Oj oj

Har nu spanat lite på hippologutbildningen och kan konstatera att det inte är så lätt att komma in. Jag uppfyller alla krav, har rätt ämnesbehörighet och har jobbat tillräckligt mycket med hästar (och mer därtill). Tänkte skriva högskoleprovet i höst så att jag har lite större chans att komma till ridprovet. Inför ridprovet känner jag att jag behöver ridlektioner, finslipa allt! Chefen på Flyinge trodde i och för sig inte att det skulle vara något problem för mig men jag vill vara säker. Till islandshästinriktningen tar de in väldigt få (tre i år) och jag tror att de andra som söker säkert också är väldigt duktiga. Och jag känner att jag behöver öva lite på dressyren och på att rida på bana. Blir det så att jag kommer jobba i Schweiz så har jag väldigt goda möjligheter att få den hjälp jag behöver. Så jag hoppas på det.

Snart slut

Nu börjar säsongen ta slut här uppe i Mývatn-området. Förra veckan red jag dagligen tre turer, i snitt fem timmar i sadeln och tog tio turister per dag på mina turer. Idag har jag ännu inget bokat. Lite trist men samtidigt skönt. Jag har ju jobbat själv i två veckors tid och det tär på krafterna.

Igår var det väldigt mycket flugor och det verkar vara lika mycket idag, jag red med flugnät för första gången på säsongen igår. Vanligtvis är det betydligt mycket mer flugor här men sommaren har varit så kall att vi har varit ganska så förskonade.

Jag tror jag har glömt att berätta att min kollega Emelie bröt armen sista dagen på sin långtur. Hon skrittade och hästen snubblade, hon flög av och hästen slog runt på rygg och landade på hennes hand. Freak accident. Sådant får en att tänka till en hel del. Inte på vilken farlig sport det är vi håller på med utan på hur otroligt beroende man är av sin kropp när man arbetar så här. Det går liksom inte att vara trasig. Emelie hade tur och fick behålla tränarjobbet hon fått på södra Island trots att hon inte kan börja på avtalad tid. Det har sina nackdelar att ha kroppen som sitt främsta arbetsverktyg.

Þrusi

En fantastisk liten häst

Älskade hästar!

Måste bara säga att jag älskar våra turhästar! De är sådana små änglar, vem kunde tro att sådana hästar existerar? I måndags hade vi fullt upp här i Mývatn, Natalie var tvungen att komma och hjälpa mig eftersom jag hade en grupp på 24 pers som vi tog i tre omgångar. Eftersom varenda en var nybörjare så innebar detta att vi var tvungna att sätta nybörjare på hästar som jag vanligtvis inte litar på med oerfarna ryttare. Det var som om hästarna kände av stundens allvar och alla skötte sig exemplariskt.

Igår så mötte jag långturen när jag var ute. Det betyder att jag mötte massa lösa hästar och en drös ryttare tillsammans med sex nybörjare. Vilka hästar som helst skulle bli alldeles till sig och vända om och följa med resten av hästarna hem men det här är inte vilka hästar som helst! De har ett jobb som de sköter helt fantastiskt bra. De stod helt stilla medan långturen passerade och vi kunde glatt fortsätta ridturen. Helt otroligt!

Otäckt

Igår hittade en av gästerna på långturen en död häst. På vårt fält på andra sidan vägen. Det var på kvällen och de hade gått dit för att gå ner till havet och hon klev nästan på den på vägen tillbaka. Jag och Miriam tog bilen för att åka ner dit och titta. Den hade varit död sedan länge så vi väntade till idag med att prata med Bjarni eftersom det var sent. Han visste ju såklart vilken häst det är och den har varit borta sen nyår. De har inte vetat vad som hänt med hästen.
Det är Gigja som jag tränade första året jag var här, det känns helt frukltansvärt faktiskt. Jag har tänkt på henne eftersom jag inte sett henne, undrat vad det blivit av henne.
Livet på Island är hårt. Tycker synd om hon som hittade henne.

News!

Nu har jag nyheter! Idag har jag pratat med en svensk journalist som kommer till Saltvík på måndag. Hon ska göra ett reportage om vår långtur Nordlandets Sevärdheter som kommer att tryckas i Hästmagasinet och det kommer även att bli något mindre i Land. Genom bekantas bekant osv. (jag vet faktiskt inte vem det är som tipsat henne från början) så har hon fått mitt nummer och jag pratade alltså med henne idag. Eftersom hon fått veta att jag jobbar här på Saltvík sedan några somrar tillbaka så vill hon även göra ett reportage om mig och om hur det är att arbeta på det här viset på Island. Det är absolut inte säkert att något reportage om mig kommer att tryckas utan det beror på hur det blir och vad hennes chef tycker om det. Men visst är det spännande?

Allt är som vanligt

Nu är jag dålig på att blogga igen. Får väl skylla på att jag är i Mývatnsveit och ändå inte har Internet just nu (det betyder alltså att ni kommer läsa detta i efterhand), det är oinspirerande att blogga när jag ändå inte kan lägga upp det.

Här rullar allt på som vanligt, jag har haft mycket att göra då jag har varit själv här uppe. En del av turhästarna har blivit riktigt trista, hårda i munnen och lite svåra att kontrollera. Tycker jag i alla fall, de går ju fortfarande snällt på led och turisterna är fortfarande nöjda och glada när de kommer tillbaka. Andra hästar överraskar åt andra hållet och är helt enkelt bättre än någonsin, fina i kroppen och mjuka i munnen. Assa är en sådan häst. Jag har aldrig gillat henne eftersom hon är lite stel, lite hård i munnen och hänger lite i handen, på framdelen men töltar i alla lägen. Nu är hon helt plötsligt mjuk och fin, känslig i munnen och dansar fram. Plus att hon har börjat trava, hon töltar fortfarande om man ber om det. Det får mig att undra vad det är som har hänt.

Bilder från Diamancirkeln

Blesi och Grimur

Glada turister

Anja och Villi

Lunchpaus

Lunchpaus

Thormar vid lunch

Flocken vid en kort paus

Skuggi

Flocken

Anja och Villi

Lunchpaus

Lunchpaus

Hrafn svettades så mycket att mina ben blev blöta

Hrafn

Sångstund

Höst i luften

Nu känns det att det är höst i luften, det är kallt om kvällarna och mörkret smyger på. Det är lite färre bokningar i turridningen och vi har bara några få långturer kvar. Det är dags att bestämma sig, på riktigt.

På långturen hade jag turen att få rida med chefen för Flyinge och hon ska hjälpa mig att hitta en utbildning som passar mig. Så troligtvis blir det hippologen för mig nästa höst men vi får väl se.

Det betyder att jag bara behöver fundera på vad jag ska göra det närmsta året. Sommaren är ju lätt, jag har inget emot att spendera ännu en sommar på Saltvík. Så då är det bara vintern kvar. Jag har fått en del erbjudanden men inget konkret gällande Island än.

Jag är välkommen tillbaka till Alvargården och träna deras hästar, det känns kul att veta även om jag inte tror att det är det jag vill just nu. Jag har också möjlighet att åka till Schweiz och arbeta på en islandshästgård som sysslar mest med avel och ridskola. Här på Island har jag lite halvfärdiga löften om jobb men inget jag direkt vågar räkna med som det är nu.

Långturen

Turen var underbar! Fint väder, fantastisk natur, toppenhästar och trevligt folk. Jag hade Skarpur, Skuggi och en häst vi kallar Hrafn som mina egna hästar. Bara fin ridning helt enkelt. Skuggi går fram över vilken terräng som helst (dock är vägar och vita streck otäcka), Hrafn går numera att tölta bitvis på lösa tyglar och Skarpur töltar man med händerna över huvudet och tyglarn liggandes på manken.

Imorgon åker jag till Mývatn så då är jag internetlös igen, tråkigt för jag har så mycket mer att berätta.

Diamantcirkeln

Idag var första dagen på "min" långtur, Diamantcirkeln. Jag har fått fina hästar med mig att rida, jag har Skarpur (bara för mig!), Skuggi och en som vi har döpt till Hrafn. Jag är säker på att det kommer bli en rolig tur.