Lifri håller ju på och rehabar nu. Inte för att han är dödligt skadad (han är ju faktiskt "bra" nu) utan för att det där svaga höger bak har förföljt oss under alla våra år tillsammans. Visst har det blivit bättre men det blir ju aldrig helt bra. Eller håller sig bra. Och nu har jag fått nog. Så nu bygger vi upp styrka och koordination ordentligt, en gång för alla. Inget slarv. Och alla ni som någon gång rehabtränat själva vet ju. Det är skittråkigt.
Jag har i alla fall gjort en plan för flera månader framåt där det är specificerat vad vi ska göra i grova drag och hur många gånger per vecka. Grunden är att Lifri ska arbeta 6 dagar i veckan och max 2 av dessa dagar i ridhus. Underlaget där inne är lite för mjukt för honom i nuläget. Det blir mycket avsuttet arbete och ridningen slussas långsamt in. Tanken är att bygga upp honom på ett sådant sätt att han inte ska behöva "tappa" bakbenet när jag rider. Han ska vara tillräckligt stark för det jag kräver av honom.
Jag tänker att avsuttet kan vi köra "tyngre" träning än om jag satt på och på så vis egentligen komma framåt snabbare än om jag red mycket. Den tyngre träningen består just nu av promenader i terräng där han får lyfta på fötterna och hålla koll på var han har dem (både styrka och koordination alltså) och backträning. Skittråkigt tycker han att det är. Till det kör vi longering, mestadels i trav, och så har jag just börjat skritta uppsuttet, utomhus och på hyfsat plan mark. Än så länge håller det. Han kan bli ojämn i påskjutet om jag ber om mer kraft i traven vid longering men bara ibland. Tappat höger bak har han inte gjort på länge. Tricket nu är att inte bli för ivrig och gå för fort fram. Bättre att ta det lite väl lugnt och komma i mål än att stressa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar