han är fortfarande skygg och avvaktande men jag fick komma fram och klappa och borsta i hagen. Vi gick en promenad också och han var mycket lugnare att hantera än vad han var igår och han lyssnade så fint. Det är så skönt att han blir bättre så fort och jag blir verkligen glad av att han börjar bli som vanligt, nu kan vi jobba.
Lifri är kvar i sin lilla hage men idag fick han sällskap av Skenkur och det verkade han glad över!

Schatzli!

Yes!

Idag fick jag äntligen borsta på min lilla häst!
När jag kom till stallet så vilade alla hästar efter frukosten så jag satt och hängde med dem och njöt av vårsolen tills tuppluren var över. Då började jag med att försöka få fatt på min häst. Började med att spärra av hagen lite så att han inte skulle kunna springa undan hur som helst. Han sprang naturligtvis ändå. Utav bara helvete och utan att jag gjorde något, han verkade mest tycka att det var skoj. När han sprungit av sig lite kunde vi börja arbeta. Jag lyckades få honom att komma fram till mig några gånger men han är borta igen lika fort. Till slut fick jag in honom i en del av hagen som är lite spetsig och då stod han, han gick inte ens in längst in i hörnet utan han väntade snällt och jag fick komma fram och sätta på grimman. Jag har ingen aning om hur lång tid det tog för jag släppte tiden helt. Jag var i alla fall väldigt glad när jag fick tag på honom.
Sen borstade jag rent honom. Lifri gick från avslappnad till superspänd på en millisekund när jag höll på och jag får verkligen tänka på vad jag gör och hur.
Efter det fick han stå uppbunden och käka lite ensilage medan jag byggde en liten hage till honom. Han kommer nu få stå i en liten hage några dagar åtminstone så att jag lättare kan tämja honom.
Vi tog en liten promenad och Lifri fick hälsa på både Mite och Leffe innan jag släppte ut honom i hans lilla hage.
Sen red jag Birkir och efter det var jag inne och klappade på Lilla Vild igen och det fick jag utan problem. Totalt var jag i stallet sex timmar men det var det värt.

Jag tog också jättefina bilder på hästarna i solen men har glömt usb-kabeln i Schweiz så jag kan inte överföra dem till datorn.

Internet paj

Jag har inte dött men internet har legat nere i mitt hem i Schweiz. Nu är jag hemma igen och håller på att försöka tämja min lilla häst. Det märks att han faktiskt inte har bott in sig riktigt på Stenhugget än men det kommer väl med tiden. Så det känns inte som om det gör så mycket att han inte fått jobba. Men imorgon så börjar vi på allvar, då ska vi fixa en liten hage att ha honom i så att det blir lite lättare att kommunicera med honom. Tanken är att jag ska vara där mycket och bara vara med honom och då hjälper det om han håller sig lite nära i alla fall. Sen så får vi väl se hur det går.