Skuggi hemma

Nu är Skuggi äntligen hemma igen. Träningen verkar ha gått bra men jag är trots det allt annat än nöjd. För mig var det en väldigt stor grej att lämna bort min häst. Jag har aldrig lämnat bort någon av mina hästar förut och kommer nog tänka efter ordentligt innan jag bestämmer mig för att göra det igen. När jag lämnade honom på EquiRehab blev jag lovad att de skulle hålla mig uppdaterad via sms och att de skulle filma honom när han gick på vattenbandet så att jag kunde få känna mig lite delaktig. Ingen hörde av sig till mig under hela Skuggis vistelse. Den enda gången jag fick någon uppdatering var när jag själv kontaktade Monika, equiterapeuten, någon annan hade jag inte fått något nummer till.
Sedan var jag ju där och hälsade på, på deras butiksinvigning. Jag försökte då få svar på hur mycket han tränade och hur det gick men fick väldigt undvikande svar. Det var ju förstås fel tillfälle att diskutera.
När det sedan började närma sig slutet på träningsperioden försökte jag få tag på Jörgen flertalet gånger för att försöka diskutera Skuggis framtid. När jag lämnade honom hade Jörgen pratat om att jag skulle komma och rida lektion några gånger innan jag tog hem honom och att han tyckte vi skulle komma tillbaka regelbundet och vattenträna.
När jag till sist fick tag på Jörgen och han hade tid att prata så blev det ett väldigt kort samtal som gick ut på att imorgon har det gått två veckor, du kan hämta din häst. Jag blev ganska överraskad och frågade väl något om lektionerna vi pratat om och fick svaret att han hade tid mellan 11 och 15. Redan när jag lämnade honom hade jag gjort klart att jag inte kunde dagtid men det hade tydligen glömts bort. Eftersom jag dessutom behöver låna både bil och släp för att kunna köra häst så undrade jag om jag inte kunde komma imorgon istället men då skulle Jörgen åka bort.
Så vi bestämde att jag kunde komma vid 20 dagen efter för att rida lektion och hämta min häst. Jag lyckades låna bil och släp med kort varsel och vi skyndade oss till Kvicksund för att hinna i tid. Väl där träffade vi Monika som undrade om inte Jörgen hade hört av sig till oss, vilket han inte gjort, för att han hade precis åkt från Nykvarn.
Vi borstade Skuggi, gjorde i ordning släpet, skrittade fram och väntade. 50 minuter sent dyker sedan Jörgen upp, utan att ha hört av sig eller be om ursäkt. Ridlektionen som följde kändes inte direkt värd väntan. Jörgen var grymt opedagogisk, förklarade inget och verkade ha dålig kunskap om islandshästar och deras gångarter. Det var oklart om han fattade att Skuggi inte travade när vi vaggade runt i grisepass. Han var dessutom dryg och otrevlig och gjorde det väldigt tydligt att vi var veckans minst viktiga kunder.
Jag sa ju förstås att jag var missnöjd men han lyssnade inte riktigt på det örat. Riktigt tråkigt när något som skulle kunnat vara så bra blir så dåligt. Jag är arg, ledsen och besviken. Bara att hoppas att resten av rehab-tiden blir bra.

Jag och Skuggi innan lektionen

Hälsade på Skuggi

Vi hälsade på Skuggi i helgen, passade på när EquiRehab öppnade sin nya butik. Så vi gullade med vår häst, tittade på grejer och minglade. Många fina grejer men dyrt förstås. Blev mest sugen på att köpa en vetekudde till häst men det känns ju inte riktigt nödvändigt.
Skuggi verkade må bra. Han ser lite fastare ut , lite mer i form helt enkelt. Längtar tills han är hemma igen.

Skuggi

Butiken

Ett sådant ridhus skulle man ha...

Hästledig

Idag är jag hästledig och har passat på att träna och plugga. Välbehövligt båda två. I gymmet kör jag mycket bålstabilitet och balans nu något jag tror kommer gagna min ridning. Det är ju inte bara hästen som ska tränas.

Igår red jag Lifri på ridbanan och han gick som en dröm. Ingen trav denna gång heller men mjuk och fin. Lyhörd, mottaglig och med höjd manke. Jag får fortfarande jobba med att se till att han inte faller inåt men nu är det så himla lätt att justera. Jag bara justerar min vikt lite och vips så går han rakt. Bogarna behöver fortfarande hållas på plats men just nu räcker det med att bara påminna lite grann. Jag tror faktiskt att han börjar gå bättre än någonsin och börjar bli en riktigt fin liten ridhäst. Så helt enkelt sjukt roligt att rida.

Lektionen

Kom på att jag har ju glömt att berätta hur det gick för mig och Lifri när vi red för Katrin. Kan ju säga att jag inte var så taggad på att rida lektion just den dagen men det var ju bokat sedan länge. Vi red en halvtimme själva och jag är grymt imponerad över Katrin som på denna halvtimme lyckades se vilka vi är och hann komma med en del bra tips.
Jag provade en ny uppvärmning och longerade honom i trav strax under 10 minuter innan jag satt upp, tyckte att det fungerade bra. Jag bad Katrin om lite hjälp att få honom att trava då det har blivit väldigt svårt för oss. Han väljer så mycket hellre tölten och travar egentligen bara när jag rider ut. Jag fick lösgöra honom i skritt och tölt och med tygeln hjälpa honom att lossna i nacke och manke. Hon var nog med att jag utnyttjade hörnen till att få honom mjuk och samlad. När han var mjuk så provade jag att erbjuda trav och samtidigt trycka lite på manken. Det där trycket var inte poppis utan ledde till att Lifri satte av som en raket så det måste vi öva lite på. Annars var det flera gånger som det kändes som om det var nära att han skulle trava och då erbjöd jag honom möjligheten. Eftersom han inte tog den så samlade jag upp honom och fortsatte i tölt. Vi fick ingen trav men han blev väldigt mjuk och trevlig att rida. Jag känner att det här kan vara rätt väg att gå, det var väldigt nära flera gånger men behövs nog mer än en halvtimme för att få till.
Jag tycker att lektionen gav väldigt mycket, Katrin var lugn och pedagogisk och verkade förstå oss båda. Det vi fick göra påminde om sådant vi gjort för andra instruktörer fast med lite annan beskrivning bara. Jag måste bara komma ihåg att det är så jag ska rida.