En helt otrolig dag

Vilken dag! Jag vet knappt vad jag ska skriva för ni kommer aldrig tro mig ändå. Det har varit en regning och trist dag och när vi nästan hade middagen färdig så ringde Bjarni och ville att vi skulle komma ut och leta efter ett föl som försvunnit. Jag och Mieke såg fölet vid nio igår kväll då vi åkte förbi på väg till Mývatn men vi såg det inte på morgonen när vi åkte tillbaka. Allt verkade lugnt så vi tänkte inte mer på det men fölet var alltså försvunnet redan då, innan tio på morgonen.
Vi letade igenom nästan hela hagen men det finns inte direkt någonstans ett föl kan ta vägen, trodde vi. Mamman letade inte efter fölet så vi var ganska säkra på att det var dött. När vi nästan gått igenom hela så fick Elsa ett telefonsamtal från Bjarni som hade hittat fölet i början av hagen, nära vägen. Fölet befann sig i en grotta under marken med ett litet ingångshål och hon hade tagit sig ganska långt in. Hon hittades eftersom man kunde höra henne gnägga därinne, hon levde! Så mer folk ringdes dit, spadar, rep och ficklampor hämtades. Det grävdes och grävdes och till slut drogs fölet upp, helt täckt med lera. Efter det så åkte några för att hämta hästtransport medan vi andra försökte fånga mamman. Det lyckades till slut och de kördes hem till Saltvik, fölet tvättades och torkades och nu står de i en box här och vilar. Tyvärr hade vi ingen kamera med oss så ni får inte se hur fantastiskt det var. Det var helt otroligt att vi hittade fölet och att det fortfarande var vid liv. Det var också helt fantastiskt att vi fick upp det ur hålet.