Idag

Idag är en speciell dag, speciellt bra dag. Idag rullade lyckotårarna ner för kinderna när jag red. Idag var min lilla vildhäst helt plötsligt en vuxen ridhäst. Fyra år, gråt, slit och tandagnisslan, helt plötsligt känns det värt det.
Vi var iväg och red lektion för Lena J och egentligen gjorde han väl inget alldeles lysande fantastiskt (förutom öppna) men jag har aldrig kunnat rida honom så förut. Verkligen rida. För er som inte känner oss väl så kan det vara svårt att förstå vad jag menar. Precis häromdagen klagade jag på att det tar så lång tid tills man kan komma till ridning på Lifri. Jag måste hela tiden lugna, försöka fånga hans fokus och stryka medhårs. För mycket inverkan (hand, skänkel, sits eller röst) kan leda till panikattacker så jag är alltid lite försiktig. Försöker jag pressa honom lite, för att få honom att jobba korrekt brukar det resultera i spänd och väldigt inkorrekt arbetande häst.
Idag kunde jag rida. Forma. Arbeta med Lifri. Säga till. Driva. Böja. Ställa. Plocka ner. Få att mjukna.
Han är svår att rida men idag, för första gången, kände jag att det är upp till mig och hur bra jag rider och inte Lifris humör och dagsform. Han låter mig påverka honom utan att bli rädd. Han är mottaglig. På riktigt samarbetsvillig. Nu arbetar vi tillsammans. Nu kan vi äntligen träna, på riktigt träna.
Jag blev så glad. Så rörd och jag kände att jag verkligen, verkligen förtjänar det här. Jag är värd den här alldeles fantastiskt underbara lilla hästen. Det var överväldigande. Jag kunde nästan inte rida längre. Men så skärpte jag till mig.

Att dagens åskådare tyckte att min häst var jättefin och gick så fint i form (och verkligen inte såg att det här var en häst som är svårare än de flesta) gjorde inte saken sämre.

Det här är livet!