Jerringpriset

Nu har alla hunnit tycka och skriva om att Peder Fredricson fick Jerringpriset igår. Jag ville ändå också skriva några ord om det. För mig är det helt obegripligt hur det kan vara en sådan chock, hur sporthournalister kan bli upprörda och överraskade över att han vann. När jag tidigare på dagen läste om kandidaterna i Metro så tänkte jag att de andra har ju ingen chans, Peder kommer vinna. Han har, tillsammans med sin häst, presterat enormt bra i år, han tillhört eliten länge, rider fint samt verkar mycket sympatisk. Dessutom representerar han Sveriges näst största sport. Hur kan någon bli överraskad över att folk röstar på honom? Det är ingen kupp och ingen skandal. Fel man vann inte. Svenska folket röstade och vi ryttare och hästmänniskor är många, vi är en stor del av folket. Och Peder har förtjänat priset. De hade säkert de andra också men nu var det ju röstning som gällde. Folket har talat, grattis Peder!