Tävling imorgon

Imorgon är det dags för tävling igen. Bilen är packad och hästen är ren och fin i boxen. Han har till och med fått lite pälsglans. Gick runt hörnet (så han inte skulle höra ljudet) och sprayade borsten och sedan tillbaka och borstade. Utrustningen är putsad och kläderna framlagda. Blir upp skittidigt förstås.

Ridningen idag gick så där. Lifri var jättespänd och stressad. Så fokus var på att få honom lugn och att han skulle lyssna. Det gick okej till slut och han släppte lite. Han går i alla fall bättre än han gjorde innan förra tävlingen så jag är hoppfull och tror att det kommer gå bra.

Filmning

Filmade mig själv när jag red idag. Blev väl inte jättespännande men tänker att jag ska göra det ibland. Då kan jag koppla ihop hur det känns med hur det ser ut. Vad gör man inte när man inte har spegel.
Lifri ser bättre ut än på senaste tävlingen i alla fall och när han börjar kännas bra så börjar han närma sig att gå i form. Annars så är han hög i formen och lite lång.
Provade även att rida en del av passet med viktboots, 200 g. Har haft mina funderingar på om jag ska ha vikt på tävlingen i helgen eller inte. Svaret blir nej. 200 g är de jag har och de är i vilket fall för tunga. Jag får inte ihop honom, han blir längre och aktionen blir mindre. Skönt att ha provat i alla fall.
Annars så känns han mycket bättre än inför förra tävlingen så chansen är god att vi kommer att göra bättre ifrån oss. Fast å andra sidan är detta utomhus och ridhus passar oss sååå mycket bättre så det kan gå på ett ut. Vi får se helt enkelt.

Tävlingsfoton

Om ni undrar varför ni inte får se några foton från tävlingen så beror det på att båda mina fotografer filmade och jag är för fåfäng för att lägga ut filmerna. Fotograf Michaela Bång var där och lyckades få några bilder på oss som ni kan se här om ni är intresserade.

Körkort och equiterapeut

Som vanligt har jag alldeles för mycket att göra men nu har jag i alla fall äntligen tagit utökat b-körkort! Körde upp igår och var väldigt nervös till en början men det gick ju bra ändå. Så nu kan jag köra släp med min tunga bil och kan dessutom köra lite tyngre släp än förut. Så ett av årets mål är avklarade.

Igår var även Monika ute och behandlade båda mina hästar. Lifri hade, som misstänkt, dragit till något i halsen. Annars så var han (hör och häpna!) väldigt fin. Den snedheten som funnits och som Monika behandlat varje gång är i princip borta. Hon tyckte att han var väldigt jämnt och fint musklad, inte särskilt spänd och välmusklad. Stark. Så nu har han inga ursäkter längre. Han orkar arbeta ordentligt, ska bara övertyga honom om att det går. Så jag är jätteglad. Känns som om att jag har kämpat med detta hela tiden jag haft honom och nu äntligen börjar saker och ting falla på plats.
Skuggi hade också dragit till något i vänsterbogen men det var väldigt, väldigt färskt. Annars såg han bra ut tyckte hon, bättre musklad och mindre överviktig. Båda hästarna fick akupunktur och Skuggi tyckte uppenbarligen att det var väldigt skönt. Istället för att vara sitt vanliga otåliga jag så stod han och hängde med huvudet och underläppen darrade.
Så om inget händer så dröjer det nog till i höst innan vi träffar Monika igen.

Svårfångad häst

Igår var vädret inte på topp och det påverkar ibland Lifris humör rätt så mycket. Han ville inte ha grimma på sig. Jag fick komma och hälsa, gosa lite men så fort grimman kom fram så drog hästen. Han sprang runt och skuttade över stock och sten, försökte få igång de andra hästarna och tog en bra stund på att lugna ner sig. Sedan fick jag komma fram och gulla igen. Han var hela tiden väldigt fokuserad på mig och inte det minsta benägen att ge sig av och göra något annat. Men någon grimma det ville han minsann inte ha.
Jag brukar stryka honom över kroppen med grimskaftet och sedan lägga det runt halsen innan jag tar på grimman. Det brukar inte vara några problem normalt sett men nu blev han väldigt spänd och skakade till och med lite när jag strök honom på halsen med grimskaftet. Med handen så gick det bra. Det tog en hel del övertalande innan han gick med på att ha grimma på sig.
När grimman väl var på bestämde jag att det fick vara arbete nog för Lifri, ingen idé att rida och hålla på när han är så där. Är det något jag har lärt mig så är det att han brukar ha sina anledningar och att jag inte kommer någon vart på att bråka med honom.

Lugn vecka

Lifri har fått en ganska lugn vecka efter tävlingen. Jag tror att han har behövt det efter all stress de senaste veckorna. Det har varit mycket arbete vid handen för att stretcha och mjuka upp honom och detsamma i ridningen. Inte så höga krav utan lugnt och mjukt. Lite busridning i skogen också.
Det känns att han har lossnat lite i kroppen så jag ska fortsätta med detta fast öka på kraven och tempot lite.
Jag har goda förhoppningar om att han kommer att vara i bättre form inför nästa tävling.

John Ricketts

Idag satt i ute och frös i timtal för att se hur John Ricketts jobbar med hästar.
John inledde clinicen med att berätta om sin filosofi och vad som är grundstenarna som han bygger vidare på. Han ser det som om vi skapar ett eget samhälle tillsammans med hästen och detta delar han upp i tre delar: regler, konsekvenser och känslor. Egentligen pratade han bara om vilka regler vi vill ha och vad som händer när hästen bryter dem. En viktigt del var att det här samhället ska vara något som både häst och ryttare tjänar på, båda ska vara vinnare. Nummer ett prio för hästen är att överleva, att vara säker, så vi behöver visa att den är säker med oss och samtidigt förklara vilka regler vi har så att vi också är säkra i hästens sällskap.
Först ut var en häst som behövde lastträna något som jag inte tyckte var jätteintressant. Dels för att hästen inte var så svårlastad och dels för att mina hästar helt enkelt är så lättlastade. Men han visade hur han jobbar och hur han förbereder hästen på själva lastningssituationen och åkturen. Han menade att problem vid lastning bara är symptom på mer utbredda problem, hästen är osäker och rädd och det kommer upp i en pressad situation som lastning.
Andra hästen var en unghäst som behövde hanteras helt enkelt. Metoden var densamma men anpassad till den här hästens personlighet och beteende.
Grundtanken var att hästen ska lära sig hur den ska reagera när den blir skrämd. Helt enkelt att den ska vara lugn och lyssna. Hästen kommer bli skrämd i vår värld och vi måste lära den hur den ska hantera situationer som den aldrig skulle mött i det vilda.
Han jobbade genom att flytta hästen och genom att belöna/sluta inverka när hästen visade rätt respons på skrämmande stimuli. Jag tänker inte försöka mig på att beskriva steg för steg hur han bar sig åt utan är ni nyfikna så är det bättre att ni tittar på hans hemsida.

Sämsta ridbyxorna

Kan ju bara säga att de vita ridbyxorna jag köpte på Horze inför förra tävlingen är de sämsta någonsin. Det är visserligen två år sedan men jag har bara använt dem två gånger och efter söndagens ritt var de helt uppskavda på insidan av knäet. Så att det blev ett hål. Mitt på skoningen, alltså där de borde vara starkare. Inte red jag extremt heller, riktigt dåligt helt enkelt. Jag kommer ju inte köpa ridbyxor där igen i första taget.