Tänkvärt

Bildbevis!

Utan sadel

Idag red jag barbacka på min lilla häst för första gången. Troligtvis första gången som någon sitter på honom utan sadel. Jag tog av sadeln efter ridpasset i ridhuset och provade eftersom han var så lugn och jag tänkt på det ett tag, att jag borde passa på nu när han är lite seg. Malin (som rider Birkir då och då) var med och höll honom när jag satt upp men det behövdes egentligen inte. Vi skrittade bara ett varv runt fyrkantsspåret och han bar mig så försiktigt. Jag hade ju trott att han skulle tycka att det var obehagligt men inte då. Jag är så glad och stolt över honom. Det var en dröm som gick i uppfyllelse.

Intressant om ridunderlag

Lilla vild

Idag tränade vi i ridhuset, mycket volter och lite flytta för skänkeln. Jag tycker att det är på tiden att han lär sig det ordentligt. Det går ju fint i det bra varvet, i dåliga varvet är det lite si och så. Vi övade även övergångar mellan tölt och skritt. Det blir lätt så att han bara faller ner i skritt eftersom jag bara släpper ner honom, lite glad över att kunna sakta ner liksom. Men idag var det andra bullar och det var jobbigt. Men jag tror att det är de här grejerna vi behöver jobba på just nu. Att hästen håller ihop och att han är mjuk och möjlig att böja.
Tänkte även trava lite men då ville han så gärna galoppera lite så jag lät honom rulla över i galopp. Det skulle jag aldrig ha gjort. Han satte snabbt iväg i vansinnesfart och det var inte lätt att sakta ner igen. Det var inte så att han var panikslagen, som det var i höstas, utan snarare kändes det som han satte av så som han gör när jag släpper lös honom i ridhuset, för att det är roligt. Men jag vet hur han vänder och skuttar då så det kändes inte alls så roligt. Men jag lyckades lugna mig och sakta ner. Han är snäll och tillgiven min häst men det är som om han aldrig slutat vara vildhäst.

Hovslagarens bästa vän?

Lifri slog på stort och studsade bort en sko i måndags också. Han var ju lite halt efter förra gången och sedan passade han på att vara halt på andra fram också, när han ändå var igång men i måndags var han bra igen. Jag longerade i ridhuset men han blev så vild så jag släppte lös honom. Det skulle jag aldrig gjort. Han körde världens rodeo med bakutsparkar och galoppombyten. Minst tio varv på volt i galopp och tvärnit precis innan spegelväggen. Efter detta hade höger fram flugit av.
Som tur är så är min hovslagare en klippa och han var förbi oss på vägen hem igår så nu är vi på gång igen. Men nu så ska jag vara lite försiktigare.

Tappsko igen

I förrgår tappade Lifri den skon som vi var lite osäkra på. Som tur var hade han inte trasat sönder hoven men han har däremot blivit halt och har fått stå i sjukhage och ha ont. Idag kom Hasse och slog på skon igen, hoppas att den ska sitta kvar nu. Lifri får stå kvar i sjukhagen till imorgon så hoppas jag att han inte är halt då och kan få gå med i vanliga hagen med Birkir igen. Den är så hård och knagglig nu med all frusen lera och det är inte så roligt när man har ont i foten. Hasse trodde att det kanske tar några dagar men sedan borde han vara bra igen. Det krävs en del kraft för att slita av skon och han har nog fått ont av att gå på det besvärliga underlaget också, han kan ju ha hunnit gå utan sko i nästan en dag innan jag kom.
Så nu hoppas jag att han snart är bra.

Första uteritten

Idag red jag och pojkvännen ut tillsammans i skogen. Det var första gången som pojkvännen red ut faktiskt och det gick galant. Det har varit ett litet uppehåll på ridandet för hans del över jul och nyår men nu är vi igång igen. Det blev en liten uteritt eftersom jag ville motionera Lifri lite också. Lifri har varit riktigt tam de senaste två dagarna. Birkir uppförde sig helt okej ute i skogen men utnyttjade pojkvännens bristande erfarenhet till att stanna och äta lite. Men vi var alla glada och nöjda med turen ändå.

Annars så har Lifri och Birkir fått byta till en lite mer kuperad hage så att några av storhästarna kan gå i deras platta hage. Tyvärr är nya hagen lite trång vid grinden och de som fodrar brukar vara lata och inte gå så långt så risken finns att Birkir kan sno all mat. Men vi får väl se hur det går.

Skoning

Idag blev våra hästar skodda. Lifri har en spricka i vänster framhov (vågrät) så det blev lite mindre söm än vanligt. Vi får hoppas att skon sitter bara.
Efter det så släppte jag Lifri i ridhuset en stund innan jag longerade. Som vanligt for han runt som en tok och det fortsatte han med även när jag "kopplat" honom. Han galopperade säkert i en kvart innan han kunde skritta och trava som en normal häst. Jag vet inte var han får sin energi ifrån, jag trodde att han skulle vara trött från igår. Men efter den kvarten så gick det ju fint i alla fall.

Nya ridvägar

Idag provade vi nya ridvägar. Eftersom Lifri är som han är och Stensunda ligger mitt i smeten så har vi varit ganska begränsade. Dessutom hittar vi dåligt. Men idag hade vi sällskap av Malin, hon får låna Birkir ibland, och hon hittar bra i området. Så vi gav oss iväg förbi flotta villor, längs mindre bilvägar, mötte bilar och över övergångsställen. Lifri var helt fantastiskt duktig. Han blev rädd för ett plötsligt ljud, blev riktigt rädd för en bil långt bort men hejdade sig själv. Han mötte en bil utan att blinka men började steppa vid den andra. Han hoppade högt för en markbrunn men reagerade inte alls på en backande buss. Övergångsstället var riktigt otäckt på vägen bort men på vägen hem nosade han på det, fnorkade, och gick över. Han var helt över förväntan jätteduktig och jag är mycket stolt över honom. Vi var dessutom ute i över en timme och det är han inte van vid, än.

Tålamod

Fantastisk

Ja jag upprepar mig men Lifri är helt fantastisk att rida just nu. Idag var vi i ridhuset och jobbade mycket på böjt spår. Vi fokuserade på lugn och avslappning och red igenom fyra gångarter. Traven tog en stund innan vi fick till men sedan var den jättefin (om än lite väl snabb). Galoppen gjorde mig positivt överraskad. Så länge jag fokuserar på att få till en lugn och fin fattning så blir det en rund och fin galopp i behagligt tempo. Han håller till och med balansen i kurvorna och spåret blir inte mindre och mindre. Det märks att han blivit starkare.
Tölten provade vi bara på slutet men vi körde lite på volt också. Då hade jag möjlighet att titta i spegeln och det såg så fint ut att jag blev tårögd. Om det såg ut så idag så kan jag bara föreställa mig hur det såg ut igår, med lite mer tryck i. Han är fin min häst!

Höet verkar gå ner och lusernen är tydligen mycket god. Jag lät honom beta (ja det är knäppt att det går att beta så här års!) 20 minuter idag. Inte för att han blir fet av det men han får lite i magen i alla fall.

Fantastisk

Trots att min häst äter som en kratta är han helt fantastisk att rida just nu, så mycket energi och power plus att han faktiskt lyssnar. Idag red vi ut längs sjön med Åsa och Birkir, lite högre tempo, och vi töltade och töltade. När han värmt upp lite går han så himla fint. Taktrent och flott och med sådan glädje. Så det var ett bra sätt att avsluta dagen på.

Idag har jag börjat ge honom lusern samt startat övergång till hö, vi får se hur det går.

2014

Om första dagen  på året är en fingervisning om hur resten av året kommer bli så bådar det inte gott.
Lifri är tunn och sönderstressad efter nyår och dåligt foder, äter dåligt och behöver gödas upp. Det känns oerhört trist att inte kunna rida träna som jag vill på grund av en sådan skitsak. Särskilt nu när det börjar gå så bra.

Men vi har ju Hinni-kursen i slutet av mars att se fram emot. Och så hoppas jag återigen att det ska bli möjligt för oss att tävla lite.
Jag tänker också försöka spara så att jag kan åka till Island och hälsa på Skuggi.
Sedan kommer vi behöva byta stall till hösten då vårt nuvarande rivs och det kommer bli för dyrt att stå i det nybyggda stallet.

Annars hoppas jag att pojkvännen lär sig rida bra nog så att vi kan rida ut tillsammans och att mina hästar håller sig friska och skadefria.