Skuggi hemma

Nu är Skuggi äntligen hemma igen. Träningen verkar ha gått bra men jag är trots det allt annat än nöjd. För mig var det en väldigt stor grej att lämna bort min häst. Jag har aldrig lämnat bort någon av mina hästar förut och kommer nog tänka efter ordentligt innan jag bestämmer mig för att göra det igen. När jag lämnade honom på EquiRehab blev jag lovad att de skulle hålla mig uppdaterad via sms och att de skulle filma honom när han gick på vattenbandet så att jag kunde få känna mig lite delaktig. Ingen hörde av sig till mig under hela Skuggis vistelse. Den enda gången jag fick någon uppdatering var när jag själv kontaktade Monika, equiterapeuten, någon annan hade jag inte fått något nummer till.
Sedan var jag ju där och hälsade på, på deras butiksinvigning. Jag försökte då få svar på hur mycket han tränade och hur det gick men fick väldigt undvikande svar. Det var ju förstås fel tillfälle att diskutera.
När det sedan började närma sig slutet på träningsperioden försökte jag få tag på Jörgen flertalet gånger för att försöka diskutera Skuggis framtid. När jag lämnade honom hade Jörgen pratat om att jag skulle komma och rida lektion några gånger innan jag tog hem honom och att han tyckte vi skulle komma tillbaka regelbundet och vattenträna.
När jag till sist fick tag på Jörgen och han hade tid att prata så blev det ett väldigt kort samtal som gick ut på att imorgon har det gått två veckor, du kan hämta din häst. Jag blev ganska överraskad och frågade väl något om lektionerna vi pratat om och fick svaret att han hade tid mellan 11 och 15. Redan när jag lämnade honom hade jag gjort klart att jag inte kunde dagtid men det hade tydligen glömts bort. Eftersom jag dessutom behöver låna både bil och släp för att kunna köra häst så undrade jag om jag inte kunde komma imorgon istället men då skulle Jörgen åka bort.
Så vi bestämde att jag kunde komma vid 20 dagen efter för att rida lektion och hämta min häst. Jag lyckades låna bil och släp med kort varsel och vi skyndade oss till Kvicksund för att hinna i tid. Väl där träffade vi Monika som undrade om inte Jörgen hade hört av sig till oss, vilket han inte gjort, för att han hade precis åkt från Nykvarn.
Vi borstade Skuggi, gjorde i ordning släpet, skrittade fram och väntade. 50 minuter sent dyker sedan Jörgen upp, utan att ha hört av sig eller be om ursäkt. Ridlektionen som följde kändes inte direkt värd väntan. Jörgen var grymt opedagogisk, förklarade inget och verkade ha dålig kunskap om islandshästar och deras gångarter. Det var oklart om han fattade att Skuggi inte travade när vi vaggade runt i grisepass. Han var dessutom dryg och otrevlig och gjorde det väldigt tydligt att vi var veckans minst viktiga kunder.
Jag sa ju förstås att jag var missnöjd men han lyssnade inte riktigt på det örat. Riktigt tråkigt när något som skulle kunnat vara så bra blir så dåligt. Jag är arg, ledsen och besviken. Bara att hoppas att resten av rehab-tiden blir bra.

Jag och Skuggi innan lektionen