Snart slut

Nu börjar säsongen ta slut här uppe i Mývatn-området. Förra veckan red jag dagligen tre turer, i snitt fem timmar i sadeln och tog tio turister per dag på mina turer. Idag har jag ännu inget bokat. Lite trist men samtidigt skönt. Jag har ju jobbat själv i två veckors tid och det tär på krafterna.

Igår var det väldigt mycket flugor och det verkar vara lika mycket idag, jag red med flugnät för första gången på säsongen igår. Vanligtvis är det betydligt mycket mer flugor här men sommaren har varit så kall att vi har varit ganska så förskonade.

Jag tror jag har glömt att berätta att min kollega Emelie bröt armen sista dagen på sin långtur. Hon skrittade och hästen snubblade, hon flög av och hästen slog runt på rygg och landade på hennes hand. Freak accident. Sådant får en att tänka till en hel del. Inte på vilken farlig sport det är vi håller på med utan på hur otroligt beroende man är av sin kropp när man arbetar så här. Det går liksom inte att vara trasig. Emelie hade tur och fick behålla tränarjobbet hon fått på södra Island trots att hon inte kan börja på avtalad tid. Det har sina nackdelar att ha kroppen som sitt främsta arbetsverktyg.