Vad hände?

Jo alldeles för mycket!

Lovade ju att skriva om Malins besök så jag tänkte göra det även om det börjar kännas avlägset nu. Eftersom mina hästar inte var så fräscha när hon var här fick vi båda låna häst i stallet av snälla kamrater. Så hon red Gneisti och jag Fagri. Jag har inte ridit Gneisti och jag gillar egentligen inte att låna ut hästar jag inte känner men det gick bra. Malin gillade honom och tyckte att en sån här häst kunde hon ha. Fagri har jag fått låna tidigare och nu var Anna på semester så det var andra gången jag red honom den veckan. Han är fin men blir väldigt hetsig ute i sällskap. Inget som inte går att hantera men jag är inte van längre och det blir lite jobbigt. Mina hästar kan båda tagga till rejält men ingen av dem ligger på som Fagri. De är mildare på  något vis.
Vi hälsade också på Åsa och Birkir och Malin red Birkir så himla fint! Hon fick bra fart på honom och han travade med god energi i en väldigt trevlig form. Med lite instruktion fick hon till tölten också. Hon har blivit väldigt duktig. Och Birkir är en fin häst också förstås.
Som jag redan skrivit så slog vi på stort och tvättade båda mina hästar med hink, svamp och schampo. Då ingen av dem någonsin blivit tvättad förut kändes slang lite som överkurs (och i Lifris fall som en omöjlighet). Skuggi njöt som om han var på spa men Lifri tyckte naturligtvis att det var otäckt men det gick att övertala honom. Jag är så stolt!

Förrförra torsdagen var jag återigen på Gullarängen och höll lektioner, en och en halv hann jag väl med innan en av tjejerna kom springande och undrade om jag kunde komma för Birkir var jättehalt. Birkir verkade inte riktigt kunna lyfta ena bak och ville inte heller ställa ner det benet helt. Åsa fick ringa distriktsveterinären som kom ut hyfsat snabbt. Under tiden kylde vi benet och ställde honom på box.
Det var samma veterinären som var ute och kollade Lifri när han hade fått pinnen i strålen som kom, det kändes bra, jag gillade henne. Hon klämde och kände och sa att patella (knäskålen) nog hoppat ur led men nu var i led igen. Han fick metacam och om allt var bra skulle han snabbt börja gå normalt igen. Om inte skulle det tyda på att patella rörde sig när han gick, dvs att något ligament gått sönder. Så om han inte hade slutat att gå med en knyck dagen efter så var det klinik som gällde.
Det blev ju förstås klinik. Eftersom jag passade på att bli magsjuk så kunde jag tyvärr inte följa med. Efter röntgen konstaterades att han fått en fissur på kotbenet. Så nu står han på boxvila. Prognosen är tydligen väldigt god så det kunde ju vara värre men det är ju väldigt trist.

Skuggi har börjat kissa väldigt mycket så nu i veckan tog vi blodprov för att se om njurar eller lever krånglar men blodproverna såg normala ut. Så det blir till att ta urinprov också.

Annars så börjar båda hästarna komma igång så smått. Lifri har skrittats några veckor och nu ökar vi tempot lite. Skuggi har just börjat skrittas igång denna vecka.

Sakta men säkert

Det går framåt här i alla fall. Skuggi haltar inte och Lifri är ridbar. Så nu är det bara att sätta igång. Skuggi tänkte jag rida sparsamt och jobba mycket från marken eftersom ryggmusklerna är så tunna. Lifri skrittar jag nu och ett tag framöver, vill ta det lugnt och låta sträckningen försvinna.

Jag har tvättat båda mina hästar. Malin var här i helgen och hjälpte mig med det. Ingen av dem har blivit schamponerade förut så det var stort. Skuggi njöt men Lifri tyckte naturligtvis att det var äckligt och blev ganska sparsamt schamponerad.
Malin och jag hittade på en hel del som jag tänkte skriva mer om senare.

Trist sommar

Nu bloggar jag jättedåligt igen och det beror bland annat på att jag har en jättetrist hästsommar i år. Den verkar fylld med skador och andra tråkigheter.
Skuggi skadade vänster bak i söndags, var rejält svullen några dagar, igen. Denna gång är han ganska halt också. Nu har svullnaden gått ner och hältan blivit lite bättre. Så jag väntar lite till.

I tisdags var equiterapeuten här igen och fick behandla båda mina hästar den här gången. Lifri var först ut och det hon behandlade förra gången var i princip bra, det var bara lite som kommit tillbaka och hon tyckte att han rörde sig mycket bättre. Däremot så hade han en helt ny muskelskada på halsen och upp i nacken på vänstersida, framför allt nackrosetten var påverkad. Något måste verkligen ha hänt och detta är med största sannolikhet orsaken till Lifris återgång till vildhäst. Han har helt enkelt haft ont och eftersom han är jättekänslig så är det en väldigt big deal. Equiterapeuten tyckte definitivt att det kan förklara att han slitit sönder grimman när jag velat borsta honom i ansiktet (på vänster sida) och att han absolut inte velat ha grimma på sig. Den sitter ju där han haft som mest ont.
Dessutom har han dragit på sig en liten sträckning i höger bak och upp i ryggen (där han blev behandlad sist). Detta skulle kunna förklara hans extrema ovilja till att ha sadel. Han blev behandlad med både massage och laser. Laser var jätteäckligt tyckte han men han skötte sig fint.
Så nu ska han masseras och jag måste värma upp honom barbacka innan sadeln kommer på. Jag har under de senaste dagarna kunnat hämta honom utan några större problem i hagen och jag har skrittat barbacka i två dagar, även det har gått bra. Han har snällt låtit mig massera honom på halsen och verkar allmänt nöjd.
Jag är väldigt glad över att jag, trots att jag inte förstått vad som varit fel, mest låtit honom vara och bara accepterat att det inte fungerar just nu. Min känsla att han inte haft något emot att vara med mig men bara absolut inte vill ha grimma har stämt och fått sin förklaring. I fortsättningen ska jag låta kolla upp honom så fort han blir det minsta knäpp.

Skuggi hade spänningar i vänster sida, egentligen hela vägen men framför allt i halsen (fast längre ner än Lifri) och bak i hamstrings. Han njöt verklige av massagen, det verkade vara det skönaste han varit med om. Han fick även akupunktur, vilket var tråkigt för det innebar att stå still och vänta en stund. Dessutom lasrade hon hans haser eftersom han var lite gallig och "knäckte lite" i halsen. Honom ska jag också massera, hals, bogblad och hamstrings. Ridmässigt så måste vi jobba på ryggmusklerna men det visste jag redan.
Så när han slutat vara halt så borde han också vara som ny.

Det känns roligt att i alla fall vara på gång med Lifri igen. Förhoppningsvis kan jag se fram emot en bättre hästhöst.

För fyra år sedan...

...skrev jag det här inlägget:

Jag tror jag är kär!

Skuggi! Så underbar! I början tyckte jag inte alls om honom men nu är han så härlig, och snabb! Vi dundrar fram över fälten och idag hoppade vi ett litet dike som helt plötsligt uppenbarade sig framför oss ( i en väldig hastighet). Vi var ute och busred med gänget på Saltvik, jag och Jules på våra tokiga hästar, Ursina på Seydur och Sigga på Skjona. Galopp över fälten och en tur ner på stranden. Skuggi var framåt och inte alltför nervös, i slutet av turen hittade jag även bromsen. Han blir bara bättre och bättre. Nu måste vi bara jobba på tölten. Jag tror att jag ska säga till Bjarni att jag vill ha med honom på långturen nästa vecka.

Nytt jobb och lektioner

Nu i veckan har jag börjat på nytt jobb, som massör, så jag har varit trött om kvällarna. Trots det så har jag hunnit med att hålla lektion för mina "gubbar" och även två stycken på Gullarängen. Det är väldigt givande och inspirerande att hålla lektioner. Och roligt såklart. När jag tittar på andra och funderar över vad de och deras hästar skulle må bra av så får jag nya idéer till mig själv och mina hästar. Det hjälper mig på något vis att få lite distans och se saker och ting med nya ögon.
Nu när jag jobbar så ingår det att jag också får massage och det gör ju verkligen att jag vet var mina svagheter sitter. Detta i kombination med att jag läser Balans till häst av Susanne von Dietze (som jag för övrigt rekommenderar starkt) gör att jag får en hel del idéer till träning för ryttare. Jag ska prova lite, kanske på mina elever och skriva mer om det när jag tänkt lite mer på saken.

När det gäller mina hästar så är Lifri fortfarande vildhäst och Skuggi har varit i slagsmål och varit rejält svullen i benen i några dagar. Skuggi är bättre nu och rids igen och Lifri ska jag ta itu med i veckan som kommer. Då har jag tid att ta honom direkt på morgonen.

Min vildhäst

Lifri har, efter en väldigt mild period, återgått till att vara vildhäst. Med honom går det hela tiden i perioder och han får "återfall" och vi får börja om med sådant som man kan tycka borde sitta efter snart fyra år tillsammans. Som att sätta på grimman till exempel. Visst känns det emellanåt skittrist men Lifri är speciell och jag måste ta hänsyn till att han inte riktigt är som alla andra. Så istället för att vara ledsen för att vi inte är där jag tycker att vi borde vara så får jag jobba där vi står.
Återfallet började den här gången med att grimman fastnade lite på mulen när jag skulle ta på den vilket ledde till att han ångrade sig och drog. Det var inte så farligt och jag fick en ny chans. Jag går alltid fram bakifrån på honom och ofta flyttar han lite på rumpan för att hindra mig från att komma fram till huvudet, då klappar jag honom, han blir lugn och jag får komma fram och ta på grimman. Denna gång flyttade han rumpan på mig och klev mig på foten. Det gjorde skitont men jag reagerade inte. Han blev trots det jätterädd och sedan tog det ett bra tag innan jag fick fatt på honom.
När jag sedan hade honom uppbunden och skulle borsta honom i ansiktet, precis som jag alltid gör, fick han panik och slet sönder grimman.
Efter detta så har han blivit en liten vildhäst igen. Dagen efter tog det lång tid innan jag ens fick komma fram och klappa honom i hagen. Igår ville han gärna bli klappad men ville inte veta av någon grimma. Så idag var det tämjning på schemat.
Han fick helt enkelt inte gå ut med de andra på morgonen utan fick börja med att jobba med mig i stället. Jag borstade och fixade med honom i boxen, utan att binda upp honom och det gick bra. Lite ryckte han till ibland men han får inte panik om han inte sitter fast. Sedan strök jag grimman över kroppen på honom och då reagerade han som om jag gett honom en stöt till en början. Jag höll på tills han accepterade det utan problem. Sedan tog jag av och på grimman, några gånger från båda hållen, inga problem alls. Så vi flyttade ut till rundkorallen och gjorde om samma saker, det gick hur bra som helst. Nu återstår det att se om han kommer ihåg att han är en liten tam häst nu.

Mer om tragedin

Historien om hästen som dog på väg från Norrköping flygplats och sitt nya hem fortsätter att växa och äntligen verkar det komma fram sådant som inte bara är hörsägen utan fakta. Tyvärr verkar det vara just så illa som det har låtit. Läs mer här och här.

Mer

Ja ska väl skriva lite om långturen också. Förutom att det  ar jättevarmt (runt 30 grader) så var det underbart, som en liten semester.
Det var längre att rida än vi trodde, runt tre mil, och det tog lång tid, särskilt första dagen då vi tog det lite lugnt och hade långa raster. Lunch åt vi då vid en liten sjö, vi grillade och badade fötterna. Våra hästar var inte särskilt intresserade av att dricka i sjön värmen till trots. Vi red både i snårskog och längs fantastiskt vackra vägar och stigar. Eftersom vi bara hade en häst var så gick vi en del.
Vi var inte framme förrän vid halv åtta och då prioriterade vi bad framför mat. Efter att ha doppat sig i sjön, badat i badtunna, bastat och ner i sjön igen och tvätta håret så kände jag mig normal igen och inte så överhettad. Till middag blev det potatissallad och grillat, jättegott.
Dagen efter gjorde vi mackor till lunch och gav oss av någorlunda tidigt. Det var lika varmt (om inte varmare) men vi höll ett högre tempo. Vi rastade inte vid sjön (eftersom det var en liten omväg) utan i skogen.
När vi började närma oss stallet så fick Mike komma och byta av en av ryttarna som hade bråttom hem. Han kom lagom till glasspausen och sedan var vi hemma på nolltid.
Skuggi klarade turen bra och skötte sig fint. Första dagen verkade han väldigt nöjd men den andra ville han mest hem och hade lite bråttom. När jag släppte ut Skuggi i hagen igen så galopperade han glatt iväg. Inte helt slutkörd trots allt.

Vi blev alla lite sugna på fler långturer och jag funderar på om man inte ska ta en ridsemester längs någon ridled nästa år.