Sidor

måndag, december 28, 2015

Vi kämpar på

Jag hade tänkt blogga flitigt under Skuggis rehabtid men som vanligt räcker inte tiden till riktigt. Jag har fått prioritera att rida och plugga istället. Tråkigt då det känns som om jag haft något intressant att skriva om.
Det går framåt i alla fall och vi har inte direkt drabbats av några bakslag än så länge. Vi håller oss fortfarande bara i trav och skritt, mestadels på rakt spår men vi vågar oss på lite volter nu också. Tanken har varit att börja rida i skogen igen förra veckan men så har det inte blivit pga dåligt väder och pågående jakt. När skogen kryllar av jägare är det bäst att hålla sig undan. Traven blir bättre och bättre och vi travar längre och längre sträckor. Nu klarar han att hålla ihop kroppen i övergångarna också och faller inte i grisepass. Ryggmuskulaturen känns bättre men tyvärr har han gått upp i vikt också.
Skuggis beteende och humör har lämnat en del övrigt att önska. Han har varit tjurig, respektlös och allmänt besvärlig att hantera. Han har sparkat med alla fötter, inte kunnat stå still och betett sig allmänt illa. Till en början har jag aktat mig, man vill ju inte bli sparkad, men när han till slut faktiskt sparkade mig så fick jag nog, skärpte till mig och sa ifrån på riktigt. Så där får man bara inte bete sig.
Så efter en vecka där jag rytit åt honom så  fort det har funnits minsta antydan till felaktigt beteende samt berömt honom upp över öronen när han skött sig så har han lugnat sig. Han står och sover när jag borstar och lyfter snällt på hovarna. Det krävdes tydligen bara att jag var lite mer bestämd och mycket tydligare. Jag har nog daltat lite med honom och inte riktigt förstått vad som krävs av mig och hur jag ska sätta ramar åt honom. Lifri är ju så snäll och håller sig innanför ramarna utan problem medan Skuggi verkligen måste få klart för sig vad som gäller.

Lifri har strejkat i december, tror inte att han känt sig riktigt fräsch. Strax innan jul verkade han vilja jobba igen men har tyvärr fått lite halvvila ändå på grund av tidsbrist. Nu börjar vi komma igång igen i alla fall, det känns skönt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar