Året som gått

2016 känns som ett långt år. När jag först ser tillbaka så tycker jag att jag inte har hunnit göra någonting. När jag tänker efter så inser jag att det är en hel del. Det har varit tävlingar och kurser men det känns som om det är så långt tillbaka i tiden så det är svårt att tro att det var i år.

Lifri och jag kom ut på två tävlingar under våren. Vi startade T8 båda gångerna och lyckades förbättra vår prestation däremellan. Den stora prestationen var däremot att komma iväg och tävla och lyckas behålla vårt lugn. Det är många fler moment än att rida runt på banan som måste fungera.

Finklätt ekipage

Skuggi och jag var iväg på kurs för Hinni vilket var väldigt roligt och välbehövligt! Det gav oss en riktig push framåt. Några dagar innan dess så lyckades jag åka av honom när han hoppade till för att rädda sig ifrån att bli uppäten av ett lejon (eller en sten) i gräset. Jag slog mig inte men blev väldigt förvånad.

Under sommaren blev det ingen riktig långtur med stallgänget som planerat men istället blev det en tur hem till en av dem och god lunch innan vi gav oss tillbaka till stallet.

Hästarna njuter av att vara på besök

Lifri gillar deras vindskydd

Under våren höll jag lite gubblektioner och vi avslutade med att rida hem till oss och grilla, mycket trevligt!

Gänget innan avfärd

Väntar på maten

Under hela året men framför allt under hösten har jag känt att jag inte haft så mycket tid som jag velat för mina älskade hästar. Jag har trots detta, i viss mån, lyckats prioritera min egen träning och märkt hur det haft effekt på min ridning och mina hästars prestationer.
Mike har varit oerhört hjälpsam, hjälpt mig att mocka och har ridit Skuggi minst en dag i veckan. För några veckor sedan så red han själv, utan att jag var med i stallet och det gick förstås alldeles utmärkt och han kom hem väldigt nöjd med sig själv och med Skuggi.
Jag har inte hittat ett ridhus att åka och träna i och att rida på Sörmlandsleden kanske blir nästa års mål? Jag har heller inte gått någon anatomikurs för häst men jag har skaffat mig en väldigt intressant bok om fysioterapi för häst och en anatomi-atlas är på väg.

Av målen jag hade i början av året så har en del av dem gått i uppfyllelse. Jag har tagit utökat b-körkort och vi har köpt ny bil så att jag kan vara ute och köra båda mina hästar men jag har inte kört runt dem för det. Lifri och jag har kommit ut och tävlat och han har börjat trava igen. Jag har jobbat tillräckligt för att ha råd att åka på kurser och har planerat in en del nästa år redan. Jag har börjat tömköra Skuggi vilket har gått väldigt bra.

Två bra dagar

Det har varit hektiskt i december. Mycket i skolan, praktikplats långt bort och mycket med jul och allt. Hästarna har blivit lite nedprioriterade men inte så lidande som bloggen.
Igår och idag har jag haft två osedvanligt bra hästdagar. Igår besökte jag min syster och hennes häst Birkir för första gången på länge. Det var väldigt trevligt att se Birkir igen och väldigt roligt att de har utvecklats så mycket. Tölten har blivit mycket säkrare, Birkir har mer energi, går rent och med god aktion. Galoppen har också förbättrats en hel del och de rider utan problem förvänd galopp och övar in galoppombyten i repertoaren. Jag red ju också lite förstås och jag kan säga att jag inte imponerade på Birkir, han såg ingen anledning till att anstränga sig för min skull. Seg som kola. Töltade fint gjorde han ju förstås. Plus att han får pluspoäng för charm, han gnäggade åt mig! Eller, han gjorde ett sånt där litet hummande ljud som man var tvungen att stå nära för att höra men från en häst som inte visade med minsta gest att han kände igen mig när jag ridit honom regelbundet i nästan ett år så är det stort.
Idag red jag Skuggi ordentligt för första gången på två veckor, på ridbanan. Han verkar ha hört mig klaga på att jag har svårt att få honom att galoppera och att han inte kan fatta galopp på kommando. Han bestämde sig för att visa att han kan minsann galoppera på små utrymmen (liten ridbana) och börja galoppera när jag säger till, båda galopperna. Tölta gjorde han också fint och han tog sig an alla löjliga små dressyrövningar jag testade honom med. Han var helt enkelt så duktig att jag blev helt häpen och inte visste vad mer jag skulle hitta på. Han är en begåvad häst som har en oslagbar förmåga att få ryttaren att känna sig skicklig.