Denna lera

Det är nu när jag ser hästmänniskor klaga på allt detta regn och den resulterande leran som jag på riktigt förstår hur bra jag har det. Visst är det superlerigt i skogen och stigarna är täckta av små sjöar men vi har gott om grusvägar att rida på. Klart att det är lerigt i hagen men det finns fortfarande torra partier och lite gräs. Jag har ju två hästar på ganska stor yta och kuperat. Lite lyx. Sedan så är ridhus guld värt. Jag har alltid torrt och fast underlag att rida på. Det gör att jag tränar som vanligt, uteritterna blir kanske lite tråkigare men det är allt. Och hästarna är smutsigare förstås.