Ny bil

Har ju glömt att berätta att vi skaffat ny bil! Nu måste jag ta utökat b-körkort för annars så får jag inte köra hästsläp med vår bil. Fördelen med denna bilen är att jag kan köra båda hästarna när jag fixat körkortet.

Tidsbrist

Jag tror att de flesta hästmänniskor någon gång (eller ofta) upplever att det är svårt att få tiden att räcka till. För mig är det ett ständigt planerande för att få vardagen (med heltidsstudier, extrajobb och två hästar) att gå ihop. Det blir ofta sena middagar och för lite sömn. Och ständigt dåligt samvete för allt jag inte hinner med. På något sätt går det men jag försöker nu lägga upp min tid så att jag har rimligt mycket att göra, tanken finns på att försöka hitta medryttare men det känns inte lätt.

Jag gör det jag kan för att underlätta för mig själv vilket innebär ett ständigt listskrivande och pluggande på tåget, på väg till och från skolan. Jag har också börjat baka matmuffins och bars för att slippa stå i stallet vrålhungrig när jag "bara" ska rida en häst till, eller trycka i mig skräpmat för att inte duka under. Jag lagar mycket mat under helgen så att det alltid finns matlåda i frysen att ta fram när det kniper.

Jag försöker hinna med min egen träning, lite då och då, en kvart eller tjugo minuter i taget, hemma när jag hinner, någon gång ibland.

Jag tänkte framöver  ta och försöka dela med mig av lite recept och tips till er andra som kanske också kämpar med att få tiden att räcka till.

Hundträning

Igår när jag var ute i stallet (och red i -18) mötte jag grannen till stallet och började prata. Hon har en hund som gärna skäller på hästarna, något hon vill träna bort. Eftersom jag har en häst som är hundrädd så bestämde vi oss för att hjälpas åt.

Så idag har vi varit ute tillsammans, jag red på Skuggi och de promenerade. Skuggi var skeptisk i början men det gick riktigt bra. HUnden skällde inte på Skuggi och de klarade av att gå bredvid varandra. Både häst och hund uppförde sig och vi hade mycket trevligt. Skuggi skuttade dock lite ute på fälten, några mindre luftsprång, det kalla vädret verkar göra något med humöret.

Mycket lyckat i alla fall och kanske har jag även en framtida ridkamrat då grannen tidigare haft häst och nu vill hitta tillbaka till ridningen igen.

Tävlingsanmälan

Det dröjde inte många dagar efter det jag skrev att jag inte hade som målsättning att tävla med Lifri i år tills jag hade anmält oss till årets första tävling. Dís och Vallfari anordnar tillsammans en påsktävling i ridhus på Runsten. Eftersom Lifri känts så fin på sistone så blev jag helt enkelt väldigt sugen på att vara med. Så nu är vi anmälda i T8 den 27 mars. Bara att träna på och försöka få till formen i tölten.

Hovis idag

Idag skoddes de små raringarna. Det var så kallt så att alla hästarna som skulle skos fick stå inne i stallet för att värma upp det. Dels för hovslagarens skull och dels för att hovarna inte skulle vara så spröda.
För Lifri är det en stor grej att skos så han fick vila. Jag har provat att rida innan skoning men då har han haft lite svårt att uppföra sig med hovslagaren. Han kan nämligen sprätta till och bli rädd lite när som helst. Idag var han stencool. Gullade med hovslagaren och stod snällt, utan ryck, hela tiden. Han fick sidokappor fram idag så att vi kunde korta tån lite mer. Den drar iväg och blir fasligt lång.
Skuggi longerade jag en stund innan skoning, det gick lika bra som sist. Han är nu för tiden en ängel att sko och har blivit en av hovslagarens favoriter. Lustigt att han kan vara så olika egentligen.
Båda hästarnas hovar såg bra ut tydligen men de har båda stora fötter och tunna hovväggar.

Idag

Idag är en speciell dag, speciellt bra dag. Idag rullade lyckotårarna ner för kinderna när jag red. Idag var min lilla vildhäst helt plötsligt en vuxen ridhäst. Fyra år, gråt, slit och tandagnisslan, helt plötsligt känns det värt det.
Vi var iväg och red lektion för Lena J och egentligen gjorde han väl inget alldeles lysande fantastiskt (förutom öppna) men jag har aldrig kunnat rida honom så förut. Verkligen rida. För er som inte känner oss väl så kan det vara svårt att förstå vad jag menar. Precis häromdagen klagade jag på att det tar så lång tid tills man kan komma till ridning på Lifri. Jag måste hela tiden lugna, försöka fånga hans fokus och stryka medhårs. För mycket inverkan (hand, skänkel, sits eller röst) kan leda till panikattacker så jag är alltid lite försiktig. Försöker jag pressa honom lite, för att få honom att jobba korrekt brukar det resultera i spänd och väldigt inkorrekt arbetande häst.
Idag kunde jag rida. Forma. Arbeta med Lifri. Säga till. Driva. Böja. Ställa. Plocka ner. Få att mjukna.
Han är svår att rida men idag, för första gången, kände jag att det är upp till mig och hur bra jag rider och inte Lifris humör och dagsform. Han låter mig påverka honom utan att bli rädd. Han är mottaglig. På riktigt samarbetsvillig. Nu arbetar vi tillsammans. Nu kan vi äntligen träna, på riktigt träna.
Jag blev så glad. Så rörd och jag kände att jag verkligen, verkligen förtjänar det här. Jag är värd den här alldeles fantastiskt underbara lilla hästen. Det var överväldigande. Jag kunde nästan inte rida längre. Men så skärpte jag till mig.

Att dagens åskådare tyckte att min häst var jättefin och gick så fint i form (och verkligen inte såg att det här var en häst som är svårare än de flesta) gjorde inte saken sämre.

Det här är livet!

Nya året

Så här i början av året är det ett bra tillfälle att fundera över planer och mål inför nya året. När jag gör det så kan jag inte låta bli att bli lite frustrerad. Det är så mycket som begränsas på grund av bristande resurser.
Så här års skulle jag behöva ridhus för att kunna rida ordentligt och jag tror inte ens att det finns ett man kan få hyra in sig på inom rimligt köravstånd. Men det är svårt att träna hästar när det är hårt i marken, halt och blir styltor.
Året om skulle jag behöva en bättre och större ridbana. Vår är för liten för att jag ska kunna rida mina hästar ordentligt där. Jag behöver kunna rida stora volter, galoppera och trava utan behöva svänga hela tiden. På vår bana kan jag inte träna trav på någon av mina hästar och det behövs.
Jag skulle behöva ha tid och pengar att rida för tränare oftare. Jag skulle behöva en tränare som kunde komma ut till oss, som jag känner kan hjälpa mig. Och då vore det bra med en större ridbana.
Jag behöver mer tid så att jag hinner med att träna mina hästar ordentligt.
Jag behöver bil med dragkrok och behörighet att köra båda mina hästar. Då kanske vi kunde åka till ridhus någon gång ibland, även om det skulle vara långt.

Så hur ska jag lösa alla dessa problem?
Jag försöker ju jobba extra så att jag får in mer pengar men det gör samtidigt att jag har mindre tid så hur mycket jag kan jobba är verkligen begränsat. Jag har börjat fundera på att skaffa medryttare men det känns väldigt svårt. Jag har så stora krav och Skuggi kan vara knepig ibland, dessutom är han inte helt hundra än. Helst vill jag att det är någon som är där och rider tillsammans med mig men hur kul är det för den stackarn? Sedan så ligger ju stallet en bit bort från civilisationen också.
 Jag måste prioritera handhästridningen så att jag kan motionera båda på en gång.
Jag måste köpa ny bil. Det måste jag ändå.
Jag behöver ta utökat b-körkort så att jag får köra båda mina hästar samtidigt.
Jag behöver fixa ut någon bra tränare till oss.
Jag behöver se till att ta mig någon annanstans och träna någon gång ibland.

Så planering för året?
Skaffa ny bil. Skaffa utökat b-körkort.
Hitta ridhus som vi kan åka till under vinterhalvåret samt hitta bra tränare som är villig att åka ut till oss.
Jag skulle vilja skaffa mig tappsko-kompetens, det är något jag verkligen behöver.
Jag vill tömköra Skuggi. Kanske gå någon kurs.
Jag skulle vilja rida några dagar på Sörmlandsleden men vågar inte planera in det med tanke på Skuggi, tänk om han inte är bra då?
Vill inte skriva att jag och Lifri ska börja tävla igen men det är klart att jag tänker på det. Men vi får se, det verkar ju aldrig bli av.
Jag skulle vilja hitta någon anatomi-kurs, hästanatomi då.
Gubb-lektionerna ska återupptas.

Rent ridmässigt så vill jag att Skuggi blir starkare och orkar bära sig i gångarterna, även tölt.
Lifri hoppas jag på fortsatta framsteg med och kanske lite trav till och med.

Lite spretigt, känns som om jag måste fundera igenom igen och lägga upp en plan.