Nyår

Ja nu känns det som om det är dags att summera året som gått. Mycket har hänt i mitt hästliv.

I början av året var jag tre månader på Alvargården på praktik. Jag lärde mig massor. Red massa olika hästar, fick jobba mycket med unghästar och med hingstar. Det var fantastiskt att se hur de flesta av deras hästar lever i princip vildhästliv, hur de bildar småflockar och att hästar faktiskt får möjligheten att leva så i Sverige. Jag tävlade deras hingst Thor, det gick inte jättebra, mest pga min tävlingsnerver och bristen på förberedelse inför själva tävlingssituationen.
Tyvärr så överskuggas min tid på Alvargården av hästen jag lovades men aldrig fick. Så himla onödigt och tråkigt men så kan det vara.

Under sommaren så var jag en och en halv månad på Island, jobbade på Saltvík igen. Jag skulle åkt på Landsmót men det blev ju inställt pga hästhostan. Min vistelse var ju naturligtvis fantastisk ändå, jag träffade gamla och nya vänner, både hästar och människor. Jag var med på en långtur och fick mycket beröm av de isländska gubbarna för mina cowboy-skills. Jag kände också att jag verkligen är bra på att känna igen hästar (kommer ihåg de flesta från förra året och lär mig nya ansikten snabbt) och att detta verkligen uppskattades och togs till vara på.
Isländskan börjar också sitta lite och Island har verkligen blivit mitt andra hem.

I oktober började jag jobba på ID Horses och jag är väldigt glad för att jag fick det jobbet. Jag stortrivs och känner att mina kunskaper uppskattas. Så man kan säga att jag verkligen har lyckats byta karriär (om man nu kan påstå att jag hade någon karriär innan). Det har väl tagit mer än ett år, en hel del slit och jävligt mycket envishet men det är det värt. Så nu är det bara att fortsätta kämpa på.

Många hästar har jag hunnit rida under året och några favoriter har det blivit.

Skarpur, naturligtvis, i år igen. Älskar den hästen.

Fjóla, en ny favorit från Island. Helt enkelt perfekt, vi klickade verkligen.

Thor från Alvargården, så klart! Red honom väldigt mycket och mot slutet kunde jag kontrollera tempot med min andning, så himla häftigt.

Odinn från Alvargården, gulligaste unghingsten någonsin! När jag kom var han skygg och inte särskilt tam men jag tämjde honom och lärde honom gå i grimma.

Dimbrá, Birkir och Skardi hänger ju med som vanligt...

Inte mycket är planerat inför nästa år men jag åker väl till Island igen, måste ju gå på Landsmót! Blir nog inte kvar på Island så länge men tänkte försöka få vara med på en långtur i alla fall.
Jag har också lovat att hälsa på en massa holländare (som jag lärt känna på Island) i Holland, det lär väl bli en del ridning där då de har egna hästar.
Annars så ska jag väl fundera på om jag och Dimbrá kanske ska våga oss ut på någon lättklass-tävling i vår, det beror väl mest på hur mycket jag vill träna.

Julia med igen

Idag fick äntligen Julia följa med upp igen. Skardi var naturligtvis vild trots longering igår och sprang mest hela tiden. Men Julia har fått lite bättre koll på honom och kan bromsa nu. Detta gjorde att Skardi höjde svårighetsnivån lite och vägrade svänga in på små volter men vi fick lite bukt med det också. Han är inte världens lättaste häst (men ganska söt). Både häst och tjej verkade glada och nöjda trots allt och Skardi proppades full med godis.
Dimbrá var nere en sväng vid grinden och tiggde också och det lönade sig kan jag säga.
Efter det så fikade jag och Julia, varm choklad och kanelbullar, mums!

Uteritt igen

Idag är jag ledig så jag red ut på Birkir, det gäller att passa på när man är ute i dagsljus. Vi höll oss mest till grusvägar, där var snön inte riktigt lika djup som i skogen. I skogen (där vi red idag) såg det ut som om ingen varit sen vi var där sist för mer än en vecka sen. Men Birkir tog sig fram bra ändå. Jag provade polarpadsen och de funkade riktigt bra även om det var lite meckligt att få på dem. Inga styltor besvärade oss. Vi red alla gångarterna och Birkir var framåt och på hugget idag.

När jag var färdig med Birkir så longerade jag Skardi. Julia ska följa med mig upp imorgon och då behöver Skardi röra på sig lite innan så han inte är helt vild. Tror att han kommer vara vild så det räcker ändå men vi får se. Skardi tyckte att longering var måttligt roligt men travade på fint ändå.

Yay!

Det verkar bli Landsmót nästa år trots allt!

Nu funkar det!

Jag var tydligen väldigt pessimistisk när jag trodde att vattenkopparna på jobbet skulle vara frusna till våren för nu fungerar de igen!
Annars så känns det som om jag varit ledig mycket längre än bara tre dagar, skönt.

God Jul!

Vattnet har frusit!

Ja nu har vattnet i vattenkopparna frusit på jobbet, i alla fall i stall två. I stall ett och i hingststallet fungerar det fortfarande men stall två är ändå störst. Så nu är det vattenhinkar till hästarna som står där. Inte lär det tina förrän det är vår heller. Kul va?

-23

Ja så kallt var det när jag kom till jobbet imorse. Vi vågade inte släppa ut alla hästarna på en gång, av rädsla för att stallet skulle bli för kallt och att vattnet då skulle frysa. Så de fick gå ut i omgångar istället, det gjorde naturligtvis att de inte fick vara ute lika länge som vanligt heller men så kan det vara. Det var vansinnigt kallt idag men bara -3 inne i stallet så det var ändå okej. Traktorn startade naturligtvis inte, får se hur den mår imorgon. Sen är det jul och då är jag ledig! Det ska bli så skönt!

Uteritt med kolleger

Idag jag red ut med Lotta och Linnea på lunchen, först åkte vi till Infra City och åt thaibuffé, affärslunch i våra stallkläder. När vi kom in där så kände man verkligen att vi luktade...
Lotta och Linnea red på egna hästar och jag fick rida Anuncio. Han var inte alls kul. Först så steppade han hela tiden men det kändes okej. Efter att vi travat en bit blev han helt till sig och gick inte att lugna ner. Han for på snedden och skuttade. När jag kände att det började gå uppåt så släppte jag helt enkelt efter och då for han ner i diket istället, trodde att han skulle välta på mig. Men det gjorde han alltså inte. Han tog sig också upp ur diket utan problem trots att snön gick upp till ryggen. Sen var han hysterisk hela vägen hem och när vi stannade för att skyffla undan lite hästbajs (ja däromkring måste man plocka upp efter sin häst) så for han ner i diket igen. Lotta skrek att jag måste ju skänkla på honom men jag tyckte att jag gjorde det. Är inte van att behöva ponnysparka och använder hellre spö i sådana fall. Det var inte alls en kul ridtur och jag kände mig bara som om jag inget kan efteråt. Inte för att jag blev rädd utan mer för att Lotta sagt att han är så "snäll" och att så där brukar han aldrig göra. Jag tycker inte en häst som beter sig så är "snäll". Efter det här kände jag bara att jag nog ska hålla mig till islandshästar, något jag kan, så att jag slipper känna mig värdelös. Det kändes bara som om jag inte klarade av honom alls. Jag kommer nog tacka nej till att rida Anuncio igen i alla fall.
Så det som skulle varit en trevlig tur med arbetskamraterna blev inte alls roligt.

Kolikhäst

Idag hade vi en kolikhäst på jobbet. Så det var bara att ringa ägaren, lyssna på tarmljud och tempa. Sen fixade jag någon som kunde gå med hästen (själv hade jag inte tid eftersom jag jobbade) tills ägaren hunnit dit. Det verkade inte vara någon större fara, ingen feber och magen lät som den skulle.

Uteritt i dagsljus och massa snö

Snodde Birkir idag så att jag kunde få andas lite häst på min lediga dag! Uppe i stallet träffade jag Annika som hade fler barn än vanligt med sig och en stackare utan häst... Så jag lånade snabbt ut Skardi till Sofia och Annika, något som gjorde alla glada tror jag! Skardi fick lite att göra och det behöver han.
Birkir och jag gav oss ut och hade tur och fick rida på en alldeles nyplogad grusväg! Så vi behövde bara pulsa i snön på vägen hem i skogen. Vi körde alla gångarter och Birkir var pigg och glad men att pulsa i snön i skogen på vägen hem var jobbigt!Vi hade i alla fall jättetrevligt och var ute ungefär en timme.

Skymningsritt med handhäst

Var ledig idag så efter julklappsshoppandet så kunde jag ge mig upp till stallet innan solen hunnit gå ner. På onsdagar rider jag ju Birkir och jag hade bestämt mig för att ta med Skardi ut som handhäst så jag klämde på dem båda reflexer innan vi gav oss iväg i skymningen. Båda hästarna var pigga och glada och Skardi uppförde sig fint om man bortser från två tillfällen då han helst hade velat gå hemåt och en gång då han höll på att dra iväg från oss när vi galopperade. Birkir och jag körde alla fyra gångarter men jag tror att Skardi höll sig till tre. Vi tog några härliga galopper i snön, sida vid sida, helt underbart, då njuter man av livet! Skardi verkade mycket nöjd med turen och frustade glatt på hemvägen.

Sjuk

Ja jag har varit sjuk och borta från jobbet i några dagar. Nu när jag kom tillbaka så berättade en av hästägarna att hennes häst varit jätteupprörd de dagar jag har varit borta. Hon undrade vad som hänt och när hon fick höra att jag var sjuk så förstod hon varför hästen var så upprörd, han saknade mig! Han fäster sig tydligen väldigt vid de han tycker om och gillade inte att jag inte var där och tog hand om honom. Ja jag säger då det, vet inte vad jag ska tro. Vet inte om det är hästen eller ägaren som saknat mig men det känns skönt att vara så omtyckt!

Annars så har jag drabbats av julstressen på riktigt. Men efter att ha varit tillbaka på jobbet i två dagar nu så börjar det rinna av mig lite. Att pyssla med hästarna ger mig en inre frid och ett lugn som driver bort vilken stress som helst. Snacka om att jag har rätt jobb, äntligen.