Lärdomar från kursen

Det jag tar med mig från Hinni-kursen är framför allt att alltid tänka på vad jag tränar hästen till just nu och om det är något som jag verkligen vill att hästen ska bli bättre på. Tränar jag hästen till att spänna sig genom att belöna detta? Vad tränar jag på om jag rider på halt och hårt underlag som gör att min häst trippar fram? Är det kanske bättre att inte rida alls i vissa lägen? Om jag bara skulle träna på något som jag inte vill att hästen ska bli bra på?
Det låter ju väldigt basic men jag har länge varit väldigt fokuserad vid att hästen måste träna och motionera oavsett vad. Detta hänger ihop med att jag har en häst som kräver mycket stimulans och jag har stått i ett stall där han inte fått så mycket stimuli om dagarna. Så är inte fallet nu, han har stora hagar och många kompisar att leka med. Så det är dags att släppa det och jobba ändamålsenligt mot våra mål. Som är en lugn och harmonisk häst.
Så jag rider inte i alla lägen längre. Jag låter honom inte hota mig med spänning utan rider på tills han slappnar av, då får han sin belöning. Jag rider igenom spänningen. Jag är konsekvent. Jag andas och släpper ned mina axlar, flyttar min vikt över bakbenen, slappnar av i benen. Jag flyttar in Lifris bogar och böjer honom tills han lugnar sig. Varje gång han blir det minsta spänd. Jag har nolltolerans när det gäller spänning. Vi är på väg mot vårt mål.

Sent omsider

Lovade ju att jag skulle berätta lite mer om kursen för Hinni som jag och Lifri var på. Det har dröjt eftersom jag var helt slut efter kursen och terminen rivstartade veckan efter.

Det blev ju Lifri som fick följa med och jag hade mest jobbat honom avsuttet veckorna innan och det berättade jag förstås för Hinni. Jag sa att vårt fokus var lösgjordhet och att försöka få honom mer liksidig så vi jobbade på det fast uppsuttet.
Första passet gick jättebra, vi jobbade på volt. Flyttade ut bakdelen i skritt, böjde honom för att få honom att slappna av och lossna. Jag fick jobba på att slappna av och sitta över bakbenen, inte låta honom dra fram mig och inte ryckas med när han stressar upp sig. Bara lugnt och tydligt förklara vad jag ville. Fick en bra mindfulness-övning att göra när jag rider: att titta på något ( t ex hästens öron), lyssna på något (hovarna som slår ned i marken) och känna något ( t ex tyglarna i handen). Då kan inte hjärnan fladdra runt och tänka på annat.
Vi töltade och flyttade in framdelen på volten, vi slappnade av och jobbade på lugnt och fint.
Andra passet så gick det väl helt okej, Lifri var mer spänd och for iväg ibland och jag har då svårt att inte dras med i stressen.

Första passet på söndagen gick riktigt bra. Lifri var avspänd och jobbade på fint och Hinni började prata om att vi skulle rida öppna i tölt på eftermiddagen.
På eftermiddagen började det helt okej, vi fortsatte med samma övningar och Lifri pendlade mellan avspändhet och spänning. Hinni tycker att Lifri är lite fräck och hotar mig med spänning för att slippa undan hjälperna, jag backar ju tyvärr ofta då. Vi pratade lite om det och Hinni försäkrade mig om att han inte tror att Lifri kommer göra något utan bara hotar mig med spänning. Jag höll med, det var ju så länge sedan han sprang i panik, säkert minst ett år.
Inte mer än en minut senare, när jag skulle rida fram i arbetstempo tölt på volt, så drog Lifri iväg i full fart längs långsidan. Jag blev överraskad och min första instinkt var förstås att försöka hugga tag i honom. Erfarenheten har dock lärt mig att det blir värre då och jag kom snabbt på mig själv och släppte. Tänkte efter vad det värsta är som kan hända och konstaterade att jag rider själv i ett stort ridhus med bara Hinni och sambo närvarande. Lifri springer bara, bockar inte eller något sådant men kan vända tvärt. Så det gäller bara att andas och se till att man sitter stadigt. Hästen kan springa, det finns gott om plats.
Så till slutet av långsidan hade jag fått ner honom till tölt igen. Jag saktade inte ner till skritt (det är jag stolt över) utan red på. Det blev serpentiner över hela ridhuset tills han hade lugnat sig och slappnat av igen. Det ska kosta när han gör något sådant som Hinni säger.
Hinni blev precis som jag överraskad och jag tror att han blev lite imponerad också över att jag fick ned honom i tölt igen så snabbt. Efter det lyckades vi få till det där med tölt på volt och vi red även öppna i tölt längs fyrkantsspåret.
Det var en lyckad kurshelg men vi har en del att jobba på.

Jerringpriset

Nu har alla hunnit tycka och skriva om att Peder Fredricson fick Jerringpriset igår. Jag ville ändå också skriva några ord om det. För mig är det helt obegripligt hur det kan vara en sådan chock, hur sporthournalister kan bli upprörda och överraskade över att han vann. När jag tidigare på dagen läste om kandidaterna i Metro så tänkte jag att de andra har ju ingen chans, Peder kommer vinna. Han har, tillsammans med sin häst, presterat enormt bra i år, han tillhört eliten länge, rider fint samt verkar mycket sympatisk. Dessutom representerar han Sveriges näst största sport. Hur kan någon bli överraskad över att folk röstar på honom? Det är ingen kupp och ingen skandal. Fel man vann inte. Svenska folket röstade och vi ryttare och hästmänniskor är många, vi är en stor del av folket. Och Peder har förtjänat priset. De hade säkert de andra också men nu var det ju röstning som gällde. Folket har talat, grattis Peder!

Kurshelg

Helgen har varit så vansinnigt händelserik att jag knappt vet hur jag ska börja beskriva den. Jag hade tänkt åka med Skuggi men han fick en broddspark i mitten av veckan och var helt enkelt halt. Verkar inte vara någon fara men inte läge att åka på kurs i alla fall. Så det fick bli Lifri helt enkelt. Han var förstås riktigt besvärlig att lasta både dit och hem. Vi har ju inte åkt sedan den där gången när vi var och tävlade och han blev så stressad vid lastning. Vi har tränat en del men inte tillräckligt. Sedan är Lifri alltid lite besvärlig att ha med sig med tanke på att han är så lättstressad. Och jag blir trött av att köra transport så långt. Och hemfärden var inte ideal, pga halkan så fastnade vi i en backe när vi nästan var hemma och behövde assistans för att ta oss vidare.
I vilket fall så var det, trots allt, en lärorik och rolig helg, om än lite uttröttande.

Biomekanik

Sevärd video och hästens biomekanik och vårt ansvar som ryttare.

Storm idag

Hade tänkt rida båda hästarna idag men det stormade så mycket att jag fick ändra mina planer. Lifri pysslade jag lite med och arbetade lite minimalt i grimma, så att han fick böja igenom kroppen. Har börjat stretcha och mobilisera honom manuellt innan och efter arbete vilket jag gjorde även idag, berättar mer om det någon annan gång.
Skuggi är ju inte fullt så väderkänslig så honom red jag ut en sväng. Lite skritt, trav och tölt bara.
Hästarna fick komma in innan "läggdags" idag pga stormen, de ville väl inte vara kvar ute, stackarna.

Tolkning!

När det är snö så måste man ju passa på att tolka så det gjorde vi igår. Det var ett bra tag (två år?) sedan sist då Birkir varit skadad och mina hästar är mindre lämpade för uppgiften. Det var kanske lite väl mycket och lite väl mjuk snö men sådant kan man ju inte klaga på.

Det går inte alltid som man tänkt sig...

Det är faktiskt svårt!

Winter wonderland

Förväntningar på det nya året

Nytt år, nya tag? Jag känner att det är svårt att planera och veta vad jag ska förvänta mig av det nya året. Det är mycket som kommer att förändras och många faktorer som är osäkra. Jag tar examen i juni och ska därefter börja jobba. Det känns osäkert hur intensiv min termin innan dess kommer vara men jag tror att examensarbetet kommer att innebära riktigt mycket jobb. Så vi får se hur mycket tid jag kommer ha att spendera på hästarna.

Jag håller redan på att planera en resa till Island i sommar. Det var ju några år sedan jag var där sist och jag tycker att det är en lämplig examenspresent från mig själv till mig själv. Jag skulle också vilja åka till VM i Holland då jag har många vänner där och det vore ett perfekt tillfälle att hälsa på. Plus att jag fortfarande skulle vilja rida på Sörmlandsleden i några dagar. Men det känns orimligt att tro att jag ska kunna ha tre semestrar när jag borde skaffa mig ett jobb så jag får nog prioritera Island.

När det gäller Skuggi så ligger prio på att komma tillrätta med hans humör och beteende vid skötsel och iordninggörande innan ridning.  Emellanåt både bits och sparkas han. Ridmässigt är han väldigt trevlig och det har gått mycket framåt på sistone. Jag tänker att vi ska fortsätta stärka tölten, jobba på formen i traven samt träna på galoppfattningar. Han kommer få följa med på lite kurser under året och vi får se om det kanske blir någon tävling också.

Med Lifri har jag backat lite och vi jobbar mycket från marken just nu för att mjukgöra och rakrikta. Det tänkte jag att vi skulle fortsätta med ett tag framöver. Vi kommer jobba mycket med liksidighet, avspändhet och smidighet, det tror jag kommer göra en stor skillnad för gångarter och ridbarhet. Tanken är att när han jobbar bättre med hela kroppen så kommer de där ridpassen när han är helt fantastisk att bli många fler. I början av året tror jag att vi håller oss hemma men senare så hoppas jag att vi åker på kurser och tävlingar tillsammans.

Även jag ska jobba på min liksidighet, jag är stelare i högersidan. Under hösten har jag börjat träna yoga och det känner jag mjukar upp mig samt tränar både styrka och balans. Jag kommer dessutom fortsätta träna med min pilatesboll och köra en del koordinationsträning. I skolan har vi tränat kroppsmedvetande (basal kroppskännedom) och det har jag känt har haft en stor påverkan på min ridning så det ska jag försöka fortsätta med. Nu låter allt det här jättemycket men korta pass hemma borde göra att det inte blir alltför betungande tidsmässigt.

Så inte så stora planer för det här året än så länge men det kommer kanske.