Utan sadel

Idag red jag barbacka på min lilla häst för första gången. Troligtvis första gången som någon sitter på honom utan sadel. Jag tog av sadeln efter ridpasset i ridhuset och provade eftersom han var så lugn och jag tänkt på det ett tag, att jag borde passa på nu när han är lite seg. Malin (som rider Birkir då och då) var med och höll honom när jag satt upp men det behövdes egentligen inte. Vi skrittade bara ett varv runt fyrkantsspåret och han bar mig så försiktigt. Jag hade ju trott att han skulle tycka att det var obehagligt men inte då. Jag är så glad och stolt över honom. Det var en dröm som gick i uppfyllelse.