Imorgon åker jag tillbaka till Schweiz och jag ser inte fram emot det. Jag trivs verkligen inte i det landet. Missförstå mig inte, mitt jobb där är underbart och jag känner mig välkommen och omtyckt men det räcker liksom inte. Jag försöker muntra upp mig lite med att tänka på att jag kommer få rida Ára igen, jag längtar! Jag har faktiskt inte saknat henne men nu när jag tänker på henne så känner jag ett sug efter att vara ute och rida på henne. Lifri kommer klara sig bra här hemma och han får en mycket välförtjänt vila.
Idag hade jag med mig pappa upp till stallet. Jag ville visa hur cool och stabil Lifri hade blivit men Lifri ville annorlunda. Jag kan ju säga att han inte gillade sin nya, fina borste. Den var riktigt, riktigt otäckt och han blev rätt så hysterisk. Sen krävdes det lite övertalning för att ens få borsta honom med vanliga borsten. Det är lustigt egentligen vilka små förändringar som krävs för att situationen helt ska ändras. Om allt görs som vanligt, som vi alltid gör, då är han trygg och lugn men minsta lilla som faller utanför gör honom upprörd. Men det har ju blivit bättre.
Ridningen gick i alla fall bra och han stod still när jag satt upp. Han var lite flaxig och hade svårt för att gå på spåret men vi kunde i alla fall visa upp oss lite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar