Knäckt

Om jag tidigare kände mig sliten så känner jag mig mera knäckt nu. Detta trots att återbesöket med Skuggi egentligen gick bra. Han visade inga reaktioner vid böjprov men gick ojämnt vid longering. Han är alltså inte halt längre men svag, typ överallt.

Veterinären menar att han nu måste byggas upp ordentligt från grunden för att huvudtaget kunna fungera som ridhäst någon längre tid. Hon skrev en remiss till rehab och vattenträning. Hon menade att risken om jag försöker träna upp honom själv är att vi hamnar I ett moment 22, att han blir bättre ett tag, sedan sämre och att det kommer bli svårt att bryta cirkeln.

Så efter en kort stunds funderande så lämnade vi honom på EquiRehab och åkte hem med ett tomt släp. Det känns helt fruktansvärt och jag grät en hel del när jag lämnade honom där i en box. Jag tror att det blir bra och att de kommer ta väl hand om honom men jag var fullständigt oförberedd på att lämna honom. Jag har aldrig lämnat bort någon av mina hästar på det här sättet och det känns även idag väldigt, väldigt jobbigt. Lite löjligt egentligen för han är inte halt och det är bara för två veckor. Men jag gillar att ta hand om mina hästar själv och är van att träffa dem I princip varje dag.

Lifri hade jag aldrig kunnat lämna så där, jag är inte säker på att han hade klarat av det men Skuggi tror jag klarar det fint. Samtidigt vill jag ju möta svårigheter tillsammans med mina hästar och inte låta dem möta dem med en främling. Så just nu känns det tungt.