Fem år tillsammans!

Idag är det exakt fem år sedan jag blev ägare till Lifri. Det har varit fem väldigt händelserika år med både med- och motgångar. Lifri är lätt den svåraste hästen jag ridit och jag har vid fler en ett tillfälle känt att jag tagit mig vatten överhuvudet. Han är också den häst jag lärt mig mest av. Mest om ridning och mest om mig själv. Vi har kämpat, båda två tror jag, varit frustrerade och rädda.
På något sätt har vi tagit oss igenom motgångarna och han är idag min bästa vän. Han är fantastisk, känslig, lyhörd och egentligen väldigt mild. Han ger mig en ridkänsla som ingen annan häst någonsin gjort. Han lyssnar på vad jag tänker och det finns inget bättre än att få hänga med när han dundrar iväg i en snabb galopp och få låna lite av hans snabbhet och styrka.

Älskade häst!

Lektion

Red lektion för Lena J igår. Det blev Skuggi som fick följa med eftersom Lifri är lite ur form just nu.
Jag kan säga att det var ett tag sedan jag kände mig så clueless när jag red, jag har liksom glömt av hur jag ska rida honom. Det känns som om han mest sprang runt och jag mest fladdrade runt. Till en början var han väldigt uppspelt och laddad, bara sprang när vi skulle trava.
Så småningom blev det mer under kontroll men vid övningar i sidvärtes så tappar jag yttersidan, min kropp var inte riktigt med. Fick beröm för att Skuggi är lydig men han vet ju inte hur rörelserna ska se ut så om jag gör fel så blir det därefter. Lyckades i alla fall (till slut) få till det och fick beröm för riktigt bra ridning. Vi fick också till några halter som vi fick mycket beröm för.
Försökte galoppera lite men galoppen var som bortblåst och istället fanns det bara pass (!).

Så fortsatt yttersida, yttersida, yttersida så ska det nog bli lite ordning på ekipaget.

Bakslag

Här rullar det på och Lifri har presterat några helt magiska ridpass. Han är fantastisk den hästen. Nu verkar han dock ha hamnat i en liten svacka. Han är stel och spänd mot länden på höger sida och jag tror helt enkelt att allt fokus på höger bak har tagit ut honom lite. I 10 år har han jobbat mindre med höger sida och nu när jag äntligen kan komma åt högra sidan och få honom att jobba mer jämnt så är det förstås besvärligt. Inte konstigt att det blir en reaktion. Så nu backar jag lite ett tag, får se om det kan släppa lite så jobbar vi på igen. För är det något jag lärt mig på senaste tiden så är det att Lifri verkligen gör allt jag ber honom om. Och gör han inte det så är det för att han inte kan, så enkelt är det.
Jag har funderat lite på att kolla upp höger bak men väljer att avvakta. Bland annat för att jag redan gjort det några gånger och bland annat för att han inte verkar ha ont och jag inte kan se vart det skulle leda. Jag måste ändå försöka stärka upp högersidan, oavsett om det är leder eller muskler som krånglar så måste han ha styrka nog att jobba korrekt. Plus att jag inte tycker att det är så konstigt att det kommer ett bakslag då han den senaste månaden jobbat mer liksidigt än vad han gjort i hela sitt liv. Om något så säger det mig att jag kanske gått på för hårt så jag ska jobba lite försiktigare i fortsättningen. Det gäller att ha tålamod och bygga långsiktigt.

Ihopsläpp

Stallägaren har ju köpt en ny häst för några veckor. På grund av tidigare skada så har han gått själv fram till idag då vi släppte ihop honom med de andra valackerna.
Då vi släppte in dem i en hagen där gräset hunnit växa till sig (vi har alltså fortfarande våra hästar på bete) så gick det väldigt lugn till.
Första hästen han gick fram till var Lifri. Lifri stod inte närmast men han styrde bestämt stegen mot honom. Det blev lite pip och benvift men sedan var det lugnt och de betade bredvid varandra.
Jag har varit väldigt nyfiken på stammen på den nya hästen då han på många sätt är väldigt lik Lifri. Han har lite samma kroppsform och är blekt gulsvart, alltså samma färg som Lifri fast ljusare. Inte en särskilt vanlig färg direkt. Nu när de möttes så kunde man se att de har ett väldigt likartat kroppsspråk också.
På vägen hem googlade jag upp den nya hästen och kunde konstatera att han också är efter Svadilfari från Knutshyttan, alltså halvbror till Lifri. Inte undra på att de är lika. Behöver jag säga att jag är sugen på att få prova att rida den hästen?

Två bröder möts för första gången

Flow

Här fortsätter det att gå bra. Red lektion för Lena igår och det gick väldigt bra trots att det var många hästar på banan och att det är så öppet runt ovalbanan, två saker som alltid får Lifri att tagga till. Jag kom ihåg hur man rider och behöll mitt lugn. Lifri lyssnade och var mjuk och harmonisk. Visst spänner han upp sig om någon smackar ivrigt i närheten (jag smackar aldrig) men om jag ignorerar det så håller han sig lugn.
Det var som vanligt mycket volter och en del sidvärtes. Vi fick rida på kvartslinjen och flytta ut hästens bakdel medan frambenen fortsatte att följa kvartslinjen. Undan för vänster skänkel gick det mycket, mycket bra. När ens dressyrtränare säger att det inte finns något att säga utan att det bara är att byta varv då vet man att det går bra. Undan för höger var svårare, jag tappar yttersidan lite och Lifri blir förböjd. Men det gick helt okej, bara inte lika bra.

Lena höll med mig om att vi tagit ett stort kliv framåt och hon trodde inte att hon någonsin sett honom så lugn. Lifri taggade visserligen till ibland men han ger mig en helt oslagbar känsla. Känslan av att våga utnyttja den energi och kraft han har är mäktig. Jag bromsar inte längre och vi är båda nöjdare och trivs med varandra. Det är nu den riktiga ridningen börjar.

Det går bra nu

Idag hade jag ännu en toppenbra ridtur med Lifri. Det kändes verkligen som om jag har fattat det här med ridning nu. Slappnade av och lät honom jobba. Sa inte så mycket och störde inte så mycket. Gjorde mindre och mindre hjälper och skannade av mig själv och kände efter onödiga spänningar. Slappnade av överallt där spänning inte behövdes.
Lifri tuffade på. Var avslappnad och frustade. Jobbade jämnt och fint. Vi skröltade på volt, mycket nyttigt för Lifri som helst jobbar i ett högre tempo. Han gick fint i form och lyssnade fint. Travade lite och galopperade lite.
 Det gör skillnad när jag är på topp. Det känns verkligen skönt att jag vågar lita på honom nu, att vi äntligen börjar ta stora steg framåt.

Skuggi vilar

Skuggi har varit jättegrinig på sistone och när han är grinig så är han inte rolig. Vid det här laget så har jag börjat se ett mönster när det gäller vid vilka årstider han blir på dåligt humör. Det verkar vara vid pälsbyte så min slutsats är att det är jobbigt för honom. Han är känslig i huden och tycker inte om när man tar på honom.
Så förutom veckan när jag var sjuk så får han vila denna vecka också. Förhoppningsvis så mår han bättre utav detta och blir sitt vanliga, lite mindre griniga jag, snart.

Underbar tur i höstsolen

Efter att ha varit sjuk hela veckan och inte ridit på helt otroligt lång tid så satt jag äntligen till häst igen idag. Lifri och jag körde lite slalom i skogen, trav längs stigarna och lite tölt och galopp på grusvägarna. Lifri verkade njuta minst lika mycket som jag och han kändes mjuk, lätt och följsam. Han lyssnade på minsta lilla, travade iväg bara jag tänkte på det och saktade ner genom att lyssna på min andning. Han som ofta är spänd var lös och ledig. Vet inte om det var jag eller han som verkligen gjorde bättre ifrån sig idag än på länge (kanske var det båda) men idag var det helt magiskt och vi bara njöt av att vara ute i varandras sällskap. Han har blivit så fin min lilla skrutt. Det gör mig stolt, glad och tacksam. Stolt för att jag kunnat hjälpa honom att bli den han är idag, glad för att han mår bra och vi har roligt tillsammans  tacksam över att han är min och att jag får dela sådana här stunder med honom.