Dagens ridning

Idag var jag riktigt less på Ára när vi kom tillbaka från vår ridtur. Hon har blivit så fräck! Tror att hon kan göra vad hon vill, gå vart hon vill på vägen, springa lite när hon har lust, inte behöver hon lyssna eller arbeta ordentligt heller. Eftersom jag känner henne så väl blir jag lite extrasur över att hon har börjat med sådana divalater. Jaja, allt var ju inte dåligt men det var inte på den nivån som jag har vant mig med och framför allt så brukar hon vara mer arbetsam. Hon fattade galopp fint och gick till slut riktigt fint i tölt med. Traven är jag faktiskt inte riktigt nöjd med för hon kan så mycket bättre. Tråkigt nog så var det här nog sista gången jag red henne innan jag åker hem till Sverige igen. Jag hade så gärna velat avsluta med ett superpass.

Efter det så gav jag mig ut med Thorri, hade tänkt låta honom stå men kände att jag behövde muntra upp mig. Det var bra fart på honom och han var som vanligt mycket arbetsam. Han jobbade på fint i tölten, vi körde mycket tempoväxlingar för att öva. Jobbade även en del kort tempo tölt och efter en stund blir han så himla fin. Så det muntrade upp mig i alla fall.

Jag red även Fengur idag, med handhäst, och lyckades gasa på lite i tölten idag. Han är lite knepig då jag inte kan driva för mycket med benen, då faller han ofelbart i trav, så det krävs lite känsla minst sagt. Nu börjar känna honom litegrann så jag tycker att det går bättre och bättre. Och när han väl går i tölt så är det flott minst sagt. Långsamt är inga problem men att öka utan att sabba takten är inte alltid lätt.

Blötsnö

Idag var det snö när jag vaknade. Det visade sig vara äckligt blöt snö. Tur var väl  det eftersom jag hade en del hästar att jobba med idag och ingen av dem har vinterbeslag än.

Katla var först ut och det går bra med henne. Hon håller ihop mer nu och det går att tölta uppåt 50 meter innan hon faller isär helt. Katla är ju fortfarande något otränad, gammal och har rejält stora rörelser. Hon är rolig att rida men vi har henne inte alltid under kontroll. Igår red jag henne tillsammans med Andrina och Elías och Katla var så lugn och fin, avslappnad. Men det räcker med att jag tänker på något annat i två sekunder så har hon hunnit ta bettet och dragit iväg. Det är bara att låta henne springa en stund för jag kan ändå inte bromsa då. Det är verkligen tvära kast, under kontroll, under kontroll, nähä jag kan inte bromsa längre? Tur för mig att jag är van vid den här typen av hästar, det gör mig inte ett dugg nervös. Vad kan man göra mer än att skratta?

Ára hade igår vant sig lite vid att hon inte alltid behöver jobba, ibland funkar det ju att bara lulla på nu för tiden för henne. Det tog mig en kvart innan hon hade fattat att det var dags arbeta lite.
Idag var det andra bullar och Ára var tillbaka till sitt vanliga jag. Hon var idag väldigt taktfast och bar sig fint. Fattade galopp snällt och var överlag väldigt rolig att rida.

Jag har även longerat och ridit med handhäst idag men det orkar jag inte skriva om nu.

I did it!

Idag höll jag onsdagslektionen helt själv. Fem elever och allt på tyska. Andrina stod bredvid som livlina. Det gick bra även om en del elever emellanåt verkade lite förvirrade. Tyvärr tror jag att det inte var mitt fel utan att det kanske är så plus att de nog inte är riktigt vana vid korrekt kommandogivning.
En del saker hade jag kunnat vara tydligare med men det handlar om erfarenhet känner jag. Övning helt enkelt. Jag tycker att det är svårt att välja vad jag ska korrigera. Jag har inga problem att se vad de kunde göra bättre men ibland är det så mycket så jag har svårt att veta vilket som är viktigast, just nu. Det är nämligen enormt opedagogiskt att korrigera för mycket, eleven misslyckas och blir bara förvirrad. Så i fortsättningen tror jag att jag behöver bestämma mig i förväg för vad jag vill korrigera under lektionen så behöver jag inte stå och tänka efter så mycket när jag undervisar.'

Just nu läser jag en jätteintressant bok om ridundervisning, Lehren und Lernen im Pferdesport. Det står mycket om ryttarens fysiska förutsättningar och hur man korrigerar fel och var felen egentligen sitter. Jättespännande tycker jag.

Skitdag?

Idag har de flesta här haft en skitdag förutom jag. Min kollega Andrina fick hjälpa hovslagaren med att hålla upp Dimmblás hovar och hon är inte så rolig alltid. Efter det arbetade hon med Snaer som är en riktig liten djävel nu för tiden, bara en sådan sak att det inte går att kratsa hovarna utan att han både stegrar sig och försöker lägga sig, om vart annat. Sedan gav hon sig ut på Máni och med Torfi som handhäst. Torfi vägrar jag ta med mig som handhäst och idag tror jag att Andrina förstår varför.
Jag hade den briljanta idén att hon skulle ta med Skúmur som handhäst när hon red Elías också. Skúmur är en av våra äldsta ridskolehästar som alltid går med barnen men nu de senaste dagarna har han varit helt vild och slängt av några ungar. Skúmur fortsatte idag på den banan och sparkade Elías i ansiktet, Andrina på höften och fotleden. Hon var inte glad sedan kan jag säga.

Under tiden så höll jag lektion för Tanja, vi red ut, hon på Ára naturligtvis och jag på Thorri. Thorri var en dröm som vanligt. I fredags var han så spänd att vi säkert red en kvart i medel till ökat tempo tölt innan jag kunde börja arbeta med honom men idag var han som vanligt. Det enda jag behöver göra är att se till att han hittar sin balans i början av ridpasset och sedan så går han på, alltid i takt.
Sedan hjälpte jag hovslagaren och alla "mina" hästar stod som små ljus.
Jag fortsatte med att rida Fengur, även han gick fint. Så min dag har varit lite motsatsen till Andrinas och någonstans där mitt i tyckte jag väldigt synd om henne idag. Tur att det är en ny dag imorgon.

Rymling

Idag är jag något sjukligt trött. Jag blev nämligen väckt vid fyratiden i morse av att telefonen ringde. Grannen några hus bort, som har två hästar i garaget, hade helt plötsligt en extra liten häst. Det var Snaer, vår unghingst som var på rymmen. Han hade helt rivit ner en av metallpanelerna (sådana som man använder för att bygga tillfälliga inhägnader till kor) i stallet och knallat ut. Fråga mig inte hur han lyckats men jag hoppas att han inte gör om det.

Saknar

Saknar min plutt och längtar hem! Jag hoppas förstås på att hältan läkt ut nu, annars blir det hälutredning istället för träning. Är han ohalt så blir det mycket avsuttet arbete och försiktig igångsättning och så hoppas jag att det var en engångsgrej. Jag ser så mycket fram emot att få komma hem! Även om jag har fantastiskt trevliga hästar att rida här så är det något särskilt med Lifri.
Jag ser även fram emot att få träna tillsammans med min syster och se hur det går för henne och Birkir.

Nu är det inte långt kvar!

Glód

Glód, som jag en gång i tiden skulle fått, är nu till salu. Lite konstigt känns det men jag är glad att jag inte fick henne faktiskt. Om jag hade fått henne hade jag ju redan haft en häst och skulle inte ha haft möjlighet att ha Lifri. Och Lifri är helt perfekt för mig, min lilla vildhäst!
På Alvargårdens hemsida kan ni se Glód och deras andra saluhästar.

Dagens lektioner

Lektionerna idag har gått bra. Ára gick fram bra på ridbanan men efter en stund försökte hon komma i och ställa sig vid mig. Hon kunde inte riktigt köpa att Tanja hade kommandot och verkade inte riktigt förstå vad som försiggick. Tanja lyckades i alla fall säga till Ára att hon måste gå ut på fyrkantsspåret igen och arbeta lite. Detta var ett enormt framsteg för Tanja som haft lite svårt med att tala om för hästarna vad som gäller, kom ihåg att hon ridit ett år på ridskola bara. Så jag tycker det gick bra även om jag är häpen över Áras beteende.

Andrina och Katla fick öva på ridvägarna, det blev en lite kort lektion eftersom vi inte hade så mycket tid. Vitsen med lektionen var ju mest att jag skulle öva på termer och kommandogivning och det gick bra, Andrina tycker att jag kan det här bra. Hon verkade även nöjd med lektionen som sådan och vill gärna göra om det. Nu finns det dessutom några andra här som gärna rider en lektion för mig om det är så att jag behöver öva.

Jag tycker det är svårt det här med att ge lektion, mest för att jag tycker att det är svårt att prata inför folk på det viset. Det blir ju extra svårt på tyska förstås. Idag har jag ju bara haft privatlektioner och det är inte så krångligt. Jag vet hur man rider och tränar, jag kan se vad som blir fel och jag kan även korrigera felen, det är inte där problemet ligger. När du har fem- sex elever som rider runt och du ska tala om för dem vad de ska göra så är det något helt annat än att hålla lektion för en ryttare. Jag blir osäker på om jag säger rätt och på om jag talar tillräckligt högt. Sådana småsaker. På svenska skulle det naturligtvis vara lättare, där kan jag ju alla termer och begrepp sedan länge. Plus att jag fortfarande känner att jag inte är så bra på tyska trots att jag ständigt får höra motsatsen. Jag känner att jag inte kan eftersom att undervisa hyfsat bra inte är gott nog för mig, det måste vara superbra hela tiden. Att kämpa med sina egna demoner är inte lätt.