Mycket att göra

Naturligtvis har det hänt mycket som jag skulle vilja blogga om plus att jag har många bilder jag skulle vilja lägga upp men jag har inte ork (eller tid). Det är så fruktansvärt mycket att göra här nu så det är inte klokt. Om alt går enligt planen så åker jag till Mývatn imorgon för att spendera mina sista dagar på Island där. Det ska bli skönt tycker jag då jag lärt känna en del folk där som jag gärna vill träffa innan jag åker hem.

Jag och Skarpur

Igår var jag och Rosan ute och nöjesred men innan dess hade vi lite photoshoot. Det var en underbar tur och Skarpur var helt fantastisk.
Det är naturligtvis Rosan som tagit bilderna.

Det blir långtur även för mig!

På måndag ger jag mig ut på Northern Exposure turen, förra året red jag Diamond Circle så jag är väldigt glad över att få rida den andra nu. Idag har vi mest städat, putsat sadlar och fixat inför långturerna. Jag har även ridit Miekes häst, Yndi, eftersom Mieke är bortrest nu. Det gick bra, hästen uppförde sig fint, trots allt jag hört om henne.

Eftersom Mieke är bortrest så är Ljomi numera mitt ansvar. Det var han som fick sys. Vi tog bort bandaget igår och nu får han promeneras lite grann. Så jag kollar såret, känner på det, promenerar en bit och kollar igen så att såret inte vätskar eller går upp. Än så länge går det bra så jag hoppas att det fortsätter så.

Fyra-timmars turen igår var toppen. Vädret var fint, utsikten fantastisk och hästarna bra. Jag red med handhäst eftersom mina hästar inte var i form. Den svarta hästen heter Myrkvi och var riktigt trevlig. Fuxen är det ingen här som känner så jag fick vara den första att prova honom. Han var en perfekt handhäst och riktigt trevlig att rida, fin tölt och lättriden.

Bilder från dagens fyra-timmars tur

Mycket att skriva...

...ingen ork! Det är helt enkelt mycket att göra. Idag har jag varit med och hämtat hästar lite här och där, bland annat. Imorgon ska jag rida en lite längre tur med turister, från Árbot (där jag jobbade först förra året) till Saltvík. Jag har aldrig ridit den vägen förut men Mieke säger att det är enkelt så det ska nog ordna sig.
Igår provade jag en häst som jag tror inte är mycket riden, hon förstod inte bettet alls och blev stressad av hjälperna. Tanken är att hon ska vara med på långturerna men jag tror knappast att det går.

Hästar och festivaler går inte ihop

Nu i helgen har det hållits en musikfestival här i Reykjahlid, tyvärr var campingen i en av våra hagar. Det har betydit att det varit fullt av alkohol- och drogpåverkade människor runt våra hästar. I fredags tittade vi förbi mitt i natten och allt såg lugnt ut så vi begav oss hemåt. Men när vi vände oss om efter en stund så var det två personer inne hos våra hästar varav en hoppade upp på en av dem! Så jag sprang dit och skrek att de skulle låta bli mina hästar och ge sig därifrån. Det tog en stund men de gav sig av. Polisen lovade att hålla ett öga på saken och vi åkte hem. Till lördagskvällen bestämde vi oss för att flytta hästarna längre bort så vi drev vår lilla flock upp mot bergen. Jag red Vilji bakom hjorden och det var inte kul, det fanns liksom ingen broms. Morgonen efter red jag Lokbrá, framför hjorden, och det var mycket roligare. Det gick mycket smidigt att ta hem hästarna igen. Igår och idag har vi plockat massor av ölburkar i våra hagar och längs vägen vi rider på. Jag kan säga att jag är glad att vi flyttade hästarna.

Iväg till Mývatn

Idag åker jag till Mývatn igen så det betyder att det nog inte blir något bloggande de närmsta dagarna. Vädret här är fruktasnsvärt, regn och massvis med vind. Men folk vill fortfarande ut och rida. Fölet mår bra idag så när vädret är bättre släpps de nog ut på bete.

Dagens hjälte

Idag har jag haft riktig spänning! Lite mer spänning än vad som känns komfortabelt faktiskt. Jag har räddat livet på ett föl (med lite hjälp förstås). Kan ni gissa vilket? Ja naturligtvis är det samma föl som vi drog upp ur hålet. Vi i personalen kallar henne Móldvarpa (det betyder mullvad).
Under dagen släpptes hon ut i hagen framför stallet tillsammans med sin mor. Jag var uppe i stallet med en av ungdomarna som hjälper till här för att göra i ordning hästar inför en tur när jag hörde ett konstigt ljud. Så jag tittar ut och ser att fölet sitter fast i staketet! Jag drar ut elen och ringer Mieke och Miriam som är i huset och säger att de måste komma. Under tiden börjar fölet hänga i tråden och tungan hänger ut ur munnen och är helt blå. Tråden sitter hårt runt halsen på fölet och går inte att lossa. Jag håller upp fölet medan killen som var med springer och letar efter en tång. Tur att fölet bara är två veckor annars hade jag inte orkat lyfta henne. Han lyckas i alla fall klippa tråden och fölet kommer loss. Hon verkar oskadd men det var ändå otäckt. Jag trodde att hon skulle dö. Jag kunde känna hennes puls när jag höll henne och hjärtat slog verkligen jättefort. Jag var helt skakig efteråt och känner mig fortfarande lite chockad.

Istället för Landsmót

Igår åkte vi till Vindheimar för att titta på avelvisningar och gårdsshower som hölls istället för Landsmót. Det var jag , Mieke och Miriam som åkte eftersom vi egentligen skulle åkt på Landsmót. Det var roligt och många fina hästar. På vägen dit passerade vi flera av de mest kända hästgårdarna här på Island. Bjuder på lite bilder från dagen.

Hålet

Här kommer lite bilder på hålet som vi drog upp fölet ur.

Här tog sig fölet in (men vi har grävt det lite större)

Mieke fotograferar hålet som vi drog upp fölet ur


Här låg fölet

Årets första avramling

Ska bara börja med att skriva att fölet mår bra, nu är de båda i ridhuset så de kan hållas under uppsikt. Det verkar inte vara något fel på fölet men det får pencillin för säkerhets skull.

Fölet, rent och välbehållet

Har glömt att berätta att vetrinären fick komma ut och sy en häst häromdagen. Den kom från långturen och hade trampat sig på frambenet. Det såg ut som ett knivsnitt och jag var naturligtvis där och kollade när det syddes. Jag fick hålla i alla instrumenten så jag kände mig lite viktig men framförallt var det intressant att se hur det såg ut.

Jag trillade också av för första gången i år igår. En riktigt onödig avramling. Det var två hästar lösa så jag och Mieke skulle rida och driva hem den på våra turridningshästar. Jag red Sena och skulle rida först men hon bara drog iväg med mig så jag försökte bromsa. När det inte fungerade något vidare så bestämde jag mig för att vända ändå så att jag hamnade framför de lösa hästarna. Vad som hände var att jag verkligen vände men Sena gjorde inte det så jag dröp i backen. Jag lyckades i alla fall hålla i tyglarna så jag tappade inte hästen och jag slog mig inte. Riktigt dumt helt enkelt. Men man måste ju ge de andra något att skratta åt också.

Idag har jag ridit Skarpurs mamma, Náttfreyja, på entimmars turen. De är inte särskilt lika. Hon är riktigt het och har mycket pass. I rätt tempo töltar hon riktigt bra men annars är hon passaktig. Men hon har varit Bjarnis passhäst och tävlat på hög nivå i början på nittiotalet. Men det var kul att prova henne i alla fall.

Hästarna i Mývatn

En helt otrolig dag

Vilken dag! Jag vet knappt vad jag ska skriva för ni kommer aldrig tro mig ändå. Det har varit en regning och trist dag och när vi nästan hade middagen färdig så ringde Bjarni och ville att vi skulle komma ut och leta efter ett föl som försvunnit. Jag och Mieke såg fölet vid nio igår kväll då vi åkte förbi på väg till Mývatn men vi såg det inte på morgonen när vi åkte tillbaka. Allt verkade lugnt så vi tänkte inte mer på det men fölet var alltså försvunnet redan då, innan tio på morgonen.
Vi letade igenom nästan hela hagen men det finns inte direkt någonstans ett föl kan ta vägen, trodde vi. Mamman letade inte efter fölet så vi var ganska säkra på att det var dött. När vi nästan gått igenom hela så fick Elsa ett telefonsamtal från Bjarni som hade hittat fölet i början av hagen, nära vägen. Fölet befann sig i en grotta under marken med ett litet ingångshål och hon hade tagit sig ganska långt in. Hon hittades eftersom man kunde höra henne gnägga därinne, hon levde! Så mer folk ringdes dit, spadar, rep och ficklampor hämtades. Det grävdes och grävdes och till slut drogs fölet upp, helt täckt med lera. Efter det så åkte några för att hämta hästtransport medan vi andra försökte fånga mamman. Det lyckades till slut och de kördes hem till Saltvik, fölet tvättades och torkades och nu står de i en box här och vilar. Tyvärr hade vi ingen kamera med oss så ni får inte se hur fantastiskt det var. Det var helt otroligt att vi hittade fölet och att det fortfarande var vid liv. Det var också helt fantastiskt att vi fick upp det ur hålet.