Knäckt

Om jag tidigare kände mig sliten så känner jag mig mera knäckt nu. Detta trots att återbesöket med Skuggi egentligen gick bra. Han visade inga reaktioner vid böjprov men gick ojämnt vid longering. Han är alltså inte halt längre men svag, typ överallt.

Veterinären menar att han nu måste byggas upp ordentligt från grunden för att huvudtaget kunna fungera som ridhäst någon längre tid. Hon skrev en remiss till rehab och vattenträning. Hon menade att risken om jag försöker träna upp honom själv är att vi hamnar I ett moment 22, att han blir bättre ett tag, sedan sämre och att det kommer bli svårt att bryta cirkeln.

Så efter en kort stunds funderande så lämnade vi honom på EquiRehab och åkte hem med ett tomt släp. Det känns helt fruktansvärt och jag grät en hel del när jag lämnade honom där i en box. Jag tror att det blir bra och att de kommer ta väl hand om honom men jag var fullständigt oförberedd på att lämna honom. Jag har aldrig lämnat bort någon av mina hästar på det här sättet och det känns även idag väldigt, väldigt jobbigt. Lite löjligt egentligen för han är inte halt och det är bara för två veckor. Men jag gillar att ta hand om mina hästar själv och är van att träffa dem I princip varje dag.

Lifri hade jag aldrig kunnat lämna så där, jag är inte säker på att han hade klarat av det men Skuggi tror jag klarar det fint. Samtidigt vill jag ju möta svårigheter tillsammans med mina hästar och inte låta dem möta dem med en främling. Så just nu känns det tungt.

Sliten

Just nu är jag väldigt, väldigt sliten. Efter equiterapeuten var här så gick Skuggi helt fantastiskt bra i en vecka. Så en dag gick han lite knackigt. Dagen efter försökte han sparka mig när jag tog honom på knäna.
Förra onsdagen åkte vi iväg till Equirehab för att träffa veterinär, alldeles själva, bara Skuggi och jag. Han är en dröm att lasta och åka med. Jag bara går in, sätter fast honom, går ut och stänger. Så smidigt och tur är väl det då jag aldrig varit ute och åkt själv med häst förut.
Vid longering haltar Skuggi på höger bak och vid böjprov markerade han något på vänster fram men var obesvärad när veterinären böjde. På höger bak märkte man att han inte tyckte det var helt bekvämt att bli böjd högt (dvs has och knä) men han markerade ytterst lite.
Eftersom veterinären också upplevde honom som svullen i knäna så ultraljudade hon dem och fann att han inte alls hade någon extra vätska där utan bara känns så helt enkelt. Så ingen inflammation där helt enkelt.
Då han inte verkar ha några stora fel utan många små så gjordes ingen fullständig hältutredning utan vi skickades hem med ett recept på metacam och en ny tid nu på onsdag. Då har Skuggi ätit metacam i fem dagar och varit omedicinerad i två. Förhoppningen är att en del grejer lagt sig så att vi vet vad vi ska utreda.
Veterinär och equiterapeut tror att han egentligen bara är svag och behöver byggas upp men först måste vi komma till rätta med det som gör ont.

Lifri går i alla fall fortsatt väldigt bra och är lugn och mild.

Så nöjd idag!

Idag var båda mina hästar väldigt fina.
Jag vet att det är för tidigt att säga något men Skuggi känns så mycket bättre. Vi var ute på en skrittrunda och för en gångs skull så kom han fram till bettet ordentligt. Han tog ett jämt stöd hela rundan igenom. Problemet har ju varit att han gärna spänner ryggen, inte jobbar igenom kroppen och kommer fram till handen. Idag var det som en helt ny häst. Hoppas att det håller i sig.
Lifri jobbade jag från marken och han var väldigt fin. Eller egentligen var allt väldigt bra med honom, från hämtning i hage till slutet. Det var jättefint väder så jag hälsade på honom och satte mig bredvid honom i hagen. Jag njöt av solen och han betade. När jag suttit en stund så var jag mer än välkommen fram och gosa med honom och efter det ville han gärna ha på sig grimman och följa med mig. Arbete på ridbanan hade samma lugna, fina stämning. Vi var på samma nivå och han gick inte emot eller blev stressad. Detta följde med hela vägen ut i hagen igen och vi stod och mös tillsammans en stund innan han släpade sig bortåt.

Equiterapeut

Idag var Monika från Equirehab ute hos oss och båda mina hästar fick behandling.
Lifri har blivit mycket bättre, det finns fortfarande kvar att jobba med men behandlingarna verkar ha hjälpt. Framför allt har han blivit mer harmonisk och Monika kände att hon kunde ge behandlingen utan att behöva fundera på om han skulle tycka att det var okej. Hon bekräftade helt enkelt det jag kände och Lena såg igår, något har släppt hos Lifri och nu är vi på gång! Hon trodde att nu så kommer vi bara fortsätta att kliva framåt och det är för sjutton på tiden! Ibland kommer det tillfällen när hästen verkligen känns värd allt slit och nu är ett sådant tillfälle.Så skönt efter denna trista sommar.
Skuggi var en liten annan femma. Mycket har släppt, en del var tillbaka och han är tyvärr fortfarande gallig i knäna. Om detta beror på något särskilt eller om han bara är sådan är svårt att säga. En del av de problem jag tycker att vi har skulle kunna bero på knäna men det går ju inte att veta säkert. Monika menar att han inte har några direkta problem av knäna utan att det handlar lite om vad jag vill ha honom till. Eftersom jag verkligen vill rida och träna så kan det vara en bra idé att kolla upp knäna. Först ska jag rida lite nu efter behandlingen och se om han känns bättre. Känns han klart bättre så är det nog inte knäna som är problemet. Känns det inte bättre så ska jag ringa Monika och se om vi kan boka in något med veterinären hos dem och försöka kolla upp och behandla innan vintern. Så inget akut men inte toppen.

Mer lektion

Idag gick båda mina hästar lektion för Lena J. Lifri red jag själv och Skuggi red min stallkamrat Lena.

Lifri har börjat tagga till och bli sitt "vanliga" jag men skötte sig briljant. Vi var ganska många på lektionen men det brukar inte bekomma Lifri (om ingen rider för nära förstås). Det var voltarbete och skänkelvikningar som vanligt och vi lyckades höja nivån på skänkelvikningarna, få till ett bra flyt och gå lagom mycket sidvärtes och lagom mycket framåt. Klart bästa skänkelvikningarna hittills, vi brukar ha problem med framåtbjudningen när det ska gå åt sidan också. Det jag ändå är mest nöjd med är tölt på volt där jag lyckades få honom att släppa och böja sig även i höger varv och han helt enkelt gick riktigt fint. Dessutom tänkte jag hela tiden noggrant på våra svängar och såg till att de itfördes korrekt.
Vad har hänt då? Jo jag har blivit påmind om att jag måste vara aktiv och rida och Lifri har blivit lite mer lösgjord och lite mer harmonisk. Helt plötsligt kan jag verkligen inverka på honom utan att det blir kalabalik.

Vad jag såg av Skuggi och Lena så gick det också bra men han är ju inte världens lättaste. Han tog något litet skutt och protesterar när han tycker att ryttaren gör fel. Sedan var det nog jobbigt för honom också. Och Lena. Det var ju bara tredje gången för dem tillsammans och andra gången som Skuggi var på lektion. Jag tycker att de var duktiga i alla fall.

Lektionen för Jessica Rydin

Så här såg det då ut när vi var iväg på lektion, extremt lågaktion. Det är första gången som vi åker iväg och rider lektion och åker hem igen på en gång och det gick väldigt smidigt. Lifri är extremt lätt att lasta och skötsam att ha med sig. Han var relativt lugn och fin att rida också.
Vi började med att värma upp medan Jessica tittade på och kom med lite inlägg. Sedan fick jag rida på en fyrkant. Lifri tappar bogen inåt i båda varven så jag fick styra ut lite innan svängen så att han spårade och sedan svänga så att han jobbar korrekt och vänder runt inner bak. I skritt gick det bra, i tölt var det värre. I tölt hetsade han och lyssnade dåligt och gick knappt att svänga så. Så det fick bli tölt, ner till skritt och svänga, upp i tölt igen osv.
Jessica tyckte att vi måste ha koll på detta, att kunna rikta in framdelen på bakdelen, innan jag kommer kunna komma vidare. Hon menade att det inte kommer ge så mycket resultat att rida på böjt spår, trots att han är stel och behöver böjas, innan detta sitter. Hon var väldigt noggrann, pedagogisk och teknisk i sina förklaringar, något jag gillar. Jag tror att hon har rätt men det tar väl någon vecka innan jag vet säkert.
Jag måste sträcka upp mig, ha lite mer tonus och rida mer aktivt. Jag måste bli mer konsekvent och noggrann.Så ska jag balansträna också. Jag är i alla fall väldigt inspirerad just nu och har ridit väldigt bra de senaste dagarna.

Jag skulle gärna göra om detta men vi får se om det dyker upp något tillfälle som passar. Det är svårt att kunna rida lektioner på vardagar.

Imorgon

Imorgon fyller jag år och jag har ju helt glömt att berätta vad jag ska hitta på då. Jag och Lifri ska åka iväg och träna för Jessika Rydin. Det ska bli jättespännande. Jag har ingen aning om hur hon är som instruktör men hon är ju en väldigt duktig ryttare och så verkar hon ha en helt fantastisk inställning och känsla för hästen så jag tror att det kan vara hur bra som helst. Jag tror att hon kommer passa oss och det känns verkligen bra att komma iväg och träna lite. Pappa ska med som support, jag gillar inte att köra häst helt själv, så jag hoppas på lite fina bilder också.

He's back!

Lifri börjar äntligen likna sitt gamla jag. Möjligtvis lite lugnare och nöjdare. Han är inte längre lika seg och tung utan börjar korta upp sig och hitta formen. Han är energisk och uppmärksam och helt enkelt rolig att rida igen. Det känns att vi är på gång nu så jag hoppas att det fortsätter att utvecklas så här.
Ikväll var vi ute tillsammans med Lena och Skuggi. Jättebekvämt när jag kan få båda hästarna motionerade på samma gång. Skuggi var väl inte särskilt skötsam utan testade Lena en hel del. När vi skulle trava sköt han iväg som en kanonkula.
Lifri skötte sig exemplariskt och töltade bara efter. Han var energisk och fin men brydde sig inte ett dugg om att Skuggi for iväg. Han blev inte stressad och låg inte på det minsta i handen. Det var precis som om det bara var han och jag. Han är en sådan pärla! Just nu känns han väldigt, väldigt bra.