Året som gått

I år är det extra svårt att sammanfatta året som gått. Det har hänt så otroligt mycket! Jag har ju ändrat på i princip allt här i livet, flyttat och börjat plugga. Plus att jag fått hem Skuggi. Men jag tar allt i kronologisk ordning.

I januari red jag barbacka på Lifri för första gången, i ridhuset förstås men ändå. Det var något jag aldrig trodde jag skulle göra så jag är väldigt stolt.

I februari började Lifri få alldeles för mycket energi så då jobbade jag honom två gånger om dagen när helst det var möjligt. Han är krävande minst sagt det lilla livet.

I mars var vi iväg på kurs för första gången och jag körde hästransport (med häst i) för första gången.
Jag red för Hinni och det var väldigt, väldigt givande. Jag fick mycket hjälp med hur jag ska jobba för att få Lifri att slappna av och jag fick mycket beröm för min fina häst. Lifri skötte sig som om han alltid var iväg på kurs och sov borta. Så himla smidig att ha med sig.

I april tävlingsdebuterade vi på Örnäs i T8. Målet var att komma runt och klara tävlingsdagen utan panikincidenter och det klarade vi galant. Lifri var lugn och sansad, något spänd och tveksam men skötte sig strålande med tanke på att det var första gången på ovalbana, det var hög musik och fullt med hästar och folk. Poängen blev 3.77 vilket jag tycker är helt godkänt.

I slutet av maj flyttade Lifri till sitt nya hem söder om stan och några dagar senare flyttade jag efter. Jag flyttade från lägenhet i förorten till hus på landet och Lifri bytte små rasthagar och ridhus mot stora vidder och bra ridvägar. Det var ett stort beslut och en stor förändring men hittills känns det helt rätt.

I juli åkte jag äntligen till Island! Jag jobbade några veckor på Saltvik och träffade min underbara Skuggi igen! Jag träffade även andra gamla vänner och nya. Alldeles för många för att nämnas här. Mike hälsade på i slutet av min vistelse och fick en chans att se mitt andra hem samt bekanta sig med Skuggi.

I augusti började jag rida hem Lifri så han fick beta i trädgården. Jag galopperade även barbacka och Mike red honom alldeles själv en stund. Det var mycket som hände helt enkelt.

I oktober hade vi finbesök, både av Sigga och av Malin. Lifri var vild och galen med Malin och hon flög av men med Sigga skötte han sig. Processen med att få Skuggi till Sverige påbörjades också på allvar.

I november kom Skuggi äntligen till Sverige! Detta var min stora dröm och en av de största förhoppningarna inför året. Naturligtvis har jag varit nervös för hur det ska gå men det verkar vara helt rätt beslut att ta hem honom. Han verkar trivas hur bra som helst och det är roligt att ha två hästar.

Så trots många tappskor och småskador har detta året, utan tvekan, varit ett av de bästa någonsin!

Gott Nytt År!!!