Magisk kväll

Igår hade jag en fullkomligt magisk kväll tillsammans med min häst. Jag kvällsfodrar ju på fredagar så jag var i stallet sent och red efter 20. Vid den tiden har vi nästan alltid ridhuset för oss själva, så också igår och det var knäpptyst där inne. Lifri skrittade på fint, rörde sig genom hela kroppen med stora kliv. Energiskt och avslappnat. Vi red lite volter och serpentiner i skritt och sedan provade jag att trava. Först sköt han ju iväg som en kanon men jag har tänkt väldigt mycket på hur jag ska göra i sådana situationer. Först och främst så har jag tänkt att jag faktiskt måste bli bättre på att säga till honom vilket tempo som gäller och om inte det fungerar så måste jag våga rida på tills han lugnar sig och det fungerar. Så jag bromsade helt enkelt och då bytte han gångart men jag red på tills det blev trav igen. Vi gjorde likadant i båda varven och han travade jättefint. Eftersom han var så lugn och harmonisk så provade jag att galoppera också. Det gick hur bra som helst. Han gick lugnt och fint i en stadig, rund galopp. Vi red varv på varv på varv. Hur roligt som helst hade vi och Lifri frustade nöjt efteråt. Det är första gången på länge som vi kunnat galoppera på det viset så det känns som om att vi äntligen är på gång nu.

Försummad

Nu är det inte bara bloggen som är försummad utan senaste veckan har även Lifri varit lite försummad. Min katt har nämligen opererat bort tumörer så jag har inte haft tid och ork för lilla vild. I lördags förbarmade mamma sig över honom och han blev borstad och promenerad med och igår släppte jag honom så att han fick springa av sig och arbetade lite vid handen. Så idag red vi en sväng i skogen och det gick fint. Ska försöka rida igång honom ordentligt nu och komma ihåg att alltid vara koncentrerad så att  vi förhoppningsvis undviker incidenter.

Lilla prinsen

Nu bloggar jag dåligt för att jag inte har något roligt att skriva faktiskt. Lifri håller på och krånglar som vanligt. Han har blivit något bättre i ridningen men helt hopplös för de andra i stallet att hantera. Han går undan och vägrar låta sig fångas om kvällarna, förutom av mig och Åsa. Det skulle vara roligt att säga att han åtminstone är skitkul att rida men det är han faktiskt inte. Vi fortsätter och kämpar på med samma saker som vanligt (Lifris psykiska problem mestadels) och det går väldigt långsamt framåt. Jag övar på mitt tålamod och förmåga att låta bli att engagera mig så förbannat mycket känslomässigt. Tänker att allt får ta tid och att det inte spelar någon roll att vi inte kan göra alla de saker som andra kan. Men det vore lite lättare att verkligen känna så om jag hade en annan ridhäst att sysselsätta mig med när prinsen är knäpp.
Försöker att tänka på bra saker. På hur mycket det gått framåt jämfört med för två år sedan. På hur fantastiskt skönt det är med ridhus. Hur bra det är med individuell foderstat och hur skönt det är att hästen inte går med lera och gammal skit upp till knäna. Hur fin han är när han sätter den sidan till och på hur mycket jag utvecklas och lär mig. Men just nu vill jag nog bara rida lite. Galoppera och rida volter. Rida ut utan att tänka efter. Sådana saker.

Senaste veckan

Lifri har känts bättre nu efter massagen, mer avslappnad i ridningen plus att jag tycker att han rört sig bättre. Så jag har ridit på lite mer, inte bara skritt alltså, och det fungerar utmärkt. Igår var han dock lite seg och tung så idag blev det promenad. Men det känns roligt igen, som om vi är på rätt spår. Men inte är han lätt min lilla häst. Jag har börjat märka att han verkligen inte tycker om när jag försöker bestämma alltför mycket, då blir han väldigt spänd.

Jag har ridit Birkir lite på sistone och det har varit jätteroligt. Birkir är välriden och i god kondition och riktigt, riktigt rolig att rida. Jag kan galoppera i god fart på honom och sedan tvärnita. Han töltar fint med goda lyft och det är roligt att verkligen få rida ordentligt. Det saknar jag med min knäpphäst.

Jag drömde om Skuggi inatt faktiskt. Det vore skönt att ha honom hemma hos mig.

Lifri i ridhuset

Som ni ser så släppte jag lös min vilde i ridhuset idag så att han fick springa av sig. Det verkade uppskattat. När han går så här fattar jag inte hur jag ibland kan tro att det är något fel på honom.
Ett tips är att ha ljudet på när ni tittar på filmklippen.