Trafikvett

Emellanåt är man ju tvungen att vistas ute i trafiken med sin häst, något som jag tror de flesta har upplevt inte alltid är så roligt. Jag undviker personligen att ge mig ut på asfaltsvägarna, för folk kör som idioter, utan håller mig på grusvägarna runt stallet där trafiken är begränsad.
Tyvärr verkar det där med trafikvett vara väldigt ojämnt fördelat i befolkningen, många kör fort på smala grusvägar med skymd sikt för att klara av ett möte med en annan bil och dessa är inte roliga att möta med häst heller.
Sedan finns det andra som kör fort trots att de ser en häst på vägen. Då min häst (Lifri) är väldigt känslig för hur fort bilarna kör så signalerar jag ofta, genom att sträcka ut armen och höja och sänka den, till förarna att de ska sakta ner. Ungefär hälften saktar då ner. Om de andra inte förstår eller helt enkelt skiter i mig eller rent av tycker att jag inte har där att göra vet jag inte. Ett fåtal verkar göra det med flit.

I måndags när vi red hem så kom det en cyklist bakifrån, jag och Lifri såg den så jag sa till Mike att rida in framför mig (vi red i bredd) så att han kan passera. Cyklisten var förstås otålig (och hade väldigt dålig koll kan man tycka) och satsade istället på att försöka köra upp mellan oss två, alltså med mindre än en meter till hästarna. Skuggi blev förstås väldigt skrämd och skuttade iväg. Tur var det väl att han reagerade så och inte sparkade istället för då hade cyklisten legat risigt till. Jag ropade till honom att han skrämde hästen och att hur han borde gjort istället men vet inte om han fattade.

Det värsta jag varit med om var på samma väg fast på väg tillbaka till stallet förra sommaren då två motorcyklar körde upp bakom oss. Detta är alltså en liten grusväg där mestadels boende kör. Denna gång ropade jag till Mike att han skulle sitta av men själv hann jag inte av hästen innan de hunnit väldigt nära. Jag hade hunnit få ur fötterna ur stigbyglarna när Lifri kastar sig runt för att se vad som kommer. Jag kan inte kliva av eftersom han skuttar fram och tillbaka över vägen. Motorcyklarna saktar visserligen av men fortsätter rakt mot oss trots att min häst hoppar hit och dit och jag skriker åt dem att stanna. Till slut ryter jag till på riktigt och de stannar så att jag kan kliva av hästen och de kan passera. En av dem övningskörde. Jag kan tycka att kör man i den sortens landsbygd, på en liten grusväg där det ligger tre stall, så måste man veta hur man beter sig när man möter häst (eller andra djur med för den delen).
Sakta ner, var uppmärksam på ryttarens signaler, armviftande betyder sakta ner. Ge hästen plats. Gasa inte upp direkt bakom hästen. För mig fungerar det dåligt när bilförarna är extra omtänksamma och stannar. Min häst blir misstänksam och vill inte gå förbi, det finns säkert andra som uppskattar det och det är bättre än att bränna förbi. Stäng inte av bilen, risken finns att hästen blir rädd när du startar den igen.

Det finns faktiskt folk som vet hur man beter sig också. På en del av vägarna runt stallet kör det just nu mycket lastbilar, tror att de kör grus för att bygga vägar för timmerbilarna (ja jag bor på landet). När jag möter dessa med Lifri kliver jag alltid av, det spelar ingen roll hur lugnt de kör, han blir rädd ändå. Så jag kliver av och går av vägen, en bit upp i skogen. De som kör väntar då tills jag står säkert i skogen med god uppsikt över vägen. Sedan kör de förbi. Hur bra som helst. Så de är jag inte rädd för att möta längre.

Dagens ridning

Filmade mig själv lite idag, får säga att saker och ting börjar lossna. Lifri har varit jättefin att rida, både igår och idag. Fullständigt avslappnad vilket gör att han kan jobba på ett helt annat sätt. Ryggen kommer upp och han börjar runda. sig. Han har travat flera meter, på ridbanan. Det gör han annars bara i skogen. Och vi har tränat galoppfattningar. Fantastisk liten häst.

Skuggi har också varit fantastiskt duktig (men han fastnade inte på film). Igår tömkörde jag honom för första gången och idag repeterade vi det vi gjorde igår. Han var lite förvirrad först men efter bara några minuter så förstod han. Vi vände snett igenom, gjorde volter, travade på rakt spår samt gjorde halt. Jag är riktigt imponerad av honom och hur snabbt han lär sig. Han verkade tycka det är roligt också vilket gör mig glad. Jag vill gärna kunna jobba från marken en gång i veckan ungefär och han hatar verkligen longering vilket gör att det inte riktigt fungerar. Men tömkörning ärt ju så mycket bättre egentligen.

Photohoot Lifri

Även dessa bilder är tagna av min vän Rosan de Groot.

Hästar i trädgården

Igår red vi hem och lät hästarna klippa gräset i trädgården. Det bara växer och växer och hästarna åt som om de aldrig sett mat förut. Tror att de var mycket nöjda.

Idag lasttränade  jag Lifri igen och det verkar som om förra träningen var lyckad trots allt för idag jag han på självmant och var inte alls lika rädd. Han var misstänksam men nöjd med att han kunde gå ut om han ville. Så han gick in, tog lite havre, backade försiktigt ut igen och sedan tillbaka in några gånger om. Jag la inget tryck på honom alls utan han fick välja själv, med muta, så nöjd med honom!

Skuggi red jag med boots, försöker få honom att bli stabil i tölten och jag tycker att det funkade fint. Han har blivit väldigt pigg nu på sistone, verkar ha hur mycket energi som helst.

Photoshoot Skuggi

 

Alla foton är tagna av min vän Rosan de Groot.

Finbesök

Torsdag till lördag har jag haft min vän Rosan på besök. Hon är från Holland och vi har jobbat tillsammans på Saltvik. Nu pluggar hon i Uppsala men trots det så ses vi inte mer än en gång i halvåret.
Sist hon var på besök skrittades Skuggi bara så nu fick hon en chans att prova honom på riktigt. Torsdag och lördag red vi ut men på fredag red vi till ovalbanan, tränade och hade photoshoot. Jag tror att hon fick en hyfsat bra bild av hur han är och hon tror att han har lite mer kapacitet än vad jag tror. Hon tror att han kan ha bra pass (vilket jag känner mig tveksam till) och att han kommer att ha ett större temporegister i tölt än vad jag tror. Vi får väl se.
Det är alltid roligt att prata häst men det är lite extra roligt med någon man känner väl, som man litar på och som har mycket erfarenhet. Rosan har kanske inte mer erfarenhet än mig men hon har annan erfarehet än mig och det är alltid bra att få ett annat perspektiv. Hon har gett mig lite inspiration och nya idéer, kanske lite mer tilltro till min häst. Jag har även fått en del feedback på hur jag rider och hanterar Lifri, tydligen sitter jag annorlunda på mina båda hästar.
Helt enkelt har det varit några väldigt trevliga dagar.

Jag kommer lägga upp lite bilder som Rosan tagit när jag gått igenom dem.

Lastträning

Fick låna släp av en snäll stallkamrat så att jag kan träna på att lasta Lifri vilket verkligen behövdes. Lifri är fortfarande rädd vid lastning och vill ogärna gå in i släpet. Efter en hel del övertalning så gick han faktiskt självmant in men han var ut igen minst lika snabbt. Så vi höll på ett bra tag eftersom jag ville att han skulle stå lugnt därinne. Det hade varit rimligare att vara nöjd med att han gick in överhuvudtaget inser jag så här i efterhand. Så vi måste definitivt träna mer. Jättetråkigt när en enda resa förstör så mycket.

As Seen Through Horses' Ears

Just nu översvämmas min facebook av landskapsbilder med hästöron i kanten. Tror att jag har gillat för många foton från en viss grupp och helt plötsligt så har de tagit över. Men jag tycker att det är spännande, och vackert, att se var folk rider, hur det ser ut på andra ställen i världen. Vilka vyer man njuter av under ridturen i Australien, Nevada osv. Själv tar jag väldigt sällan sådana bilder. När jag rider är jag upptagen med annat men jag tror nog att om jag fotade så skulle det nog finnas en hel del bilder som någon annan skulle njuta av att se.
Även om det nu har gått till överdrift i mitt facebook-flöde så tycker jag ändå att det känns bra att kunna se något trevligt varje gång jag loggar in.