Action

Igår var jag ledig från stallet för att vaccinera katterna men inte blev det en hästfri dag för det.
När vi precis började köra hemifrån så kom två hästar utspringande på vägen. Lösa men med grimma och den ena hade även grimskaft hängande. Eftersom det kom en bil (som fortsatte köra) så sprang de vidare längs vägen. Lite längre fram blev det trafikstockning och bilar som blinkade med helljusen i hopp om att hästarna skulle springa av vägen och att de skulle kunna ta sig fram.
Inte jättekul att ha en tid att passa i det läget men vad ska man göra. Vi stannade förstås och jag klev ur bilen och lyckades fånga den ena när de försökte springa förbi mig. En annan tjej fick tag på den andra.
Jag hade en aning om var de hörde hemma men inte numret till ägarna. Så det blev en del rundringande och jag var tvungen att åka vidare. Jag fick höra på vägen till veterinären att ägaren dykt upp och fick hjälp att promenera hem med hästarna så det slutade väl.

När något sådant händer så får man ju en kall klump i magen. Tänk om det varit ens egna hästar och tänk vad illa det hade kunnat gå!

Två par ögon

Ibland är det bra att få någon annans syn på saker och ting. Ikväll hade jag turen att stallägaren kom ut och tittade när jag longerade Lifri innan ridning. Han har ett skarpt öga och la märke till andra saker än vad jag gör. Till att börja med så tyckte han att Lifri gick bättre i höger varv medan jag tyckte tvärtom. Han håller traven sämre i höger varv men har ett jämnare påskjut. Han såg också att han lyfter sämre på höger bak i båda varven. Det har jag också noterat men det är alltid skönt med lite bekräftelse. Han tyckte däremot inte att Lifri såg halt ut och det känns bra att höra.

Skönt med medryttare

Idag kom jag hem från stallet lite efter halv åtta. Då var båda boxar mockade, maten fixad och hästarna ridna. Det var i och för sig ingen lång ridtur men ändå. Medryttaren hade mockat när jag kom och vi fixade i ordning resten tillsammans. Sedan skrittade vi ut i mörkret i 30-40 minuter. Känns som världens lyx att sitta nyduschad och varm vid halv nio och ha lite tid över. 

Igångsättning

Det här med igångsättning är inte det lättaste. Lifri mår toppen, har aldrig känt sig bättre och förstår inte det här med att ta det lugnt. Det är ju sååå tråkigt. I vanliga fall så skulle jag ju försöka fånga den energin och rikta om den till samling och lyft men han ska ju inte pyssla med sådant heller. Bara sätta igång lite lugnt och se om kroppen håller, förbereda lite försiktigt för mer belastning. Så igår var det en hysterisk ridtur i skogen. Gjorde misstaget att försöka trava (det gick inte) och efter det så kunde han inte skritta heller. Idag var bättre men jag ledde honom en bra stund innan jag satt upp. Vi får se hur det går imorgon men om han inte lugnar sig så får det väl bli så att jag måste ge lugnande innan ridning. Den där hästen har för mycket energi för sitt eget bästa. 

Mycket tankar

Har hunnit rida Lifri en gång hemma nu och det känns än så länge inte bättre. Men den har gången ska jag ha is i magen och vänta till återbesöket. För det verkar ju inte vara något fel på honom egentligen. Det är lite svårt att rida igång honom för han är så vansinnigt pigg. Vilket han ju brukar vara så här års när det blir ljusare. Det är ju inget problem när han är igång och gör av med mer energi men nu är det inte så lätt. Jag tror att veterinären förstod det för nu fick jag gärna longera innan jag sitter upp och sist fick han inte gå på böjda spår.
Har suttit och funderat på hur jag gjort tidigare när han har varit så här och det som fungerat bäst har ju varit att motionera honom två gånger om dagen. Vilket ju är svårt att få till.
Nu följer vi ju veterinärens igångsättningsschema så gott vi kan men efter återbesöket är det dags att börja träna upp Lifri på allvar. Då gäller det att ha en väl genomtänkt rehabplan för att få upp styrkan i höger bakknä.

Nytt klinikbesök

Eftersom jag upplevt att Lifri försämrats efter behandling och vila så flyttade vi vårt planerade återbesök till idag istället för nästa vecka. Så länge vi promenerade gick det bra men när jag börjat rida tappade han höger bak värre än någonsin, i skritt på rakt spår. Det har han liksom aldrig gjort. Så det blev tömkörning istället för ridning och byte av tid. Och idag ny undersökning och nya behandlingar.

Hästen travade förstås bättre än vanligt. Seglade igenom böjprovet med glans. Tyckte att det var skitkul att få springa lite. Rörde sig fantastiskt fint i longeringen, stora luftiga steg, galopperade och skuttade. Sprang som en tok vid ridningen, äntligen kan man få sträcka på benen! Så det krävdes lugnande i två omgångar för att få hästen att varva ned och faktiskt visa lite trav också. Tappade höger bak endast några få gånger, tror att veterinären såg vad jag tycker är problemet i alla fall. Verkar inte vara något patologiskt utan han är bara svag i höger bak. 

Hon förslog att vi skulle underhudsblistra knäna i alla fall. Ibland hjälper det med att strama upp runt knäna och skapa lite stabilitet. Så det gjorde vi. Han fick också en annan medicin som var mer riktad mot haserna och lite allmänt smärtlindrande. 

Så nu är det bara att fortsätta att rida igång honom och komma tillbaka om tre veckor igen. Bra träning på att lasta och åka blir det ju i alla fall. Det har ju varit lite knepigt.

Klinikbesöket

I måndags så var jag iväg med Lifri på klinik för att göra hältutredning. Han har gått lite konstigt på sistone och inte känts helt som han ska. Jag pratade med min veterinär i telefon och hon tyckte att jag skulle åka till klinik då de insatser hon kan göra på plats är begränsade, säger när det inte är glasklart.

På kliniken gjordes böjprov, där möjligt en liten svaghet höger bak syntes och sedan blev det longering. I longering gick det att se att han kortade steget höger bak något. Men någon särskild hälta att tala om syntes väl inte direkt. 

Så jag fick rida också. Mycket böjda spår och försök till trav men med en spänd häst är det inte så lätt. Veterinären såg i alla fall vad mina problem verkar vara och bedövade höger has. Därefter fick vi göra om allt. Böjprov, longering och ridning. Denna gång tyckte hon att det gick bättre men att det syntes något i vänster has nu när höger var ute ur leken. 

Så det blev röntgen (utan anmärkning) och behandling med kortison av båda hasorna. Därefter har lilla hästen klarat av ett dygn boxvila och snart en vecka i sjukhage och blivit promenerad med 2x20 minuter varje dag. På onsdag får han gå ut med Skuggi igen och det är dags att skritta uppsuttet. 

Återbesök om två veckor.