Sidor

tisdag, september 03, 2013

Öh nej.

Jag och Lifri behöver inte jobba på att få upp energinivån. Det finns energi minst sagt. Igår red vi på ridbanan, värmde upp lite ute och då var han ju lite stissig. Det gick fint att få honom att böja sig på ridbanan och jag var allmänt nöjd med honom. Han blev lite rädd när lite sand sprätte upp på några plastgrejer utanför staketet men lugnade sig snabbt.
Av någon anledning så tyckte jag att det var dags att galoppera lite. Det ångrar jag ju i efterhand. Lifri brände på som sjutton i vänstervarv och tyckte att livet var toppen. Lite väl fort gick det nog men ridbanan är stor så det går att svänga ändå. Trots att det var lite si och så med kontrollen så ville jag galoppera i andra varvet med. Det gick ju också fort som attan förstås. Nu är det så att vår ridbana inte är en vanlig fyrkantig ridbana utan på tre ställen öppnar den upp sig, på två ställen mot några otäcka terräng-hinder. Ett är en slags trappa som det nog går att hoppa upp på med en stor häst och ett är en torrgrav med ett litet hinder över. I vänstervarv är det liksom lätt att glida in mot dessa hinder om man inte svänger ordentligt. Så där satt jag och försökte svänga för att inte krascha in i trappan och göra mig illa, runt ett varv och försöka undvika torrgraven och att hästen bryter benen, runt ett till varv, hur fan ska det gå? Inne på mitt tredje varv började jag undra hur länge jag skulle sitta kvar. Min lilla häst var helt ostyrbar och verkade ha dålig koll på vart han sprang. Jag var ju tvungen att svänga och ta kraftigt i innertygel för att inte hamna i hindrena och emellanåt försökte jag aktivt sakta ner men Lifri reagerar dåligt på inverkan när han är spänd. Dvs att han bara sprang fortare. Så på tredje varvet, efter jag undvikit att krascha i hindrena och hade rakan framför mig, så sansade jag mig, verkligen ställde mig upp och avlastade ryggen och gav honom lösa tyglar. Sedan kunde jag sakta ner igen och skritta på långa tyglar. Något skakig kände jag mig. Jag tror inte att jag galopperar igen förrän jag kan vara på ett helt inhägnat område utan massa otäckheter att krascha in i.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar