Trött häst?

Lonely planet

Fick höra av en turist idag att hon hittade Saltvik på Lonely planet och att vi hade riktigt bra recensioner. Yay!

Update

Det blir lite dåligt med bloggandet nu för vi har inte tillgång till internet i vårt hus. Nu sitter vi vid lagunen och lånar internet. Jag är nu i Mývatnsveit och jobbar, vi har inte så mycket att göra och vi är tre tjejer här. Jag rider Skuggi varje dag och tölten kommer mer och mer. Jag försöker lära honom att rygga och nu kan han lyfta hovarna också. Så det var lite snabb-uppdatering.

Bra dagar

Igår var en bra dag, jag och Skuggi red till Laxamyri och mötte Sigga och hennes häst och red tillbaka till Saltvik tillsammans. Skuggi reagerade lite när han såg bilarna men överlag var han lugn och fin. Han var lite vildare med sällskap och på slutet var han trött och kunde inte koncentrera sig men överlag var han mjuk och fin. Han är som en gummiboll den hästen och full av energi.
Sedan var det lite turridning förstås och det var också roligt. På kvällen red jag och min kollega Franciska upp på kullarna här bakom. Vi red ända upp till snön och det var fantastiskt vackert. Ner var inte lika roligt då båda våra hästar hetsade hela vägen och ingen av dem kunde skritta normal. Men överlag var det en toppentur.

Snö!

Idag åkte Skuggi till Mývatn och jag ska väl åka nu på kvällen någon gång. Först hoppas jag hinna rida med Sigga och prova hennes hästar lite.

On top of the world

Trevlig ridtur med Skuggi idag men han har ingen kondis alls. På plussidan är att vi har samma idé om ridning och vad vi tycker om. Mycket lätt tygelkontakt och små hjälper. Jag tror att vi båda hade roligt idag.

Första ritten

Nu äntligen har jag ridit min Skuggi, första gången sedan förra sommaren och det var precis så underbart som jag föreställt mig. Han var pigg och framåt och bjöd självmant på lite tölt. Jag red inte länge men vi hann trava och galoppera också. Jag ser fram emot att rida honom igen imorgon.

Mitt andra hem

Korna på Laxamyri

Sigga med sina hästar

Skuggi!

Väntar

Nu sitter jag på bussterminalen i Reykjavik och väntar på att det ska bli dags att flyga norrut.
Igår tog Lifri och jag en avskedstur i skog och på grusvägar, riktigt trevligt och fin häst. Känns lite konstigt att vara här och inte hemma men det känns nog bättre när jag är på rätt sida ön...

Inte långt kvar...

...och jag längtar efter min svarta pärla! Tråkigt att lämna Lifri nu när han börjar bli så rolig att rida igen bara. Idag skoddes han och det var cirkus. Han som varit så lättskodd. Han är väldigt misstänksam mot nya hovslagaren och benen låser sig och hovarna går inte att lyfta. Men hovslagaren är inte dum och tänkte lura honom genom att lyfta andra framhoven istället men det gick inte. Istället blev Lifri skräckslagen och kastade sig bakåt, slet av ena uppbindningen och trampade hovslagaren rejält på foten. Efter det var han rädd och spänd nästan hela tiden men skorna kom på i alla fall.

Ohalt

Jag bokade tid på klinik för Lifri så naturligtvis har han slutat vara halt. Det är i och för sig bra. Nu har han gått stadigt sista veckan, rent och fint trots lite hårdare jobb. Vi har ridit ut med våra nya stallkamrater och börjat upptäcka hur fantastiskt fina ridvägar det finns här omkring. Det finns långa grusvägar utan biltrafik där vi kan tölta fram ostört.
Vi har även tränat på ridbanan och kan helt plötsligt göra bakdelsvändningar. Trava går bra i höger varv och galoppera i vänster. Ridbanan är lite liten för oss, tyvärr.
På minus-sidan är att han kastar sig iväg så fort jag suttit upp numera.

Inte fräsch

Nu tycker jag inte att Lifri verkar fräsch alls. Han har varit ohalt och ridbar i flera dagar, de skador han ådragit sig senaste veckan har varit av lindrigare karaktär. Men idag när jag ville longera med dubbla linor så går han som en kratta redan när jag värmer upp med en lina. Han skuttar fram i traven och byter sedan till tölt. Det ser ut som vänster fram men jag utesluter inte att det egentligen är höger bak eftersom han var halt där nyligen. Jag har naturligtvis känt igenom honom men kan inte hitta något. Nu börjar det bli så långdraget och det känns så diffust så jag tror att det börjar bli dags att åka till klinik igen. Det är ju trots allt något år sedan vi var där...