Jag har känt i någon månad att nu sjutton vänder det med Lifri. Nu är det slut på skador och småkrämpor och helt hysterisk häst. Något har hänt och det känns som om vi tagit ett väldigt stort kliv framåt. Han är stabilare och starkare, mjukare och mer liksidig. Känslan håller i sig. Idag red jag ett pass på ridbanan. Lifri gick att böja åt båda hållen redan från början (kors i taket!) och lyssnade fint. Idag töltade vi på volt och åttor utan att jag tappade honom och han rusade iväg. Lugnt och fint. Jag kunde jobba på formen och driva lite och be om mer lyft. Det är helt nytt och känns underbart! Bara det här att rida på en åtta har varit svårt då Lifri blivit stressad vid voltbytet och spänt sig och rusat. Nu lyssnar han ordentligt och blir inte längre överraskad när vi byter spår eller övning. Det här är kanske självklarheter för de flesta men vi har kämpat för att komma hit. Det känns sååå värt det. Han har också blivit lugnare i hanteringen, lättare att hämta i hagen och mindre stressad när det är folk omkring honom. Nu börjar han bli den häst jag alltid har trott att han är. Älskade häst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar